Jesaja 37 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Herren ska befria Jerusalem

1 När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be. 2 Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg, 3 och de framförde detta budskap från Hiskia:"Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut. 4 Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!" 5 När Jesaja hörde detta svarade han: 6 "Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser. 7 Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad." 8-9 Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande: 10 "Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig! 11 Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda. 12 Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt! 13 Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!" 14 När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren 15 och bad: 16-17 "Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden. 18 Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk, 19 och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem. 20 Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!"

Herren ska krossa Sanherib

21 Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: "Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung: 22 Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig. 23 Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel! 24 Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar. 25 Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig! 26 Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar! 27 Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen. 28 Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig. 29 Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom." 30 Sedan sa Gud till Hiskia: "Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning. 31 Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas. 32 För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker. 33 Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem. 34 Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren. 35 Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David." 36 Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda. 37 Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land. 38 Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Als aber der König Hiskia das hörte, zerriss er seine Kleider und legte den Sack an und ging in das Haus des HERRN. 2 Und er sandte den Hofmeister Eljakim und den Schreiber Schebna samt den Ältesten der Priester, mit dem Sack angetan, zu dem Propheten Jesaja, dem Sohn des Amoz. 3 Und sie sprachen zu ihm: So spricht Hiskia: Das ist ein Tag der Trübsal, der Strafe und der Schmach – wie wenn Kinder eben geboren werden sollen, aber die Kraft fehlt, sie zu gebären. (Jes 66:9; Hos 13:13) 4 Vielleicht hört der HERR, dein Gott, die Worte des Rabschake, den sein Herr, der König von Assyrien, gesandt hat, den lebendigen Gott zu schmähen, und straft die Worte, die der HERR, dein Gott, gehört hat! So tu Fürbitte für die Übriggebliebenen, die noch vorhanden sind. 5 Und die Großen des Königs Hiskia kamen zu Jesaja. 6 Jesaja aber sprach zu ihnen: So sollt ihr eurem Herrn sagen: So spricht der HERR: Fürchte dich nicht vor den Worten, die du gehört hast, mit denen mich die Knechte des Königs von Assyrien gelästert haben! (Jes 10:24) 7 Siehe, ich gebe in ihn einen Geist, dass er ein Gerücht hört und in sein Land zurückkehrt, und ich will ihn durchs Schwert fällen in seinem Lande. (Jes 31:8) 8 Als aber der Rabschake zurückkam, fand er den König von Assyrien im Kampf gegen Libna; denn er hatte gehört, dass dieser von Lachisch abgezogen war. 9 Denn der König von Assyrien hatte gehört über Tirhaka, den König von Kusch: Er ist ausgezogen, gegen dich zu kämpfen. Als er das hörte, sandte er Boten zu Hiskia und ließ ihm sagen: 10 So sprecht zu Hiskia, dem König von Juda: Lass dich durch deinen Gott nicht betrügen, auf den du dich verlässt und sprichst: Jerusalem wird nicht in die Hand des Königs von Assyrien gegeben werden. (Jes 36:15) 11 Siehe, du hast gehört, was die Könige von Assyrien allen Ländern getan haben, dass sie den Bann an ihnen vollstreckten, und du allein solltest errettet werden? 12 Haben denn die Götter der Völker die Länder errettet, die von meinen Vätern vernichtet wurden: Gosan, Haran, Rezef und die von Eden in Telassar? (Jes 36:18) 13 Wo ist der König von Hamat und der König von Arpad und der König der Stadt Sefarwajim, von Hena und Awa? 14 Und als Hiskia den Brief von den Boten empfangen und gelesen hatte, ging er hinauf in das Haus des HERRN und breitete ihn aus vor dem HERRN. 15 Und Hiskia betete zum HERRN und sprach: 16 HERR Zebaoth, du Gott Israels, der du über den Cherubim thronst, du bist allein Gott über alle Königreiche auf Erden, du hast Himmel und Erde gemacht. (1 Sam 4:4; Ps 80:2) 17 HERR, neige deine Ohren und höre doch; HERR, tu deine Augen auf und sieh doch! Höre doch alle die Worte Sanheribs, die er gesandt hat, um den lebendigen Gott zu schmähen. (Dan 9:18) 18 Wahr ist’s, HERR, die Könige von Assyrien haben alle Königreiche verwüstet samt ihren Ländern 19 und haben ihre Götter ins Feuer geworfen; denn sie waren nicht Götter, sondern Werk von Menschenhänden, Holz und Stein. Die haben sie vertilgt. 20 Nun aber, HERR, unser Gott, errette uns aus seiner Hand, damit alle Königreiche auf Erden erfahren, dass du allein der HERR bist! (Jes 40:5; Jes 45:6) 21 Da sandte Jesaja, der Sohn des Amoz, zu Hiskia und ließ ihm sagen: So spricht der HERR, der Gott Israels: Was du von mir erbeten hast wegen des Königs Sanherib von Assyrien, habe ich gehört. 22 Dies ist’s, was der HERR über ihn spricht: Die Jungfrau, die Tochter Zion, verachtet dich und spottet deiner; die Tochter Jerusalem schüttelt das Haupt hinter dir her. 23 Wen hast du geschmäht und gelästert? Über wen hast du die Stimme erhoben? Du hobst deine Augen empor wider den Heiligen Israels. 24 Durch deine Knechte hast du den Herrn geschmäht und gesagt: »Ich bin mit der Menge meiner Wagen heraufgezogen auf die Höhe der Berge in den innersten Libanon und habe seine hohen Zedern abgehauen samt seinen auserwählten Zypressen und bin bis zu seiner äußersten Höhe gekommen, in seinen dichtesten Wald. (Jes 10:13) 25 Ich habe gegraben und Wasser getrunken und habe mit meinen Fußsohlen ausgetrocknet alle Flüsse Ägyptens.« 26 Hast du nicht gehört, dass ich es lange zuvor bereitet und von Anfang an geplant habe? Jetzt aber habe ich’s kommen lassen, dass du feste Städte zerstören solltest zu Steinhaufen, 27 und ihre Einwohner sollten ohne Kraft werden und sich fürchten und zuschanden werden und wie Feldgras werden und wie grünes Kraut, wie Gras auf den Dächern, das vor dem Ostwind verdorrt. (Ps 129:6) 28 Ich weiß von deinem Aufstehen und Sitzen, von deinem Ausziehen und Einziehen und dass du tobst gegen mich. 29 Weil du nun gegen mich tobst und dein Stolz vor meine Ohren gekommen ist, will ich dir meinen Ring in die Nase legen und meinen Zaum in dein Maul und will dich den Weg wieder zurückführen, den du gekommen bist. 30 Und das sei dir, Hiskia, ein Zeichen: In diesem Jahr isst man, was von selber nachwächst, im nächsten Jahr, was auch dann noch wächst; im dritten Jahr sät und erntet, pflanzt Weinberge und esst ihre Früchte. 31 Und die Erretteten vom Hause Juda und was übrig geblieben ist werden von Neuem nach unten Wurzeln schlagen und oben Frucht tragen. (Jes 27:6) 32 Denn von Jerusalem werden ausgehen, die übrig geblieben sind, und die Erretteten vom Berge Zion. Solches wird tun der Eifer des HERRN Zebaoth. (Jes 9:6) 33 Darum spricht der HERR über den König von Assyrien: Er soll nicht in diese Stadt kommen und soll auch keinen Pfeil hineinschießen und mit keinem Schild gegen sie vorrücken und soll keinen Wall gegen sie aufschütten, 34 sondern auf dem Wege, den er gekommen ist, soll er zurückkehren und nicht in diese Stadt kommen, spricht der HERR. 35 Denn ich will diese Stadt beschirmen, dass ich sie errette um meinetwillen und um meines Knechtes David willen. (Jes 31:5; Jes 38:6) 36 Da fuhr aus der Engel des HERRN und schlug im Lager der Assyrer hundertfünfundachtzigtausend Mann. Und als man sich früh am Morgen aufmachte, siehe, da lag alles voller Leichen. (Jes 17:14; Jes 31:8) 37 Und Sanherib, der König von Assyrien, brach auf, zog ab, kehrte zurück und blieb zu Ninive. 38 Es begab sich aber, als er anbetete im Hause Nisrochs, seines Gottes, erschlugen ihn seine Söhne Adrammelech und Sarezer mit dem Schwert, und sie flohen ins Land Ararat. Und sein Sohn Asarhaddon wurde König an seiner statt.