1I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.2Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.3Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.4Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:"Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.5Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!6Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.7Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?8-9Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.10Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!' "11Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: "Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det."12Men han svarade: "Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin."13Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: "Hör här vad den assyriske kungen säger!14Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.15Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.16Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,17tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.18Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?19Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?20Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?"21Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.22Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.
Jerusalem von Sanherib bedroht und wunderbar errettet
1(Kap 36,1–37,38: vgl. 2. Kön 18,13–19,37 Und es begab sich im vierzehnten Jahr des Königs Hiskia, da zog der König von Assyrien, Sanherib, herauf gegen alle festen Städte Judas und nahm sie ein. (2 Krön 32:1)2Und der König von Assyrien sandte den Rabschake von Lachisch nach Jerusalem zu dem König Hiskia mit großer Heeresmacht. Und er trat hin an die Wasserleitung des oberen Teiches, an der Straße bei dem Acker des Walkers. (Jes 7:3)3Und es kamen zu ihm heraus der Hofmeister Eljakim, der Sohn Hilkijas, und der Schreiber Schebna und der Kanzler Joach, der Sohn Asafs. (Jes 22:15; Jes 22:20)4Und der Rabschake sprach zu ihnen: Sagt doch dem Hiskia: So spricht der große König, der König von Assyrien: Was ist das für ein Vertrauen, das du da hast?5Meinst du, bloße Worte seien schon Rat und Macht zum Kämpfen? Auf wen verlässt du dich denn, dass du von mir abgefallen bist?6Verlässt du dich auf den zerbrochenen Rohrstab Ägypten, der jedem, der sich darauf stützt, in die Hand dringt und sie durchbohrt? So tut der Pharao, der König von Ägypten, allen, die sich auf ihn verlassen. (Hes 29:6)7Willst du mir aber sagen: Wir verlassen uns auf den HERRN, unsern Gott, – ist’s denn nicht derselbe, dessen Höhen und Altäre Hiskia abgetan und zu Juda und Jerusalem gesagt hat: »Nur vor diesem Altar sollt ihr anbeten«? (2 Kung 18:4)8Wohlan, nimm eine Wette an mit meinem Herrn, dem König von Assyrien: Ich will dir zweitausend Rosse geben; lass sehen, ob du die Reiter dazu stellen kannst!9Wie willst du denn zurücktreiben auch nur einen der geringsten Diener meines Herrn? Und du verlässt dich auf Ägypten um der Wagen und Gespanne willen! (Jes 31:1)10Meinst du denn, dass ich ohne den HERRN heraufgezogen bin in dies Land, es zu verderben? Ja, der HERR sprach zu mir: Zieh hinauf in dies Land und verdirb es!11Da sprachen Eljakim und Schebna und Joach zum Rabschake: Rede doch mit deinen Knechten aramäisch, denn wir verstehen’s, und rede nicht hebräisch mit uns vor den Ohren des Volks, das auf der Mauer ist.12Aber der Rabschake sprach: Meinst du, dass mein Herr mich nur zu deinem Herrn oder zu dir gesandt habe, solche Worte zu reden, und nicht vielmehr zu den Männern, die auf der Mauer sitzen und mit euch ihren eigenen Kot fressen und ihren Harn saufen?13Und der Rabschake trat hin und rief laut auf Hebräisch und sprach: Hört die Worte des großen Königs, des Königs von Assyrien!14So spricht der König: Lasst euch von Hiskia nicht betrügen; denn er kann euch nicht erretten.15Und lasst euch von Hiskia nicht verleiten, auf den HERRN zu vertrauen, wenn er sagt: Der HERR wird uns erretten, und diese Stadt wird nicht in die Hand des Königs von Assyrien gegeben werden. (Jes 37:10)16Hört nicht auf Hiskia! Denn so spricht der König von Assyrien: Nehmt meine Gnade an und kommt zu mir heraus, so soll ein jeder von euch von seinem Weinstock und von seinem Feigenbaum essen und aus seinem Brunnen trinken, (1 Kung 5:5; Mik 4:4)17bis ich komme und hole euch in ein Land, das wie euer Land ist, ein Land, darin Korn und Wein ist, ein Land, darin Brot und Weinberge sind.18Lasst euch von Hiskia nicht bereden, wenn er sagt: Der HERR wird uns erretten! Hat auch nur einer der Götter der andern Völker sein Land errettet aus der Hand des Königs von Assyrien? (Jes 37:12)19Wo sind die Götter von Hamat und Arpad? Wo sind die Götter von Sefarwajim? Haben sie Samaria errettet aus meiner Hand? (Jes 10:9; Jes 37:12)20Welcher unter allen Göttern dieser Länder hat sein Land errettet aus meiner Hand, dass der HERR Jerusalem erretten sollte aus meiner Hand?21Sie schwiegen aber still und antworteten ihm nichts; denn der König hatte geboten: Antwortet ihm nichts.22Da kamen der Hofmeister Eljakim, der Sohn Hilkijas, und der Schreiber Schebna und der Kanzler Joach, der Sohn Asafs, mit zerrissenen Kleidern zu Hiskia und sagten ihm die Worte des Rabschake an.