1Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus[1].Till alla de judiska troende som är skingrade runt om i olika länder. Hälsningar till er alla!
Tro och uthållighet
2Var glada, kära syskon[2], när ni får gå igenom olika slags svårigheter och prövningar.3Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro på Herren Jesus mitt i alla prövningar, så lär ni er att bli uthålliga.4Och om ni fortsätter att vara uthålliga, får ni till sist en så stark och mogen tro att ni kan möta vad som helst.5Om någon inte förstår hur han ska klara detta, måste han be till Gud, och Gud ska ge honom vishet. Gud är ju villig att ge åt alla. Han blir inte arg över att vi frågar.6Men den som ber till Gud måste lita på att han svarar. Tvivla inte, för den som tvivlar på Gud är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden.7Om du inte litar på Herren Gud, kommer han inte heller att ge dig vad du behöver.8Den som tvivlar på Gud kan ju aldrig bestämma sig för om han ska be till honom eller inte. Han blir osäker i alla sina beslut.9Den troende som inte har någon hög ställning här i världen ska vara stolt över sin höga ställning hos Gud.10-11Men den troende som är rik och har inflytande här i världen, ska vara stolt över att Gud har visat honom hur lite detta är värt. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. När solen går upp bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.[3] På samma sätt ska den rike dö mitt i all sin strävan.12Lycklig är den människa som håller ut då hon prövas. Om hon håller fast vid sin tro på Herren Jesus trots alla prövningar, ska hon ju få evigt liv som segerkrans. Det har Gud lovat dem som älskar honom.13Men om ni frestas att göra det som är ont, kom då ihåg att inte skylla på Gud. Gud frestas ju aldrig att göra det som är ont, och han skulle själv aldrig fresta någon.14Nej, när en människa frestas att göra det som är ont, är det hennes egna onda begär som lockar och drar henne.15Det onda begäret är som ett foster som växer inom oss, och när det är färdigutvecklat föds synden. Synden växer sedan i sin tur och föder död.16Låt er inte luras, mina kära syskon.17Gud ger oss bara goda gåvor. Han har skapat himlens alla ljus, men växlar själv aldrig mellan ljus och mörker. Därför ger han oss bara det som är fullständigt gott.18Han födde oss till ett nytt liv då vi tog emot det sanna budskapet om Jesus, allt enligt hans vilja. Vi blev en första skörd av troende bland alla dem som han har skapat.
Omsätt budskapet i praktisk handling
19Glöm aldrig, mina kära syskon, att ni bör vara snabba till att lyssna, men sena till att tala och sena till att bli arga.20En människa som är arg har ju svårt att följa Guds vilja.21Gör er därför av med all omoral och all den ondska som finns hos er. Var glada och tacksamma över det budskap som Gud har sått i era hjärtan, för det har kraft att rädda er för evigt.22Kom ihåg att omsätta budskapet i praktisk handling. Om någon tror att det räcker med att känna till budskapet, tar han fullständigt miste.23Den som känner till budskapet, men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel.24Han tar en snabb titt, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut.25Men den som speglar sig själv i frihetens lag ‑ i det budskap som gör oss fullständigt fria från synden ‑ och inte glömmer bort vad han såg, han ska bli lycklig när han omsätter budskapet i praktisk handling.26Den som påstår sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga och sina ord, han bedrar sig själv. Hans tro kan inte rädda honom.27Men den som har en sann tro visar omsorg om föräldralösa barn och änkor och andra som har det svårt, och han låter sig inte påverkas av den här världens ondska. En sådan tro uppskattas av Gud, vår Far. Den har han inget att anmärka på.
Jakobsbrevet 1
Lutherbibel 2017
från Deutsche Bibelgesellschaft1Jakobus, Knecht Gottes und des Herrn Jesus Christus, an die zwölf Stämme in der Zerstreuung: Seid gegrüßt!
Christen in der Anfechtung
2Meine Brüder und Schwestern, erachtet es für lauter Freude, wenn ihr in mancherlei Anfechtung fallt, (Rom 5:3; 1 Pet 4:13)3und wisst, dass euer Glaube, wenn er bewährt ist, Geduld wirkt.4Die Geduld aber soll zu einem vollkommenen Werk führen, damit ihr vollkommen und unversehrt seid und keinen Mangel habt.5Wenn es aber jemandem unter euch an Weisheit mangelt, so bitte er Gott, der jedermann gern und ohne Vorwurf gibt; so wird sie ihm gegeben werden. (Ords 2:3; Jak 3:15)6Er bitte aber im Glauben und zweifle nicht; denn wer zweifelt, der gleicht einer Meereswoge, die vom Winde getrieben und aufgepeitscht wird. (Mark 11:24)7Ein solcher Mensch denke nicht, dass er etwas von dem Herrn empfangen werde.8Ein Zweifler ist unbeständig auf allen seinen Wegen.9Der Bruder aber, der niedrig ist, rühme sich seiner Höhe; (Jak 2:5)10wer aber reich ist, rühme sich seiner Niedrigkeit, denn wie eine Blume des Grases wird er vergehen. (Jes 40:6; 1 Tim 6:17)11Die Sonne geht auf mit ihrer Hitze und das Gras verwelkt, und die Blume fällt ab und ihre schöne Gestalt verdirbt: So wird auch der Reiche dahinwelken in dem, was er unternimmt.12Selig ist, wer Anfechtung erduldet; denn nachdem er bewährt ist, wird er die Krone des Lebens empfangen, die Gott verheißen hat denen, die ihn lieb haben. (2 Tim 4:8; Upp 2:10)
Der Ursprung der Versuchung
13Niemand sage, wenn er versucht wird, dass er von Gott versucht werde. Denn Gott kann nicht versucht werden zum Bösen, und er selbst versucht niemand.14Sondern ein jeder, der versucht wird, wird von seiner eigenen Begierde gereizt und gelockt. (1 Mos 3:6; Rom 7:7)15Danach, wenn die Begierde empfangen hat, gebiert sie die Sünde; die Sünde aber, wenn sie vollendet ist, gebiert den Tod. (Rom 6:23; Rom 7:10)16Irrt euch nicht, meine Lieben.17Alle gute Gabe und alle vollkommene Gabe kommt von oben herab, von dem Vater des Lichts[1], bei dem keine Veränderung ist noch Wechsel von Licht und Finsternis. (Matt 7:11; 1 Joh 1:5)18Er hat uns geboren nach seinem Willen durch das Wort der Wahrheit, damit wir die Erstlinge seiner Geschöpfe seien. (Joh 1:13; Rom 16:5; 1 Pet 1:23)
Hörer und Täter des Wortes
19Ihr sollt wissen, meine Lieben: Ein jeder Mensch sei schnell zum Hören, langsam zum Reden, langsam zum Zorn. (Ords 29:20; Pred 5:1; Pred 7:9)20Denn des Menschen Zorn tut nicht, was vor Gott recht ist. (Ords 29:22; Ef 4:26)21Darum legt ab alle Unsauberkeit und alle Bosheit und nehmt das Wort an mit Sanftmut, das in euch gepflanzt ist und Kraft hat, eure Seelen selig zu machen. (1 Pet 2:1)22Seid aber Täter des Worts und nicht Hörer allein; sonst betrügt ihr euch selbst. (Matt 7:21; Rom 2:13)23Denn wenn jemand ein Hörer des Worts ist und nicht ein Täter, der gleicht einem Menschen, der sein leibliches Angesicht im Spiegel beschaut;24denn nachdem er sich beschaut hat, geht er davon und vergisst von Stund an, wie er aussah.25Wer aber sich vertieft in das vollkommene Gesetz der Freiheit und dabei beharrt und ist nicht ein vergesslicher Hörer, sondern ein Täter, der wird selig sein in seinem Tun. (Rom 8:2; Jak 2:12)26Wenn jemand meint, er diene Gott, und hält seine Zunge nicht im Zaum, sondern betrügt sein Herz, so ist sein Gottesdienst nichtig. (Jak 3:1; 1 Pet 3:10)27Ein reiner und unbefleckter Gottesdienst vor Gott, dem Vater, ist der: die Waisen und Witwen in ihrer Trübsal besuchen und sich selbst von der Welt unbefleckt halten.