1Att tro på Gud innebär att vi litar på att han en dag ska infria vårt hopp och rädda oss för evigt. Vår tro gör oss övertygade om en verklighet som vi ännu inte kan se.2Många av våra förfäder hade en sådan tro och fick höra från Gud att de var accepterade av honom.3Genom vår tro på Gud förstår vi att hela universum skapades på hans befallning, och att det vi ser formades från den osynliga världen.4Genom sin tro på Gud kunde Abel bära fram ett bättre offer än Kain. Och Gud accepterade Abels offer. Han förklarade Abel som skuldfri inför honom, eftersom Abel trodde på Gud. Därför är Abels tro en uppmuntran för oss idag, trots att han för länge sedan är död.[1]5Genom sin tro på Gud rycktes Henok direkt upp till Gud utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.[2] Men innan dess hade Henok fått höra från Gud att han gladde sig över honom.6Som ni förstår, är det omöjligt att glädja Gud om man inte tror och litar på honom. Den som vill komma till honom måste ju tro att det finns en Gud och att han belönar dem som verkligen söker honom.7Genom sin tro på Gud byggde Noa en båt för att rädda sin familj. Gud själv hade avslöjat för honom att det skulle bli en översvämning, även om inga tecken just då tydde på det, och därför lydde han Gud. Som en följd av detta blev resten av människorna dömda, medan Noa genom sin tro blev skuldfri inför Gud.[3]8Genom sin tro på Gud lydde Abraham när Gud sa till honom att lämna sitt hem och gå till det land som Gud skulle ge honom och hans efterkommande. Han gav sig iväg, utan att veta vart han skulle komma.[4]9Och eftersom han trodde på Gud bodde han sedan som en främling i det land Gud hade lovat honom. Han bodde i tält, och likadant gjorde han son Isak och han sonson Jakob, som båda hade fått samma löfte av Gud.10Abraham såg nämligen fram emot att få bo i staden som är byggd på en evig grund, den stad som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.11Genom sin tro på Gud fick Abraham kraft att bli far, trots att han var mycket gammal och trots att hans fru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal. Han litade på att Gud, som hade gett honom löftet, också skulle hålla vad han hade lovat.[5]12Därför blev Abraham stamfar till ett helt folk. Denna enda man, som dessutom var så gott som död, fick så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.[6]13Alla dessa människor som trodde på Gud, dog utan att ha fått det som Gud hade lovat dem. De hade bara sett hur alltsammans låg och väntade på dem i framtiden, och de var tacksamma över Guds löften. Men här på jorden kallade de sig gäster och främlingar.14Och den som talar så, visar att han söker ett hemland.15Om deras hemland hade varit det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit,16men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad som väntar på dem i himlen.17Genom sin tro på Gud kunde Abraham också lita på Gud när han sattes på prov av honom. Därför var han beredd att offra Isak på altaret, trots att Isak var hans enda[7] son.18Gud hade ju sagt: ”Det är Isaks efterkommande som ska räknas som det folk jag lovade dig”[8]19Men Abraham visste att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick ju Abraham tillbaka Isak från de döda.20Genom sin tro på Gud kunde Isak också be för sina söner Jakob och Esau, så att de fick del av allt Guds goda i framtiden.21Genom sin tro på Gud kunde Jakob be för Josefs söner alldeles innan han dog, så att de också fick del av allt Guds goda. Lutad mot sin stav tillbad han sedan Gud.22Genom sin tro på Gud såg Josef framför sig hur Israels folk en dag skulle få lämna Egypten. Därför kunde han på sin dödsbädd ge order om att folket en gång i framtiden skulle ta med hans kvarlevor.23Genom sin tro på Gud lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots att farao hade gett order om att alla nyfödda pojkar bland Israels folk skulle dödas.24Genom sin tro på Gud vägrade sedan Mose som vuxen att behålla sin ställning som son till faraos dotter.25Han valde att lida tillsammans med Guds folk, istället för att under en kort tid njuta av ett liv utanför Guds vilja.26Han tyckte det var mer värt att få lida – på samma sätt som Jesus Kristus fick lida ‑ än att få äga alla Egyptens skatter. Han visste ju vilken belöning som väntade honom.27Genom sin tro på Gud lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för faraos hämnd, utan fortsatte att gå, eftersom han genom sin tro liksom såg Gud, den Osynlige, framför sig.[9]28Genom sin tro på Gud fick Mose också lära Israels folk att fira påsk och att stryka blod på dörrposterna, så att dödsängeln inte skulle döda den äldsta sonen i varje familj.[10]29Genom sin tro på Gud kunde Israels folk gå rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna följde efter dem, drunknade de allihop.[11]30Genom sin tro på Gud fick Israels folk Jerikos murar att falla, sedan de hade gått runt dem i sju dagar.[12]31Genom sin tro på Gud räddade den prostituerade Rachav sitt liv. Hon slapp att dödas tillsammans med de andra i Jeriko som vägrade att tro på Gud, eftersom hon hade tagit emot de israelitiska spionerna som vänner.[13]32Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och de andra profeterna som framförde Guds budskap.[14]33Genom sin tro på Gud kunde dessa människor besegra andra riken, skipa rättvisa i landet, och få det som Gud hade lovat dem. De kunde stänga till lejonens gap,34släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka genom sin tro, och de fick kraft att strida mot fienden och driva hela arméer på flykten.35Genom sin tro kunde de också uppväcka döda, så att kvinnor fick tillbaka sina anhöriga. Andra torterades till döds men höll fast vid sin tro på Gud. De ville hellre dö än att vända sig bort från Gud och bli frisläppta, för de visste att de en gång skulle uppstå till ett bättre liv.36En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse.37Somliga stenades till döds, andra sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De var hungriga och förföljda och misshandlade.38Därför höll de till i ödemarken och bland bergen och gömde sig i grottor och hålor. Men egentligen förtjänade inte den här världens människor att ha dem ibland sig.39Men ingen av dessa som jag nu har räknat upp fick se Guds löfte uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått höra från Gud att de var accepterade av honom.40Gud hade nämligen en större plan, som innefattar alla dem som tror. Han ville låta dem vänta på oss, så att vi tillsammans en dag skulle göras felfria i Guds ögon för evigt.
1Es ist aber der Glaube eine feste Zuversicht[1] dessen, was man hofft, und ein Nichtzweifeln an dem[2], was man nicht sieht. (2 Kor 5:7)2In diesem Glauben haben die Alten Gottes Zeugnis empfangen.3Durch den Glauben erkennen wir, dass die Welt durch Gottes Wort geschaffen ist, dass alles, was man sieht, aus nichts geworden ist. (1 Mos 1:1; 2 Mack 7:28)4Durch den Glauben hat Abel Gott ein besseres Opfer dargebracht als Kain; durch den Glauben wurde ihm bezeugt, dass er gerecht sei, da Gott selbst es über seinen Gaben bezeugte; und durch den Glauben redet er noch, obwohl er gestorben ist. (1 Mos 4:3)5Durch den Glauben wurde Henoch entrückt, dass er den Tod nicht sehe, und wurde nicht mehr gefunden, weil Gott ihn entrückt hatte; denn vor seiner Entrückung ist ihm bezeugt worden, dass er Gott gefallen habe. (1 Mos 5:24)6Aber ohne Glauben ist’s unmöglich, Gott zu gefallen; denn wer zu Gott kommen will, der muss glauben, dass er ist und dass er denen, die ihn suchen, ihren Lohn gibt.7Durch den Glauben hat Noah Gott geehrt und die Arche gebaut zur Rettung seines Hauses, als er ein göttliches Wort empfing über das, was man noch nicht sah; durch den Glauben sprach er der Welt das Urteil und hat ererbt die Gerechtigkeit, die durch den Glauben kommt. (1 Mos 6:8; 1 Mos 6:22)8Durch den Glauben wurde Abraham gehorsam, als er berufen wurde, an einen Ort zu ziehen, den er erben sollte; und er zog aus und wusste nicht, wo er hinkäme. (1 Mos 12:1)9Durch den Glauben ist er ein Fremdling gewesen im Land der Verheißung wie in einem fremden Land und wohnte in Zelten mit Isaak und Jakob, den Miterben derselben Verheißung.10Denn er wartete auf die Stadt, die einen festen Grund hat, deren Baumeister und Schöpfer Gott ist.11Durch den Glauben empfing auch Sara, die unfruchtbar war, Kraft, Nachkommen hervorzubringen trotz ihres Alters; denn sie hielt den für treu, der es verheißen hatte. (1 Mos 17:17)12Darum sind auch von dem einen, dessen Kraft schon erstorben war, so viele gezeugt worden wie die Sterne am Himmel und wie der Sand am Ufer des Meeres, der unzählig ist. (1 Mos 22:17)13Diese alle sind gestorben im Glauben und haben die Verheißungen nicht ergriffen, sondern sie nur von ferne gesehen und gegrüßt und haben bekannt, dass sie Gäste und Fremdlinge auf Erden sind. (1 Mos 23:4; 1 Krön 29:15)14Wenn sie aber solches sagen, geben sie zu verstehen, dass sie ein Vaterland suchen.15Und wenn sie das Land gemeint hätten, von dem sie ausgezogen waren, hätten sie ja Zeit gehabt, wieder umzukehren.16Nun aber streben sie zu einem besseren Land, nämlich dem himmlischen. Darum schämt sich Gott ihrer nicht, ihr Gott zu heißen; denn er hat ihnen eine Stadt gebaut.17Durch den Glauben hat Abraham den Isaak dargebracht, als er versucht wurde, und gab den einzigen Sohn dahin, als er schon die Verheißungen empfangen hatte, (1 Mos 22:1; Jak 2:21)18von dem gesagt worden war: »Nach Isaak wird dein Geschlecht genannt werden.« (1 Mos 21:12)19Er dachte: Gott kann auch von den Toten erwecken; als ein Gleichnis dafür bekam er ihn auch wieder.20Durch den Glauben segnete Isaak den Jakob und den Esau auf die zukünftigen Dinge hin. (1 Mos 27:1; 1 Mos 48:1; 1 Mos 50:24)21Durch den Glauben segnete Jakob, als er starb, die beiden Söhne Josefs und neigte sich über die Spitze seines Stabes. (1 Mos 47:31)22Durch den Glauben redete Josef, als er starb, vom Auszug der Israeliten und befahl, was mit seinen Gebeinen geschehen sollte.23Durch den Glauben wurde Mose, als er geboren war, drei Monate verborgen von seinen Eltern, weil sie sahen, dass er ein schönes Kind war; und sie fürchteten sich nicht vor des Königs Gebot. (2 Mos 2:1)24Durch den Glauben wollte Mose, als er groß geworden war, nicht mehr Sohn der Tochter Pharaos heißen,25sondern wollte viel lieber mit dem Volk Gottes zusammen misshandelt werden, als einen flüchtigen Genuss der Sünde zu haben,26und hielt die Schmach Christi für größeren Reichtum als die Schätze Ägyptens; denn er sah auf die Belohnung.27Durch den Glauben verließ er Ägypten und fürchtete nicht den Zorn des Königs; denn er hielt sich an den, den er nicht sah, als sähe er ihn. (2 Mos 2:14)28Durch den Glauben vollzog er das Passa und das Besprengen mit Blut, auf dass der Verderber ihre Erstgeburt nicht anrühre. (2 Mos 12:21)29Durch den Glauben gingen sie durchs Rote Meer wie über trockenes Land; das versuchten die Ägypter auch und ertranken. (2 Mos 14:21)30Durch den Glauben fielen die Mauern Jerichos, als Israel sieben Tage um sie herum gezogen war. (Jos 2:1; Jos 6:1)31Durch den Glauben kam die Hure Rahab nicht mit den Ungehorsamen um, weil sie die Kundschafter in Frieden aufgenommen hatte. (Jak 2:25)32Und was soll ich noch mehr sagen? Die Zeit würde mir zu kurz, wenn ich erzählen sollte von Gideon und Barak und Simson und Jeftah und David und Samuel und den Propheten. (Dom 4:4; Dom 6:11; Dom 11:1; Dom 13:1; 1 Sam 17:12)33Diese haben durch den Glauben Königreiche bezwungen, Gerechtigkeit geübt, Verheißungen erlangt, Löwen den Rachen gestopft, (Dan 6:23)34des Feuers Kraft gelöscht, sind der Schärfe des Schwerts entronnen, aus der Schwachheit zu Kräften gekommen, sind stark geworden im Kampf und haben fremde Heere in die Flucht geschlagen.35Frauen haben ihre Toten durch Auferstehung wiederbekommen. Andere aber sind gemartert worden und haben die Freilassung nicht angenommen, auf dass sie die Auferstehung, die besser ist, erlangten. (1 Kung 17:17; 2 Kung 4:8; 2 Mack 6:18; 2 Mack 7:1)36Wieder andere haben Spott und Geißelung erlitten, dazu Fesseln und Gefängnis. (1 Kung 22:27; Jer 20:1; Jer 37:11)37Sie sind gesteinigt, zersägt, durchs Schwert getötet worden; sie sind umhergezogen in Schafpelzen und Ziegenfellen; sie haben Mangel, Bedrängnis, Misshandlung erlitten. (2 Krön 24:21)38Sie, deren die Welt nicht wert war, sind umhergeirrt in Wüsten, auf Bergen, in Höhlen und Klüften der Erde. (1 Kung 18:4)39Diese alle haben durch den Glauben Gottes Zeugnis empfangen und doch nicht die Verheißung erlangt,40weil Gott etwas Besseres für uns vorgesehen hat: dass sie nicht ohne uns vollendet würden.