1När vi nu har hört denna långa lista av människor som höll fast vid sin tro på Gud, låt oss då i fantasin se dem stå omkring oss och uppmuntra oss, när vi springer på trons löparbana. Låt oss göra som de gjorde och kasta av oss allt som hindrar oss, all synd som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss springa med uthållighet mot målet,2där Jesus står och väntar. Fäst blicken på honom som först fick oss att tro och sedan vill hjälpa oss att nå målet. Jesus såg ju också fram emot den glädje som väntade honom, och därför kunde han uthärda både döden på korset och den skam det innebar att bli avrättad. Och nu sitter han på Guds högra sida och regerar.[1]3Ja, tänk på Jesus som själv fick stå ut med så mycket hat och fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.4Ännu har ni ju inte behövt offra ert liv i kampen mot synden, så som han fick göra.
Gud fostrar sina barn
5Kommer ni inte ihåg de tröstande ord Gud har talat till er som är hans barn? Det står ju i Skriften[2]: ”Mitt barn, var tacksam när Herren fostrar dig. Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.6Herren fostrar ju alla som han älskar. Han straffar alla dem som han har accepterat som sina barn.”[3]7Håll ut och lär er av det lidande ni får gå igenom. Det är bara Guds sätt att fostra er. Han behandlar er som sina barn. Vem har någonsin hört om ett barn som aldrig blir tillrättavisat?8Ja, om ni inte blir tillrättavisade, som alla andra, då är ni inte Guds äkta barn. Då är ni barn till någon annan.9Våra pappor här på jorden tillrättavisade oss, och vi lydde och respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att acceptera att vår Far i himlen fostrar oss, så att vi får leva för evigt?10Våra pappor här på jorden fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men när Gud fostrar oss är det alltid till vårt bästa, för hans fostran leder till att vi blir lika Gud, han som är helig.11All tillrättavisning känns smärtsam och obehaglig just för stunden. Men om man lär sig av tillrättavisningen leder det till att man kan följa Guds vilja och leva i frid både med honom och med människor.12Låt därför Gud fylla er som är svaga med ny kraft.13Se till att ni lever efter Guds vilja, så att ingen av er vacklar i sin tro och går under, utan blir stark igen.[4]
Varning för att avvisa Gud
14Ja, sträva efter att leva i frid med alla människor, och lev helt för Gud, för bara den som ger sig helt åt Gud ska en dag få se Herren.15Ta hand om varandra så att ingen går miste om Guds kärlek och förlåtelse. Låt er inte gripas av bitterhet mot Gud och mot varandra, för det skulle förstöra livet för många.16Se till att ingen av er lever i sexuell lössläppthet, och se till att ingen kastar bort det ni har fått från Gud. Var inte som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat.17Som ni vet, ville han sedan ändå få ut sitt arv, men då var det för sent att ångra sig. Hans pappa vägrade att ge honom arvet, trots att han bönade och bad under tårar.[5]18Gud har talat till er, men inte så som han talade till Israels folk. Ni står inte vid ett berg här på jorden, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder.19Ni har inte hört trumpetstötar och en röst som talar så att ni inte vill höra mer. Den gången bad ju Israels folk att Gud skulle sluta tala till dem,20för de stod inte ut med att höra hans befallning: ”Till och med det djur som rör vid berget måste stenas till döds.”[6]21Ja, synen av Guds helighet var så fruktansvärd att Mose själv sa: ”Jag darrar av skräck.”[7]22Nej, ni har blivit inbjudna att komma till Sions berg[8], till det nya Jerusalem, staden som finns i himlen hos Gud, han som ger liv. Ni får stå inför tusentals änglar23som är samlade till fest. Ni har blivit Guds barn och får ärva allt det goda som Gud har lovat, eftersom era namn är skrivna i himlen.[9] Ni har tagit er tillflykt till Gud, han som en dag ska döma alla människor. Ja, ni är bjudna på fest hos Gud tillsammans med alla de förfäder som följde Guds vilja och nu är skuldfria inför Gud på grund av sin tro.24Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund mellan Gud och människor då han offrade sitt blod på korset. Och hans blod ropar inte på hämnd så som Abels blod gjorde.[10] Nej, det ropar till Gud om förlåtelse.25Se därför till att ni inte avvisar Gud när han talar till er. Om Israels barn blev straffade när de vägrade att lyda Gud då han talade till dem här på jorden, hur mycket hårdare ska vi då inte bli straffade om vi avvisar Gud då han talar till oss från himlen.26När Gud talade från Sinai berg fick hans röst jorden att skaka, men i Skriften[11] har Gud lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”27Och detta betyder att allt skapat ska utplånas och försvinna, men att det som är byggt på en evig grund ska bestå.28Vi tillhör Guds eget folk och har byggt våra liv på den eviga grund som aldrig ska försvinna. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill. Vi bävar inför Gud och ger honom äran,29för vår Gud är som en förtärande eld, när han straffar dem som inte håller sig till honom.[12]
1Darum auch wir: Weil wir eine solche Wolke von Zeugen um uns haben, lasst uns ablegen alles, was uns beschwert, und die Sünde, die uns umstrickt. Lasst uns laufen mit Geduld in dem Kampf, der uns bestimmt ist, (1 Kor 9:24)2und aufsehen zu Jesus, dem Anfänger und Vollender des Glaubens, der, obwohl er hätte Freude haben können, das Kreuz erduldete und die Schande gering achtete und sich gesetzt hat zur Rechten des Thrones Gottes. (Fil 2:8; Fil 2:10; Heb 5:8; Heb 10:12)3Gedenkt an den, der so viel Widerspruch gegen sich von den Sündern erduldet hat, dass ihr nicht matt werdet und den Mut nicht sinken lasst. (Luk 2:34)4Ihr habt noch nicht bis aufs Blut widerstanden im Kampf gegen die Sünde5und habt den Trost vergessen, der zu euch redet wie zu Kindern: »Mein Sohn, achte nicht gering die Zucht des Herrn und verzage nicht, wenn du von ihm gestraft wirst.6Denn wen der Herr lieb hat, den züchtigt er, und er schlägt jeden Sohn, den er annimmt.« (Upp 3:19)7Es dient zu eurer Erziehung, wenn ihr dulden müsst. Wie mit Kindern geht Gott mit euch um. Denn wo ist ein Sohn, den der Vater nicht züchtigt?8Seid ihr aber ohne Züchtigung, die doch alle erfahren haben, so seid ihr Ausgestoßene und nicht Kinder.9Wenn unsre leiblichen Väter uns gezüchtigt haben und wir sie doch geachtet haben, sollten wir uns dann nicht viel mehr unterordnen dem Vater der Geister[1], damit wir leben?10Denn jene haben uns gezüchtigt wenige Tage nach ihrem Gutdünken, dieser aber tut es zu unserm Besten, auf dass wir an seiner Heiligkeit Anteil erlangen.11Jede Züchtigung aber, wenn sie da ist, scheint uns nicht Freude, sondern Schmerz zu sein; danach aber bringt sie als Frucht denen, die dadurch geübt sind, Frieden und Gerechtigkeit. (2 Kor 4:17)12Darum stärkt die müden Hände und die wankenden Knie (Jes 35:3)13und tut sichere Schritte mit euren Füßen, dass nicht jemand strauchle wie ein Lahmer, sondern vielmehr gesund werde. (Ords 4:26)14Jagt dem Frieden nach mit jedermann und der Heiligung, ohne die niemand den Herrn sehen wird, (Rom 12:18; 2 Tim 2:22)15und seht darauf, dass nicht jemand Gottes Gnade versäume; dass nicht etwa eine bittere Wurzel aufwachse und Unfrieden anrichte und viele durch sie verunreinigt werden; (5 Mos 29:17)16dass nicht jemand sei ein Hurer oder Gottloser wie Esau, der um der einen Speise willen sein Erstgeburtsrecht verkaufte. (1 Mos 25:29)17Ihr wisst ja, dass er hernach, als er den Segen ererben wollte, verworfen wurde, denn er fand keinen Raum zur Buße, obwohl er sie mit Tränen suchte. (1 Mos 27:30)18Denn ihr seid nicht zu etwas gekommen, das man anrühren konnte und das mit Feuer brannte, nicht zu Dunkelheit und Finsternis und Ungewitter (2 Mos 19:12; 2 Mos 19:16; 5 Mos 4:11)19und nicht zum Schall der Posaune und zum Klang der Worte. Die das hörten, baten, dass ihnen kein Wort mehr gesagt würde; (2 Mos 20:16; 2 Mos 20:19)20denn sie konnten’s nicht ertragen, was da gesagt wurde: »Und auch wenn ein Tier den Berg anrührt, soll es gesteinigt werden.« (2 Mos 19:13)21Und so schrecklich war die Erscheinung, dass Mose sprach: »Ich bin erschrocken und zittere.« (5 Mos 9:19)22Sondern ihr seid gekommen zu dem Berg Zion und zu der Stadt des lebendigen Gottes, dem himmlischen Jerusalem, und zu den vielen tausend Engeln und zur Festversammlung (Gal 4:26; Upp 5:11; Upp 21:2)23und zu der Gemeinde der Erstgeborenen, die im Himmel aufgeschrieben sind, und zu Gott, dem Richter über alle, und zu den Geistern der vollendeten Gerechten (Luk 10:20)24und zu dem Mittler des neuen Bundes, Jesus, und zu dem Blut der Besprengung, das besser redet als Abels Blut[2]. (1 Mos 4:10; Heb 9:15)25Seht zu, dass ihr den nicht abweist, der da redet. Denn wenn jene nicht entronnen sind, die den abwiesen, der auf Erden den Willen Gottes verkündete, wie viel weniger werden wir entrinnen, wenn wir den abweisen, der vom Himmel her redet. (Heb 2:2; Heb 10:28)26Seine Stimme hat zu jener Zeit die Erde erschüttert, jetzt aber verheißt er und spricht: »Noch einmal will ich erschüttern nicht allein die Erde, sondern auch den Himmel.«27Dieses »Noch einmal« aber zeigt an, dass das, was erschüttert wird, weil es geschaffen ist, verwandelt werden soll, auf dass bleibe, was nicht erschüttert wird.28Darum, weil wir ein Reich empfangen, das nicht erschüttert wird, lasst uns dankbar sein und so Gott dienen mit Scheu und Furcht, wie es ihm gefällt;29denn unser Gott ist ein verzehrendes Feuer. (5 Mos 4:24; Heb 10:31)