Filipperbrevet 2

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Att leva i gemenskap med Kristus, innebär inte det att vi får tröst och uppmuntran genom den kärlek han visade oss? Innebär inte det att hans Ande ger oss gemenskap med varandra, och att vi blir fyllda av godhet och medkänsla?2 Om ni håller med om detta, gör mig då verkligt glad genom att leva i harmoni med varandra. Älska varandra, var eniga i ert tänkande och sträva mot samma mål.3 Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.4 Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov.5 Ha samma inställning som Jesus Kristus hade.6 Han var till sin natur Gud, men ansåg inte sin jämlikhet med Gud något att strida för.7 Nej, han avstod från sin makt och härlighet och kom till jorden för att tjäna oss som en människa. Han levde som en av oss.8 Han gjorde sig ödmjuk och lydde Gud. Han var villig att dö ‑ ja, att dö på korset.9 Därför har Gud upphöjt honom till att bli härskare över hela universum. Ja, han har gjort honom till Gud igen,10 för att alla ska tillbe honom, både i himlen och på jorden och under jorden.11 Alla ska öppet bekänna att Jesus Kristus är Herren[1], så att Gud, vår Far, blir ärad.12 Eftersom vi har en sådan förebild i Jesus, måste ni, kära vänner, se till att leva med varandra på ett sätt som visar att ni verkligen är räddade. Ni var alltid noga med att följa min undervisning när jag var hos er. Och nu när jag är borta, måste ni vara ännu mer noga med att ödmjukt lyda och respektera Gud.13 Det är ju han som påverkar er vilja och ger er kraft att göra det han vill.14 Gör allt detta utan att klaga och diskutera,15-16 så att ni inte kan anklagas för något, utan lyder Gud som hans barn, fria från skuld. När ni erbjuder andra det budskap som ger liv, då lyser ni som himlens stjärnor bland världens människor, som lever i ondska och andligt mörker. Och när Kristus kommer tillbaka, kan jag då med stolthet visa att mitt arbete och mitt slit bland er inte har varit bortkastat.17 Ja, även om jag måste dö i mitt arbete, och mitt blod offras, är jag ändå glad. Jag gläder mig ju tillsammans med er då jag ser er tro växa och era liv bli ett offer som tillfredsställer Gud.18 Låt oss därför glädjas tillsammans över det vi kan göra för Gud.19 Jag hoppas att Herren Jesus snart ska låta mig skicka Timotheos till er, så att jag kan bli uppmuntrad av färska rapporter från er.20 Det finns ingen som känner ett sådant ansvar och intresse för er som Timotheos.21 Alla andra ägnar sig bara åt sina egna intressen och bryr sig inte om att tjäna Jesus Kristus.22 Men Timotheos har visat hur pålitlig han är, det vet ni. På samma sätt som en son arbetar tillsammans med sin far, har han hjälpt mig att sprida det glada budskapet om Jesus.23 Och så snart jag vet hur det går för mig här i fängelset, hoppas jag att kunna skicka honom till er.24 Ja, jag litar faktiskt på att Herren Jesus snart ska låta mig komma också.25 Jag tror att jag måste skicka tillbaka vår bror Epafroditos till er. Ni skickade honom till mig för att hjälpa mig med det jag behövde, och han har sedan dess arbetat och kämpat tillsammans med mig.26 Men nu längtar han efter er alla och är orolig över att ni har fått höra att han var sjuk.27 Och han var verkligen svårt sjuk, han höll faktiskt på att dö. Men Gud hade medlidande med honom, och även med mig, så att jag slapp drabbas av ännu en sorg i allt mitt elände.28 Därför skickar jag honom mer än gärna tillbaka till er, för jag vet hur tacksamma ni kommer att bli över att få träffa honom igen. Dessutom kommer jag då att ha ett bekymmer mindre.29 Ta väl emot honom, eftersom han liksom ni lever i gemenskap med Herren Jesus. Ja, var glada över honom och visa honom uppskattning,30 för det var på grund av sitt arbete för Kristus som han var nära att dö. Han var villig att riskera livet för att hjälpa mig med sådant som ni inte kunde göra, eftersom ni var långt borta.

Filipperbrevet 2

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Ist nun bei euch Ermahnung in Christus, ist Trost der Liebe, ist Gemeinschaft des Geistes, ist herzliche Liebe und Barmherzigkeit,2 so macht meine Freude dadurch vollkommen, dass ihr eines Sinnes seid, gleiche Liebe habt, einmütig und einträchtig seid.3 Tut nichts aus Eigennutz oder um eitler Ehre willen, sondern in Demut achte einer den andern höher als sich selbst, (Rom 12:10; Gal 5:26)4 und ein jeder sehe nicht auf das Seine, sondern auch auf das, was dem andern dient. (1 Kor 10:24; 1 Kor 13:5)5 Seid so unter euch gesinnt, wie es der Gemeinschaft in Christus Jesus entspricht:[1]6 Er, der in göttlicher Gestalt war, hielt es nicht für einen Raub, Gott gleich zu sein, (Joh 1:1; Joh 17:5)7 sondern entäußerte sich selbst und nahm Knechtsgestalt an, ward den Menschen gleich und der Erscheinung nach als Mensch erkannt. (Jes 53:3; 2 Kor 8:9; Heb 2:14; Heb 2:17)8 Er erniedrigte sich selbst und ward gehorsam bis zum Tode, ja zum Tode am Kreuz. (Luk 14:11; Heb 5:8)9 Darum hat ihn auch Gott erhöht und hat ihm den Namen gegeben, der über alle Namen ist, (Apg 2:33; Ef 1:20; Heb 1:3)10 dass in dem Namen Jesu sich beugen sollen aller derer Knie, die im Himmel und auf Erden und unter der Erde sind, (Jes 45:23; Rom 14:11)11 und alle Zungen bekennen sollen, dass Jesus Christus der Herr ist, zur Ehre Gottes, des Vaters. (Rom 10:9; 2 Kor 4:5; Upp 5:13)12 Also, meine Lieben, – wie ihr allezeit gehorsam gewesen seid, nicht allein in meiner Gegenwart, sondern jetzt noch viel mehr in meiner Abwesenheit – schaffet, dass ihr selig werdet, mit Furcht und Zittern. (2 Kor 7:15)13 Denn Gott ist’s, der in euch wirkt beides, das Wollen und das Vollbringen, nach seinem Wohlgefallen. (2 Kor 8:10; Fil 1:6)14 Tut alles ohne Murren und ohne Zweifel, (1 Kor 10:10; 1 Pet 4:9)15 damit ihr ohne Tadel und lauter seid, Gottes Kinder, ohne Makel mitten unter einem verdorbenen und verkehrten Geschlecht, unter dem ihr scheint als Lichter in der Welt, (5 Mos 32:5; Matt 5:14; Joh 12:36; Ef 5:8; Fil 1:10)16 dadurch dass ihr festhaltet am Wort des Lebens, mir zum Ruhm an dem Tage Christi, sodass ich nicht vergeblich gelaufen bin noch vergeblich gearbeitet habe. (Jes 49:4; Apg 5:20; 2 Kor 1:14; Gal 2:2; 1 Thess 2:19; 1 Joh 1:1)17 Und wenn ich auch geopfert werde bei dem Opfer und Gottesdienst eures Glaubens, so freue ich mich und freue mich mit euch allen. (Fil 1:18; 2 Tim 4:6)18 Ebenso sollt auch ihr euch freuen und sollt euch mit mir freuen. (Fil 3:1; Fil 4:4)19 Ich hoffe aber in dem Herrn Jesus, dass ich Timotheus bald zu euch senden werde, damit ich auch erquickt werde, wenn ich erfahre, wie es um euch steht. (Apg 16:1; 1 Kor 4:17; 1 Kor 16:10; 1 Thess 3:2)20 Denn ich habe keinen, der so ganz meines Sinnes ist, der so herzlich für euch sorgen wird.21 Denn sie suchen alle das Ihre, nicht das, was Jesu Christi ist.22 Ihr aber wisst, dass er sich bewährt hat; denn wie ein Kind dem Vater hat er mit mir dem Evangelium gedient.23 Ihn also hoffe ich zu senden, sobald ich erfahren habe, wie es um mich steht.24 Ich vertraue aber in dem Herrn darauf, dass auch ich selbst bald kommen werde. (Fil 1:25)25 Ich habe es aber für nötig angesehen, den Bruder Epaphroditus zu euch zu senden, der mein Mitarbeiter und Mitstreiter ist und euer Abgesandter und Helfer in meiner Not; (2 Kor 8:23; Fil 4:18; 1 Thess 3:2; Filem 1:1; Filem 1:2)26 denn er hatte nach euch allen Verlangen und war tief bekümmert, weil ihr gehört hattet, dass er krank geworden war.27 Und er war auch todkrank, aber Gott hat sich über ihn erbarmt; nicht allein aber über ihn, sondern auch über mich, damit ich nicht eine Traurigkeit über die andere hätte.28 Ich habe ihn nun umso eiliger gesandt, damit ihr ihn seht und wieder fröhlich werdet und auch ich weniger Traurigkeit habe.29 So nehmt ihn nun auf in dem Herrn mit aller Freude und haltet solche Menschen in Ehren. (1 Kor 16:16)30 Denn um des Werkes Christi willen ist er dem Tode so nahe gekommen, da er sein Leben nicht geschont hat, um mir zu dienen an eurer statt.