2 Korinthierbrevet 5

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att lämna ett gammalt trasigt tält. Men Gud har berett en evig kropp åt oss i himlen, ett nytt och vackert hus, som inte är gjort av människohänder.2 Så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska kropp.3 För när vi väl har klätt på oss vår himmelska kropp, är vi inte längre andar som saknar kropp.4 Medan vi lever här nere, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte dö och bli av med vår jordiska kropp. Nej, vi vill genast bli påklädda den nya kroppen, så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.5 Det är ju det livet Gud har skapat oss för. Och som en garanti för att han ska uppfylla vårt hopp har han gett oss sin Ande.6 Därför är vi fulla av hopp, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, inte bor tillsammans med Herren Jesus.7 Vår tro gör oss övertygade om det eviga livet, även om vi inte kan se det än.8 Ja, vi ser fram emot det eviga livet och skulle hellre vilja lämna kroppen och få bo hos Herren Jesus.9 Men det viktiga är att vi alltid gläder Herren, vare sig vi lever eller dör.10 Vi ska ju alla stå inför hans domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här nere på jorden.11 Jag vet alltså att jag en dag ska få ansvara inför Herren för allt det jag har gjort. Därför gör jag allt för att få så många som möjligt att tro på honom. Gud vet redan allt om mig, men jag hoppas att också ni bedömer mig rättvist.12 Är det här ett nytt försök från min sida att tala om hur duktig jag är? Nej, jag vill bara få er att förstå att ni kan vara stolta över mig. Då har ni något att svara andra så kallade sändebud, som skryter med sin egen förmåga och höga ställning, istället för att visa upp att de har rena motiv för det de gör.13 När jag talar som om jag saknade förstånd, är det i min iver att tjäna Gud. Och när jag talar förnuftigt är det för att hjälpa er.14 Men vad jag än gör, är det kärleken från Jesus Kristus som driver mig. Jag vet ju att Kristus har dött för alla människor, och att alla som tror på honom har dött tillsammans med honom.15 Ja, Kristus har dött för alla, för att de som lever i gemenskap med honom inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.16 Därför bedömer jag inte längre den som tillhör Kristus på ett vanligt mänskligt sätt. Nej, sedan jag förstod vem Kristus är bedömer jag varken honom eller någon annan på det viset.17 Den som lever i gemenskap med Kristus är ju förvandlad till en ny människa. Det gamla livet är borta, och något nytt har börjat.18 Detta nya liv kommer från Gud, som försonade oss med sig själv och gjorde oss till sina vänner genom det som Kristus gjorde. Och han gav mig uppdraget att berätta om denna försoning.19 Ja, genom det som Kristus gjorde, förlät Gud människorna deras synder och försonade hela mänskligheten med sig själv. Och detta budskap om försoning har han gett mig i uppdrag att sprida till andra.20 Jag är alltså en representant för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom mig. Som Kristus språkrör ber jag dem: ”Acceptera Guds erbjudande och bli hans vänner.”21 Gud la ju skulden för människornas synder på Kristus, han som aldrig har gjort något ont. Och genom att Kristus dog för att ta vårt straff, kan vi bli skuldfria inför Gud.

2 Korinthierbrevet 5

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Denn wir wissen: Wenn unser irdisches Haus, diese Hütte, abgebrochen wird, so haben wir einen Bau, von Gott erbaut, ein Haus, nicht mit Händen gemacht, das ewig ist im Himmel. (2 Pet 1:14)2 Denn darum seufzen wir auch und sehnen uns danach, dass wir mit unserer Behausung, die vom Himmel ist, überkleidet werden,3 weil wir dann bekleidet und nicht nackt befunden werden.4 Denn solange wir in dieser Hütte sind, seufzen wir und sind beschwert, weil wir lieber nicht entkleidet, sondern überkleidet werden wollen, damit das Sterbliche verschlungen werde von dem Leben. (1 Kor 15:51)5 Der uns aber dazu bereitet hat, das ist Gott, der uns als Unterpfand den Geist gegeben hat. (Rom 8:23; 2 Kor 1:22; Ef 1:13)6 So sind wir denn allezeit getrost und wissen: Solange wir im Leibe wohnen, weilen wir fern von dem Herrn;7 denn wir wandeln im Glauben und nicht im Schauen. (Rom 8:24; 1 Kor 13:12; 1 Pet 1:8)8 Wir sind aber getrost und begehren sehr, den Leib zu verlassen und daheim zu sein bei dem Herrn. (Fil 1:23)9 Darum setzen wir auch unsre Ehre darein, ob wir daheim sind oder in der Fremde, dass wir ihm wohlgefallen.10 Denn wir müssen alle offenbar werden vor dem Richterstuhl Christi, auf dass ein jeder empfange nach dem, was er getan hat im Leib, es sei gut oder böse. (Joh 5:29; Apg 17:31; Rom 2:16; Rom 14:10; 1 Kor 4:5)11 Weil wir nun wissen, dass der Herr zu fürchten ist, suchen wir Menschen zu gewinnen; aber vor Gott sind wir offenbar. Ich hoffe aber, dass wir auch vor eurem Gewissen offenbar sind.12 Damit empfehlen wir uns nicht abermals bei euch, sondern geben euch Anlass, euch unser zu rühmen, damit ihr etwas habt gegen die, die sich des Äußeren rühmen und nicht des Herzens. (2 Kor 3:1; 2 Kor 10:12)13 Denn wenn wir außer uns waren, so war es für Gott; sind wir aber besonnen, so sind wir’s für euch.14 Denn die Liebe Christi drängt uns, da wir erkannt haben, dass einer für alle gestorben ist und so alle gestorben sind. (Rom 6:3)15 Und er ist darum für alle gestorben, damit, die da leben, hinfort nicht sich selbst leben, sondern dem, der für sie gestorben ist und auferweckt wurde. (Rom 14:7; Gal 2:19)16 Darum kennen wir von nun an niemanden mehr nach dem Fleisch; und auch wenn wir Christus gekannt haben nach dem Fleisch, so kennen wir ihn doch jetzt so nicht mehr.17 Darum: Ist jemand in Christus, so ist er eine neue Kreatur; das Alte ist vergangen, siehe, Neues ist geworden. (Jes 43:18; Rom 8:10; Gal 6:15)18 Aber das alles ist von Gott, der uns mit sich selber versöhnt hat durch Christus und uns das Amt gegeben, das die Versöhnung predigt. (Rom 5:10)19 Denn Gott war in Christus und versöhnte die Welt mit ihm selber[1] und rechnete ihnen ihre Sünden nicht zu und hat unter uns aufgerichtet das Wort von der Versöhnung. (Kol 1:19)20 So sind wir nun Botschafter an Christi statt, denn Gott ermahnt durch uns; so bitten wir nun an Christi statt: Lasst euch versöhnen mit Gott! (Luk 10:16)21 Denn er hat den, der von keiner Sünde wusste, für uns zur Sünde gemacht, auf dass wir in ihm die Gerechtigkeit würden, die vor Gott gilt[2]. (Jes 53:4; Rom 1:17; Rom 8:3; 1 Kor 1:30; Gal 3:13)