1-2Jakob och hans familj startade på nytt sin resa, och Guds änglar kom för att möta honom. När han såg det, utropade han: "Gud bor här", och han kallade platsen för Guds område.3Jakob skickade nu budbärare till sin bror Esau i Seir i landet Edom.4"Säg så här till min herre, Esau," sa Jakob. "Detta är en hälsning från din tjänare Jakob. Jag har bott tillsammans med vår morbror Laban tills nu, och5jag äger oxar, åsnor, får och har många tjänare, både män och kvinnor. Jag har skickat detta budskap till dig, min herre, för att du ska veta att jag är på väg till dig, och jag hoppas att du kommer att vara vänligt inställd mot oss."6Budbärarna återvände med nyheten att Esau var på väg för att möta Jakob tillsammans med en armé på 400 man!7Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper.8"Om Esau anfaller den ena gruppen, kan den andra gruppen kanske fly", tänkte han.9Sedan bad Jakob: "Min farfar Abrahams och min far Isaks Gud, du Herre, som sa till mig att återvända till mina släktingars land och som sa att du skulle vara god mot mig.10Jag är ovärdig den kärleksfulla omsorg som du har visat mig gång på gång, precis som du lovade mig. När jag lämnade hemmet ägde jag ju ingenting utom en vandringsstav, och nu, nu har jag två hela arméer!11Herre, rädda mig från att behöva gå under för min bror Esaus hand, för jag är rädd, fruktansvärt rädd att han ska komma och döda mig och dessa mödrar med mina barn.12Du har ju lovat att göra gott mot mig och föröka mina ättlingar tills de blir som sanden på stranden, alltför många för att man ska kunna räkna dem."13-15Jakob stannade där han var under natten och förberedde en gåva åt sin bror Esau: 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 30 kameler och deras föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsnor och 10 åsneföl.16Han sa till sina tjänare att fösa djuren framför sig, varje grupp för sig, och att hålla avstånd mellan varje grupp.17Han instruerade också männen som drev den första gruppen: "När ni möter Esau och han frågar: 'Vart är ni på väg? Vems tjänare är ni? Vems djur är dessa?'18så ska ni svara: 'Dessa tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva till hans herre Esau! Han kommer själv strax efter oss!' "19Jakob gav samma instruktion till varje tjänare.20Han tänkte nämligen blidka Esau med gåvorna, innan han mötte honom ansikte mot ansikte! "Kanske kommer han att vara vänlig mot oss", hoppades Jakob.21Gåvan sändes alltså i förväg medan Jakob tillbringade natten i lägret.22-24Men under natten steg han upp och väckte sina två hustrur och sina två bihustrur och elva barn och förde dem över floden Jordan vid Jabboks vadställe och återvände sedan till lägret. Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen.25När denne märkte att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led.26Sedan sa han: "Släpp mig, för det håller på att bli ljust." Men Jakob svarade: "Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig."27"Vad heter du?" frågade mannen."Jakob", blev svaret.28"Det heter du inte längre!" sa mannen till honom. "Du heter Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och varit segerrik."29"Vad heter du?" frågade Jakob."Varför frågar du om mitt namn", sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.30Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte), för han sa: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv."31I gryningen när solen gick upp haltade han därifrån på grund av höftskadan.32Det är därför som Israels folk än i dag inte äter höftmuskeln, där den är fästad vid höften.
1Am Morgen aber stand Laban früh auf, küsste seine Enkel und Töchter und segnete sie und zog hin und kam wieder an seinen Ort.2Jakob aber zog seinen Weg. Und es begegneten ihm die Engel Gottes. (1 Mos 28:12)3Und als er sie sah, sprach er: Hier ist Gottes Heerlager, und nannte diese Stätte Mahanajim.4Jakob aber schickte Boten vor sich her zu seinem Bruder Esau ins Land Seïr, in das Gebiet von Edom, (1 Mos 36:8)5und befahl ihnen und sprach: So sprecht zu Esau, meinem Herrn: Dein Knecht Jakob lässt dir sagen: Ich bin bisher bei Laban lange in der Fremde gewesen6und habe Rinder und Esel, Schafe, Knechte und Mägde und habe ausgesandt, es dir, meinem Herrn, anzusagen, damit ich Gnade vor deinen Augen fände.7Die Boten kamen zu Jakob zurück und sprachen: Wir kamen zu deinem Bruder Esau, und er zieht dir auch entgegen mit vierhundert Mann.8Da fürchtete sich Jakob sehr und ihm wurde bange. Und er teilte das Volk, das bei ihm war, und die Schafe und die Rinder und die Kamele in zwei Lager9und sprach: Wenn Esau über das eine Lager kommt und macht es nieder, so wird das andere entrinnen.10Weiter sprach Jakob: Gott meines Vaters Abraham und Gott meines Vaters Isaak, HERR, der du zu mir gesagt hast: Zieh wieder in dein Land und zu deiner Verwandtschaft, ich will dir wohltun –, (1 Mos 31:3; 1 Mos 31:13)11ich bin zu gering aller Barmherzigkeit und aller Treue, die du an deinem Knechte getan hast; denn ich hatte nicht mehr als diesen Stab, als ich hier über den Jordan ging, und nun sind aus mir zwei Lager geworden. (2 Sam 7:18)12Errette mich von der Hand meines Bruders, von der Hand Esaus; denn ich fürchte mich vor ihm, dass er komme und schlage mich, die Mutter samt den Kindern.13Du hast gesagt: Ich will dir wohltun und deine Nachkommen machen wie den Sand am Meer, den man der Menge wegen nicht zählen kann. (1 Mos 28:13)14Und er blieb die Nacht da und nahm von dem, was er erworben hatte, ein Geschenk für seinen Bruder Esau:15zweihundert Ziegen, zwanzig Böcke, zweihundert Schafe, zwanzig Widder16und dreißig säugende Kamele mit ihren Füllen, vierzig Kühe und zehn junge Stiere, zwanzig Eselinnen und zehn Esel,17und tat sie unter die Hand seiner Knechte, je eine Herde besonders, und sprach zu ihnen: Geht vor mir her und lasst Raum zwischen einer Herde und der andern.18Und er gebot dem ersten und sprach: Wenn dir mein Bruder Esau begegnet und dich fragt: Wem gehörst du an und wo willst du hin und wessen Eigentum ist das, was du vor dir hertreibst?,19sollst du sagen: Es gehört deinem Knechte Jakob, der sendet es als Geschenk seinem Herrn Esau, und er selbst zieht hinter uns her.20Ebenso gebot er auch dem zweiten und dem dritten und allen, die den Herden nachgingen, und sprach: Wie ich euch gesagt habe, so sagt zu Esau, wenn ihr ihm begegnet,21und sagt ja auch: Siehe, dein Knecht Jakob kommt hinter uns. Denn er dachte: Ich will ihn versöhnen mit dem Geschenk, das vor mir hergeht. Danach will ich ihn sehen; vielleicht wird er mich annehmen.22So ging das Geschenk vor ihm her; er aber blieb diese Nacht im Lager.
Jakobs Kampf am Jabbok
23Und Jakob stand auf in der Nacht und nahm seine beiden Frauen und die beiden Mägde und seine elf Söhne und zog durch die Furt des Jabbok.24Er nahm sie und führte sie durch den Fluss, sodass hinüberkam, was er hatte.25Jakob aber blieb allein zurück. Da rang einer mit ihm, bis die Morgenröte anbrach. (Hos 12:4)26Und als er sah, dass er ihn nicht übermochte, rührte er an das Gelenk seiner Hüfte, und das Gelenk der Hüfte Jakobs wurde über dem Ringen mit ihm verrenkt.27Und er sprach: Lass mich gehen, denn die Morgenröte bricht an. Aber Jakob antwortete: Ich lasse dich nicht, du segnest mich denn. (Matt 15:22)28Er sprach: Wie heißt du? Er antwortete: Jakob.29Er sprach: Du sollst nicht mehr Jakob heißen, sondern Israel; denn du hast mit Gott und mit Menschen gekämpft und hast gewonnen. (1 Mos 35:10; Jer 20:7)30Und Jakob fragte ihn und sprach: Sage doch, wie heißt du? Er aber sprach: Warum fragst du, wie ich heiße? Und er segnete ihn daselbst. (Dom 13:17)31Und Jakob nannte die Stätte Pnuël: Denn ich habe Gott von Angesicht gesehen,[1] und doch wurde mein Leben gerettet. (2 Mos 33:20)32Und als er an Pnuël vorüberkam, ging ihm die Sonne auf; und er hinkte an seiner Hüfte.33Daher essen die Israeliten nicht das Muskelstück auf dem Gelenk der Hüfte bis auf den heutigen Tag, weil er den Muskel am Gelenk der Hüfte Jakobs angerührt hatte.