1Ni ska alltså se oss som tjänare åt Jesus Kristus. Vi är förvaltare som har fått i uppdrag att berätta om Guds plan, som hittills har varit hemlig för människorna.2Och den viktigaste egenskapen hos en förvaltare är att han är ärlig och inte förskingrar sin herres rikedomar.3Men om jag har varit trogen mitt uppdrag eller ej, det kan varken ni eller någon annan människa bedöma. Nej, jag vågar inte ens lita på mitt eget omdöme.4Mitt samvete är rent, men det innebär ju inte att jag har gjort allt rätt. Den ende som kan avgöra hur jag har klarat mitt uppdrag är Herren Jesus själv.5Dra därför inga förhastade slutsatser om människor. Vänta tills Herren Jesus kommer tillbaka för att döma alla. Han ska dra fram allt i ljuset och visa varje människas innersta tankar. Och på den dagen ska Gud ge var och en det beröm han förtjänar.6Denna bild om tjänare och förvaltare har jag använt på mig själv och Apollos, för att ni ska förstå att man inte ska skryta över en viss person, medan man nedvärderar en annan. Nej, följ uppmaningen: ”håll er till Skriften”[1] så ska ni förstå hur man handlar.7Finns det något som gör er bättre än andra? Allt det goda ni har fått från Gud, var inte det en fri gåva? Varför skryter ni då och är malliga, precis som om det kom ifrån er?8När ni skryter så där, får man känslan av att ni är mätta och belåtna, trots att ni är i så stort behov av undervisning. Ni verkar rika och tycks ha blivit kungar utan oss. Ja, jag önskar att ni redan var kungar, så att vi fick regera tillsammans med er.9Men nu verkar det istället som om Gud har gett oss som är Jesus sändebud[2] den lägsta statusen av alla. Vi är som dödsdömda fångar som visas upp på avrättningsplatsen inför hela världen, ja, inför både människor och änglar.10Vi sändebud lever helt för Kristus och är tokiga i människors ögon, men ni är precis lagom hängivna och förståndiga. Vi saknar makt här i världen, men ni är mäktiga. Er tänker man väl om, men oss skrattar man åt.11Vi går fortfarande hungriga och törstiga. Vi saknar kläder, vi blir misshandlade och har ingen fast bostad.12Vi arbetar hårt med våra egna händer för att försörja oss. När man hånar oss, ber vi att Gud ska ge allt gott till dem som hånar. När vi blir förföljda, finner vi oss i det utan att klaga.13När man talar illa om oss, svarar vi vänligt. Vi blir behandlade som avfall på världens skräphög, som sopor som människorna har slängt bort.[3]14Men jag skriver inte detta för att få er att skämmas. Nej, jag vill bara få er att förstå vad som är rätt, eftersom ni är mina kära barn.15För även om ni hade oändligt många som undervisade er om Kristus, är det ändå jag som är er andliga far. Det var ju jag som fick berätta det glada budskapet om Jesus Kristus för er, så att ni kunde börja tro.16Och eftersom jag är er far, ber jag er nu att ha mig som föredöme.17Det är också därför jag skickar min trogna medarbetare Timotheos till er. Han är också mitt älskade barn, eftersom jag fick hjälpa honom börja tro på Herren Jesus. Han ska påminna er om de regler jag har sammanställt för dem som tillhör Jesus Kristus, och som jag undervisar om i alla församlingar.18Vissa av er verkar ha blivit självsäkra, eftersom de tror att jag aldrig mer ska komma tillbaka till Korinth.19Men jag ska komma till er – och det mycket snart ‑ om Herren vill. Och då ska jag ta reda på om dessa självsäkra människor verkligen är fyllda med Guds kraft, eller om deras ord bara är tomt skryt.20Om Gud får regera i oss, blir vi ju fyllda med hans kraft och talar inte en massa tomma ord.21Vad föredrar ni själva, mina kära barn? Ska jag komma för att tillrättavisa er, eller kan jag komma för att visa er ömhet och kärlek?
1Dafür halte uns jedermann: für Diener Christi und Haushalter über Gottes Geheimnisse. (1 Pet 4:10)2Nun fordert man nicht mehr von den Haushaltern, als dass sie für treu befunden werden. (Luk 12:42)3Mir aber ist’s ein Geringes, dass ich von euch gerichtet werde oder von einem menschlichen Gericht; auch richte ich mich selbst nicht.4Ich bin mir zwar keiner Schuld bewusst, aber darin bin ich nicht gerechtfertigt; der Herr ist’s aber, der mich richtet.5Darum richtet nicht vor der Zeit, bis der Herr kommt, der auch ans Licht bringen wird, was im Finstern verborgen ist, und das Trachten der Herzen offenbar machen wird. Dann wird auch einem jeden von Gott Lob zuteilwerden. (Rom 2:16)
Gegen die Überheblichkeit der Korinther
6Dies aber, Brüder und Schwestern, habe ich auf mich selbst und Apollos gedeutet um euretwillen, dass ihr an uns lernt, was das heißt: Nicht über das hinaus, was geschrieben steht; auf dass sich bei euch keiner für den einen gegen den andern aufblase. (Rom 12:3)7Denn wer gibt dir einen Vorzug? Was hast du, das du nicht empfangen hast? Wenn du es aber empfangen hast, was rühmst du dich dann, als hättest du es nicht empfangen?8Ihr seid schon satt geworden? Ihr seid schon reich geworden? Ohne uns seid ihr zur Herrschaft gelangt? Ja, dass ihr doch herrschen würdet, damit auch wir mit euch herrschen könnten!9Denn ich meine, Gott hat uns Apostel als die Allergeringsten hingestellt, wie zum Tode Verurteilte. Denn wir sind ein Schauspiel geworden der Welt und den Engeln und den Menschen. (Rom 8:36; Heb 10:33)10Wir sind Narren um Christi willen, ihr aber seid klug in Christus; wir schwach, ihr aber stark; ihr herrlich, wir aber verachtet. (1 Kor 3:18)11Bis auf diese Stunde leiden wir Hunger und Durst, sind nackt und werden geschlagen und haben keine sichere Stätte (2 Kor 6:4)12und mühen uns ab mit unsrer Hände Arbeit. Schmäht man uns, so segnen wir; verfolgt man uns, so dulden wir’s; (Matt 5:44; Apg 18:3; Rom 12:14; 1 Kor 9:15)13verlästert man uns, so reden wir freundlich. Wir sind geworden wie der Abschaum der Menschheit, jedermanns Kehricht, bis heute.
Paulus, der Vater der Gemeinde in Korinth
14Nicht um euch zu beschämen, schreibe ich dies; sondern ich ermahne euch als meine lieben Kinder. (1 Thess 2:11)15Denn wenn ihr auch zehntausend Erzieher hättet in Christus, so habt ihr doch nicht viele Väter; denn ich habe euch gezeugt in Christus Jesus durch das Evangelium. (Gal 4:19; Filem 1:10)16Darum ermahne ich euch: Folgt meinem Beispiel! (1 Kor 11:1)17Aus diesem Grund habe ich Timotheus zu euch gesandt, der mein geliebtes und getreues Kind ist in dem Herrn, dass er euch erinnere an meine Wege in Christus Jesus, wie ich sie überall in allen Gemeinden lehre. (Apg 16:1)18Es haben sich nun einige aufgebläht, als würde ich nicht zu euch kommen.19Ich werde aber, wenn der Herr will, recht bald zu euch kommen und nicht die Worte der Aufgeblasenen kennenlernen, sondern ihre Kraft. (1 Kor 16:5)20Denn das Reich Gottes steht nicht in Worten, sondern in Kraft. (1 Kor 2:4)21Was wollt ihr? Soll ich mit dem Stock zu euch kommen oder mit Liebe und sanftmütigem Geist? (2 Kor 10:2; 2 Kor 13:10)