1När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare:2”Som ni vet börjar påskhögtiden[1] om två dagar. Då ska jag, Människosonen, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.”3Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats4för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom.5”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
6Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk.7Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud.8-9Jesus efterföljare blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!”10Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.11De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.12Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning.13Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
14Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna15och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag överlämnar Jesus åt er?” Översteprästerna gav honom då 30 silvermynt,16och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
17På första dagen i påskhögtiden[2], kom Jesus efterföljare till honom och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna med påskmåltiden?”18Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Den tid Gud har bestämt för mig har nu kommit. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina efterföljare.’ ”19Hans efterföljare gjorde då som han hade sagt, och ordnade sedan med påskmåltiden där.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
20När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet.21Och medan de åt sa han: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig.”22Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”23Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.[3]24För jag, Människosonen[4], måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.”25Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Mästare, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.”27Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop,28för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder.29Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld.[5]”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
30När de till sist hade sjungit lovsången[6] tillsammans, gick de ut till Olivberget.31Där sa Jesus till dem: ”Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften[7]: ’Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.’32Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.”33Petrus invände: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det.”34Men Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.”35Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra efterföljarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
36Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.”37De enda han tog med sig var Petrus, och Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Jesus greps nu av förtvivlan och ångest,38och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”39Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”40Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma?41Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.”42Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja.”43Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna.44Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.45Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen[8], ska överlämnas till onda människor.46Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
47Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare.48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.”49Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: ”Godafton, Mästare!” och gav honom en hälsningskyss.50Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.51En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.52Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.53Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det?54Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften[9] då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända.”55Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag satt jag där och undervisade utan att ni grep mig.56Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt genom profeternas skrifter[10] ska bli verklighet.”I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.
Jesus förhörs av det judiska rådet
57-58De som hade arresterat Jesus ledde honom nu till översteprästen Kajafas palats, där laglärarna[11] och folkets ledare hade samlats. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på gården. Där slog han sig sedan ner tillsammans med tjänarna för att se vad som skulle hända med Jesus.59Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet[12] att hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden.60-61Men trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt, kunde man inte hitta något att anklaga honom för. Till slut förklarade i alla fall två män: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”62Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Tänker du inte svara? Har du sagt detta eller inte?”63Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever, kräver jag att du talar om för oss om du är Messias, den utlovade kungen, Guds Son.”64Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag försäkrar er, att efter detta ska ni få se mig, Människosonen[13],sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.”65Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat Gud! Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda.66Vad ska han få för dom?”De ropade tillbaka: ”Han måste dö!”67Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar och sa:68”Du som är Messias, den utlovade kungen, visa nu att du är en profet. Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
69Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!”70Men Petrus protesterade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”71Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring.72Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen.”73Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Vi vet att du är en av hans efterföljare. Det hörs på dialekten att du kommer från Galileen.”74Petrus svor då igen och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.75Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät förtvivlat.
1Als Jesus diese Rede beendet hatte, sagte er zu seinen Jüngern: (Mark 14:1; Luk 22:1; Joh 11:47)2»Ihr wisst, dass übermorgen das Passahfest beginnt. Dann wird der Menschensohn an die Menschen ausgeliefert und ans Kreuz genagelt werden.«3Zu derselben Zeit versammelten sich die obersten Priester und die führenden Männer des Volkes im Palast des Hohenpriesters Kaiphas.4Sie berieten darüber, wie sie Jesus heimlich festnehmen und umbringen lassen könnten.5Sie waren sich aber einig: »Es darf auf keinen Fall während der Festtage geschehen, damit es nicht zu einem Aufruhr im Volk kommt.«
Ein Vermögen für Jesus
6Jesus war in Betanien zu Gast bei Simon, der früher einmal aussätzig gewesen war. (Mark 14:3; Joh 12:1)7Während der Mahlzeit kam eine Frau herein. In ihren Händen hielt sie ein Fläschchen kostbares Öl, mit dem sie den Kopf von Jesus salbte.8Als die Jünger das sahen, regten sie sich auf: »Das ist ja die reinste Verschwendung!9Dieses Öl ist ein Vermögen wert! Man hätte es verkaufen und das Geld den Armen geben sollen.«10Als Jesus ihren Ärger bemerkte, sagte er: »Warum macht ihr der Frau Schwierigkeiten? Sie hat etwas Gutes für mich getan.11Arme, die eure Hilfe nötig haben, wird es immer geben, ich dagegen bin nicht mehr lange bei euch.12Indem sie das Öl auf mich goss, hat sie meinen Körper für mein Begräbnis vorbereitet.13Ich versichere euch: Überall in der Welt, wo Gottes rettende Botschaft verkündet wird, wird man auch von dieser Frau sprechen und von dem, was sie getan hat.«
Der Verrat
14Anschließend ging einer der zwölf Jünger, Judas Iskariot, zu den obersten Priestern (Mark 14:10; Luk 22:3)15und fragte: »Was zahlt ihr mir, wenn ich Jesus an euch ausliefere?« Sie gaben ihm 30 Silbermünzen.16Von da an suchte Judas eine günstige Gelegenheit, um Jesus zu verraten.
Jesus feiert mit seinen Jüngern das Passahmahl
17Am ersten Tag des Festes der ungesäuerten Brote kamen die Jünger zu Jesus und fragten: »Wo sollen wir für dich das Passahmahl vorbereiten?« (Mark 14:12; Luk 22:7; Luk 22:21; Joh 13:21)18Jesus schickte sie zu einem bestimmten Mann in die Stadt und gab ihnen den Auftrag: »Geht zu ihm hin und teilt ihm mit, dass die Zeit für euren Lehrer gekommen ist. Sagt ihm, dass ich in seinem Haus mit meinen Jüngern das Passahmahl feiern will.«19Die Jünger taten, was Jesus ihnen befohlen hatte, und bereiteten alles vor.20Am Abend dieses Tages nahm Jesus mit den zwölf Jüngern am Tisch Platz.21Beim Essen erklärte er ihnen: »Ich versichere euch: Einer von euch wird mich verraten!«22Bestürzt fragte einer nach dem andern: »Du meinst doch nicht etwa mich, Herr?«23Jesus antwortete: »Einer von euch, der mit mir zusammen sein Brot in die Schüssel getaucht hat, ist es.24Der Menschensohn muss zwar sein Leben lassen, wie es in der Heiligen Schrift vorausgesagt ist; aber wehe dem, der ihn verrät! Dieser Mensch wäre besser nie geboren worden.«25Judas, der ihn später verraten würde, fragte wie die anderen auch: »Rabbi, ich bin es doch nicht etwa?« Da antwortete ihm Jesus: »Doch, du bist es!«;; (Mark 14:22; Luk 22:17; 1 Kor 11:23)26Während sie aßen, nahm Jesus ein Brot, sprach das Dankgebet, brach das Brot in Stücke und gab es seinen Jüngern mit den Worten: »Nehmt und esst! Das ist mein Leib.«27Anschließend nahm er einen Becher Wein, dankte Gott und reichte ihn seinen Jüngern: »Trinkt alle daraus!28Das ist mein Blut, mit dem der neue Bund zwischen Gott und den Menschen besiegelt wird. Es wird zur Vergebung ihrer Sünden vergossen.29Ich sage euch: Von jetzt an werde ich keinen Wein mehr trinken, bis ich ihn wieder im Reich meines Vaters mit euch trinken werde.«30Nachdem sie das Danklied[1] gesungen hatten, gingen sie hinaus an den Ölberg.
Jesus kündigt seine Verleugnung durch Petrus an
31Unterwegs sagte Jesus zu seinen Jüngern: »In dieser Nacht werdet ihr euch alle von mir abwenden. Denn in der Heiligen Schrift steht: ›Ich werde den Hirten erschlagen, und die Schafe werden auseinanderlaufen.‹ (Sak 13:7; Mark 14:27; Luk 22:31; Joh 13:36)32Aber nach meiner Auferstehung werde ich nach Galiläa gehen, und dort werdet ihr mich wiedersehen.«33Da beteuerte Petrus: »Wenn sich auch alle anderen von dir abwenden – ich halte auf jeden Fall zu dir!«34Doch Jesus erwiderte ihm: »Ich versichere dir: In dieser Nacht, noch ehe der Hahn kräht, wirst du dreimal geleugnet haben, mich zu kennen.«35»Auch wenn es bedeutet, dass ich mit dir sterben muss, werde ich das niemals tun!«, rief Petrus. Alle anderen Jünger beteuerten dies ebenfalls.
Im Garten Gethsemane
36Dann ging Jesus mit seinen Jüngern in einen Garten am Ölberg, der Gethsemane heißt. Dort bat er sie: »Setzt euch hier hin und wartet auf mich! Ich will ein Stück weiter gehen und beten.« (Mark 14:32; Luk 22:39; Joh 18:1)37Petrus und die beiden Söhne von Zebedäus – Jakobus und Johannes – nahm er mit. Angst und tiefe Traurigkeit überfielen Jesus,38und er sagte zu ihnen: »Ich zerbreche beinahe unter der Last, die ich zu tragen habe.[2] Bleibt hier und wacht mit mir!«39Jesus ging ein paar Schritte weiter, warf sich nieder und betete: »Mein Vater, wenn es möglich ist, dann lass den Kelch an mir vorübergehen und erspare mir dieses Leiden! Aber nicht was ich will, sondern was du willst, soll geschehen.«40Dann kam er zu den drei Jüngern zurück und sah, dass sie eingeschlafen waren. Er weckte Petrus und rief: »Konntet ihr denn nicht eine einzige Stunde mit mir wachen?41Bleibt wach und betet, damit ihr der Versuchung widerstehen könnt. Ich weiß, ihr wollt das Beste, aber aus eigener Kraft könnt ihr es nicht erreichen.[3]«42Noch einmal ging er ein Stück weg, um zu beten: »Mein Vater, wenn mir dieser bittere Kelch nicht erspart bleiben kann, bin ich bereit, deinen Willen zu erfüllen!«43Als er zurückkam, schliefen die Jünger schon wieder; die Augen waren ihnen zugefallen.44Er ließ sie schlafen, kehrte wieder um und betete zum dritten Mal mit den gleichen Worten.45Dann kam er zu seinen Jüngern zurück und sagte: »Ihr schlaft immer noch und ruht euch aus? Jetzt ist es so weit, die Stunde ist gekommen: Der Menschensohn wird den gottlosen Menschen ausgeliefert.46Steht auf, lasst uns gehen! Der Verräter ist schon da.«
Verrat und Verhaftung
47Noch während Jesus sprach, kam Judas, einer der zwölf Jünger, zusammen mit einer großen Gruppe von Männern, die mit Schwertern und Knüppeln bewaffnet waren. Die obersten Priester und die führenden Männer des Volkes hatten sie geschickt. (Mark 14:43; Luk 22:47; Joh 18:3)48Judas, der Verräter, hatte mit den Bewaffneten ein Zeichen vereinbart: »Der Mann, den ich zur Begrüßung küssen werde[4], der ist es. Den müsst ihr festnehmen!«49Er ging direkt auf Jesus zu. »Sei gegrüßt, Rabbi!«, sagte er und küsste ihn.50Jesus sah ihn an: »Mein Freund! Tu, was du dir vorgenommen hast!« Sofort traten die Männer heran, packten Jesus und nahmen ihn fest.51Aber einer der Jünger, die bei Jesus waren, wollte das verhindern. Er zog sein Schwert, schlug auf den Diener des Hohenpriesters ein und hieb ihm ein Ohr ab.52Doch Jesus befahl ihm: »Steck dein Schwert weg! Wer Gewalt anwendet, wird durch Gewalt umkommen.53Ist dir denn nicht klar, dass ich meinen Vater um ein ganzes Heer von Engeln[5] bitten könnte? Er würde sie mir sofort schicken.54Wie sollte sich aber dann erfüllen, was in der Heiligen Schrift vorausgesagt ist? Es muss alles so geschehen!«55Danach wandte sich Jesus an die Männer, die ihn festgenommen hatten: »Bin ich denn ein Verbrecher, dass ihr euch mit Schwertern und Knüppeln bewaffnet habt, um mich zu verhaften? Jeden Tag habe ich öffentlich im Tempel gelehrt. Warum habt ihr mich nicht dort festgenommen?56Aber auch dies geschieht, damit sich die Vorhersagen der Propheten erfüllen.« Da ließen ihn alle seine Jünger im Stich und ergriffen die Flucht.
Jesus vor Gericht
57Die Männer, die Jesus festgenommen hatten, brachten ihn zu Kaiphas, dem Hohenpriester und Vorsitzenden des Hohen Rates. Bei ihm hatten sich die Schriftgelehrten und die führenden Männer des Volkes versammelt. (Mark 14:53; Luk 22:54; Luk 22:63; Joh 18:12; Joh 18:19)58In sicherem Abstand folgte ihnen Petrus bis in den Innenhof des hohepriesterlichen Palastes. Dort setzte er sich zu den Dienern, um zu beobachten, was mit Jesus geschehen würde.59Die obersten Priester und der ganze Hohe Rat suchten Zeugen, die durch ihre falschen Aussagen Jesus so belasten sollten, dass man ihn zum Tode verurteilen konnte.60Aber es gelang ihnen nicht, obwohl viele Zeugen falsche Anschuldigungen vorbrachten. Schließlich traten zwei Männer vor und erklärten:61»Dieser Mensch hat behauptet: ›Ich kann den Tempel Gottes abreißen und in drei Tagen wieder aufbauen.‹«62Da stand der Hohepriester auf und fragte Jesus: »Warum antwortest du nicht? Hast du nichts gegen diese Anschuldigungen zu sagen?«63Aber Jesus schwieg weiter. Darauf sagte der Hohepriester: »Ich nehme dich vor dem lebendigen Gott unter Eid: Sag uns, bist du der Christus, der von Gott erwählte Retter? Bist du der Sohn Gottes?«64»Ja, du sagst es«, antwortete Jesus, »und ich versichere euch: Von jetzt an werdet ihr den Menschensohn an der rechten Seite des allmächtigen Gottes sitzen und auf den Wolken des Himmels kommen sehen.«65Empört zerriss der Hohepriester sein Gewand und rief: »Das ist Gotteslästerung! Wozu brauchen wir noch weitere Zeugen? Ihr habt es ja selbst gehört, wie er Gott gelästert hat!66Wie lautet euer Urteil?« Sie riefen: »Er ist schuldig! Er muss sterben!«67Dann spuckten sie Jesus ins Gesicht und schlugen mit den Fäusten auf ihn ein. Andere gaben ihm Ohrfeigen68und spotteten: »Na, du Christus! Du bist doch ein Prophet! Sag uns, wer hat dich vorhin gerade geschlagen?«
Petrus behauptet, Jesus nicht zu kennen
69Petrus saß immer noch draußen im Hof. Da trat eine Dienerin auf ihn zu und sagte: »Du gehörst doch auch zu Jesus, diesem Galiläer!« (Mark 14:66; Luk 22:56; Joh 18:15; Joh 18:25)70Aber Petrus bestritt das laut: »Ich weiß nicht, wovon du redest.«71Als er danach in den Vorhof hinausging, bemerkte ihn eine andere Dienerin und sagte vor allen Leuten: »Der da gehört auch zu diesem Jesus aus Nazareth!«72Doch Petrus behauptete wieder, und diesmal schwor er sogar: »Ich kenne den Mann gar nicht!«73Kurze Zeit später kamen noch einige andere Leute, die in der Nähe gestanden hatten, und sagten zu Petrus: »Natürlich gehörst du zu seinen Freunden! Dein Dialekt verrät dich.«74Da rief Petrus: »Ich schwöre euch: Ich kenne diesen Menschen nicht! Gott soll mich verfluchen, wenn ich lüge!« In diesem Augenblick krähte ein Hahn,75und Petrus fielen die Worte ein, die Jesus gesagt hatte: »Ehe der Hahn kräht, wirst du dreimal geleugnet haben, mich zu kennen.« Da ging Petrus hinaus und weinte voller Verzweiflung.