1Jesus fortsatte: ”Då Gud kommer för att regera över alla folk, ska det bli som i den här berättelsen:[1] Tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop, tog sina oljelampor och gick ut för att möta brudgummen.2-4Fem av dem var kloka och tog med sig krukor med extra olja till sina lampor. De andra fem var oförståndiga och glömde att ta med sig olja.5När brudgummen sedan dröjde, blev de så trötta att de la sig ner och somnade.6Men vid midnatt väcktes de av ett rop: ’Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!’7Alla flickorna skyndade sig genast upp och gjorde i ordning sina lampor.8Men de fem som inte hade någon extra olja, tiggde och bad att de andra skulle dela med sig, eftersom deras lampor slocknade.9Då svarade de andra: ’Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå iväg till dem som säljer olja och köp det ni behöver!’10Men medan de var borta och köpte olja, kom brudgummen. De som var beredda fick då följa med honom in till bröllopsfesten, och porten låstes.11Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför porten och ropade: ’Herre, Herre, öppna för oss!’12Men då ropade han tillbaka: ’Gå er väg! Jag försäkrar att jag inte känner er!’13Håll er därför vakna och var beredda, för ni vet inte vilken dag eller timme jag kommer tillbaka.
Berättelsen om de tre förvaltarna
14När jag kommer tillbaka, blir det nämligen som i den här berättelsen om en man som reste utomlands: Mannen samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.15Till den ene gav han fem säckar med guldmynt[2], till den andre två säckar och till den tredje en säck, allt efter deras förmåga. Sedan reste han.16Mannen som hade fått fem säckar med guldmynt började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop fem säckar till.17Mannen som hade fått två säckar med guldmynt gjorde likadant och tjänade ihop två säckar till.18Men den man som hade fått bara en säck med guldmynt gick och grävde en grop i marken och gömde sin herres pengar, så att de skulle vara i säkert förvar.19Efter en lång tid kom deras herre tillbaka från resan och kallade på männen och bad dem redovisa vad de hade gjort med pengarna.20Den man som hade fått fem säckar med guldmynt kom då och gav honom tio säckar tillbaka och sa: ’Herre, du gav mig fem säckar med guldmynt. Här har jag tjänat ihop fem till.’21’Bra!’, sa hans herre. ’Du är en god och pålitlig tjänare. Du har troget förvaltat den lilla summa du fick. Därför ska du få ansvar för mycket mer. Kom in och dela glädjen med mig!’22Sedan kom den man fram som hade fått två säckar med guldmynt, och han rapporterade: ’Herre, du gav mig två säckar med guldmynt att förvalta, och jag har tjänat ihop två till.’23’Bra!’, sa hans herre. ’Du är en god och pålitlig tjänare. Du har troget förvaltat den lilla summa du fick. Därför ska du få ansvar för mycket mer. Kom in och dela glädjen med mig!’24Till sist kom den man fram som bara hade fått en säck med guldmynt, och han sa: ’Herre, jag vet att du är en hård man. Du skördar där du inte har sått och samlar ihop sådant du inte planterat.25Därför vågade jag inte ge mig in i några affärer, utan grävde ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!’26Men hans herre svarade: ’Du är en lat och oduglig tjänare! Om du visste att jag tänkte kräva mer tillbaka än du hade fått,27borde du åtminstone ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått ränta på dem.28Ta ifrån honom pengarna och ge dem till mannen som fick ihop tio säckar med guldmynt.29För den som rätt använder det han har fått ska få mer, och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har.30Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”
Den slutliga domen
31Jesus fortsatte: ”När jag, Människosonen[3], kommer i kunglig makt tillsammans med alla mina änglar, då ska jag sätta mig på min tron för att regera.32Alla folk ska samlas inför mig, och jag ska dela människorna i två grupper, som när en herde skiljer fåren från getterna.33Fåren ska jag ställa på min högra sida och getterna på min vänstra.34Sedan ska jag, kungen, säga till dem som står på min högra sida: ’Kom alla ni som min Far har räddat för evigt. Gå in i den nya värld[4] som ända från jordens skapelse har gjorts i ordning åt er.35Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig.36Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’37Då kommer de som har följt Guds vilja att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka?38När såg vi dig som främling och hjälpte dig, eller naken och gav dig kläder?39När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’40Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder och systrar[5], då gjorde ni det för mig!’41Efter det ska kungen vända sig till dem som står på den vänstra sidan och säga: ’Gå bort från mig alla ni som är dömda att straffas. Gå bort till den eviga eld som har gjorts i ordning åt djävulen och hans änglar.42Jag var hungrig, men ni gav mig ingen mat. Jag var törstig, men ni gav mig inget att dricka.43Jag var främling, men ni vägrade att ge mig husrum. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig inte.’44Då kommer de också att fråga: ’Herre, har vi någonsin sett att du var hungrig eller törstig, eller att du var en främling, eller att du var naken eller sjuk eller i fängelse utan att vi hjälpte dig?’45Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni vägrade att hjälpa någon av mina minsta, då vägrade ni också att hjälpa mig.’46Och de ska gå bort till evigt straff, men de som följde Guds vilja ska leva för evigt.”
1»Wenn der Menschensohn kommt, wird es in seinem himmlischen Reich sein wie bei zehn Brautjungfern, die bei einer Hochzeit dem Bräutigam mit ihren Lampen entgegengingen. (Luk 12:35; Luk 13:25)2Fünf von ihnen verhielten sich klug, die anderen waren leichtfertig und dumm.3-4Die klugen Mädchen hatten sich nämlich vorher mit ausreichend Öl für ihre Lampen versorgt. Die anderen fünf dachten überhaupt nicht daran, einen Vorrat an Öl mitzunehmen.5Als sich die Ankunft des Bräutigams verzögerte, wurden sie alle müde und schliefen ein.6Plötzlich um Mitternacht wurden sie mit dem Ruf geweckt: ›Der Bräutigam kommt! Geht und begrüßt ihn!‹7Da sprangen die Mädchen auf und bereiteten ihre Lampen vor.8Die fünf, die nicht genügend Öl hatten, baten die anderen: ›Gebt uns etwas von eurem Öl! Unsere Lampen gehen aus.‹9Aber die Klugen antworteten: ›Das können wir nicht. Unser Öl reicht gerade für uns selbst. Geht doch zu einem Händler und kauft euch welches!‹10Da gingen sie los. In der Zwischenzeit kam der Bräutigam, und die Mädchen, die darauf vorbereitet waren, begleiteten ihn in den Festsaal. Dann wurde die Tür verschlossen.11Später kamen auch die fünf anderen. Sie standen draußen und riefen: ›Herr, mach uns doch die Tür auf!‹12Aber er erwiderte: ›Was wollt ihr denn? Ich kenne euch nicht!‹13Deshalb seid wachsam und haltet euch bereit! Denn ihr wisst weder an welchem Tag noch zu welchem Zeitpunkt der Menschensohn kommen wird.«
Beauftragt zu handeln
14»Es wird dann so sein wie bei einem Mann, der vorhatte, ins Ausland zu reisen. Er rief alle seine Verwalter zusammen und vertraute ihnen sein Vermögen an. Sie sollten während seiner Abwesenheit gut damit wirtschaften. (Luk 19:11)15Dem einen gab er fünf Zentner Silberstücke, einem anderen zwei und dem dritten einen Zentner, jedem nach seinen Fähigkeiten. Danach reiste er ab.16Der Mann mit den fünf Zentnern Silberstücke machte sich sofort daran, mit dem Geld Geschäfte zu treiben, und konnte so die Summe verdoppeln.17Auch der die zwei Zentner bekommen hatte, verdiente zwei hinzu.18Der dritte aber vergrub den Zentner, den sein Herr ihm anvertraut hatte, an einem sicheren Ort.19Nach langer Zeit kehrte der Herr von seiner Reise zurück und forderte seine Diener auf, mit ihm abzurechnen.20Der Mann, der fünf Zentner Silberstücke erhalten hatte, trat vor und übergab ihm zehn Zentner. Er sagte: ›Herr, fünf Zentner hast du mir gegeben. Hier, ich habe fünf dazuverdient.‹21Da lobte ihn sein Herr: ›Gut so, du bist ein tüchtiger und zuverlässiger Verwalter. In kleinen Dingen bist du treu gewesen, darum werde ich dir Großes anvertrauen. Komm zu meinem Fest und freu dich mit mir!‹22Danach kam der Mann mit den zwei Zentnern. Er berichtete: ›Herr, ich habe den Betrag, den du mir gegeben hast, verdoppeln können.‹23Da lobte ihn der Herr: ›Gut gemacht, du bist ein tüchtiger und zuverlässiger Verwalter. In kleinen Dingen bist du treu gewesen, darum werde ich dir Großes anvertrauen. Komm zu meinem Fest und freu dich mit mir!‹24Schließlich kam der Diener, dem der Herr einen Zentner Silberstücke gegeben hatte, und erklärte: ›Ich kenne dich als strengen Herrn und dachte: Du erntest, was andere gesät haben; du nimmst dir, wofür du nichts getan hast.25Aus Angst habe ich dein Geld sicher aufbewahrt. Hier hast du es wieder zurück!‹26Zornig antwortete ihm darauf sein Herr: ›Was bist du nur für ein böser und fauler Verwalter! Wenn du schon der Meinung bist, dass ich ernte, was andere gesät haben, und mir nehme, wofür ich nichts getan habe,27hättest du mein Geld wenigstens bei einer Bank anlegen können! Dann hätte ich immerhin noch Zinsen dafür bekommen!28Nehmt ihm das Geld weg und gebt es dem, der die zehn Zentner hat!29Denn wer viel hat, der bekommt noch mehr dazu, ja, er wird mehr als genug haben! Wer aber nichts hat, dem wird selbst noch das Wenige, das er hat, genommen.30Und jetzt werft diesen Nichtsnutz hinaus in die tiefste Finsternis, wo es nur noch Heulen und ohnmächtiges Jammern[1] gibt!‹«
Das Weltgericht
31»Wenn der Menschensohn in seiner ganzen Herrlichkeit kommt, begleitet von allen Engeln, dann wird er auf seinem Königsthron sitzen.32Alle Völker werden vor ihm versammelt werden, und er wird die Menschen in zwei Gruppen teilen, so wie ein Hirte die Schafe von den Ziegen trennt[2].33Die Schafe stellt er rechts von sich auf und die Ziegen links.34Dann wird der König zu denen an seiner rechten Seite sagen: ›Kommt her! Euch hat mein Vater gesegnet. Nehmt Gottes Reich in Besitz, das er seit Erschaffung der Welt als Erbe für euch bereithält!35Denn als ich hungrig war, habt ihr mir zu essen gegeben. Als ich Durst hatte, bekam ich von euch etwas zu trinken. Ich war ein Fremder bei euch, und ihr habt mich aufgenommen.36Ich hatte nichts anzuziehen, und ihr habt mir Kleidung gegeben. Ich war krank, und ihr habt für mich gesorgt. Ich war im Gefängnis, und ihr habt mich besucht.‹37Dann werden sie, die nach Gottes Willen gelebt haben, fragen: ›Herr, wann bist du denn hungrig gewesen, und wir haben dir zu essen gegeben? Oder durstig, und wir gaben dir zu trinken?38Wann warst du als Fremder bei uns, und wir haben dir Gastfreundschaft gewährt? Und wann hattest du nichts anzuziehen, und wir haben dir Kleider gebracht?39Wann warst du denn krank oder im Gefängnis, und wir haben dich besucht?‹40Der König wird ihnen dann antworten: ›Das will ich euch sagen: Was ihr für einen meiner geringsten Brüder oder für eine meiner geringsten Schwestern getan habt, das habt ihr für mich getan!‹41Dann wird er sich denen an seiner linken Seite zuwenden und sagen: ›Geht mir aus den Augen, ihr Verfluchten, ins ewige Feuer, das für den Teufel und seine Engel bestimmt ist!42Denn ich war hungrig, aber ihr habt mir nichts zu essen gegeben. Ich war durstig, aber ihr habt mir nichts zu trinken gegeben.43Ich war als Fremder bei euch, aber ihr habt mich nicht aufgenommen. Ich hatte nichts anzuziehen, aber ihr wolltet mir keine Kleider geben. Ich war krank und im Gefängnis, aber ihr habt mich nicht besucht.‹44Dann werden auch sie ihn fragen: ›Herr, wann haben wir dich denn hungrig oder durstig, ohne Unterkunft, ohne Kleidung, krank oder im Gefängnis gesehen und dir nicht geholfen?‹45Darauf wird ihnen der König antworten: ›Ich versichere euch: Die Hilfe, die ihr meinen geringsten Brüdern und Schwestern verweigert habt, die habt ihr mir verweigert.‹46Und sie werden der ewigen Strafe ausgeliefert sein. Aber die Gottes Willen getan haben, erwartet unvergängliches Leben.«