Apostlagärningarna 18

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth.2 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin fru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom.3 Paulus sökte upp Aquila och Priscilla och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de tillverkade lädervaror,[1] precis som han.4 Varje vecka, på vilodagen[2], gick Paulus till synagogan och försökte övertyga både judar och icke-judar.5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på att tala till judarna och intyga för dem att Jesus är Messias, den utlovade kungen.6 Men när judarna sa emot honom och hånade honom, borstade Paulus symboliskt dammet av sin mantel och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert handlande.[3] Jag har gjort vad jag har kunnat. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”7 Sedan lämnade Paulus synagogan och gick istället till ett hus som ägdes av en man som hette Titius Justus. Han var inte jude men tillbad Israels Gud, och hans hus låg vägg i vägg med synagogan.8 Föreståndaren för synagogan hette Crispus, och både han och hela hans familj började tro på Herren Jesus. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.9 En natt visade sig Herren Jesus för Paulus i en syn och sa: ”Var inte rädd! Fortsätt bara att berätta om mig. Låt dem inte skrämma dig till tystnad,10 för jag är med dig. Ingen kommer att skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.”11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i 1 ½ år och undervisade dem om Guds budskap.12 Men då Gallio blivit landshövding över provinsen Achaia,[4] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.13 De anklagade Paulus och sa: ”Han förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot Moses lag.[5]14 Men innan Paulus hann försvara sig, vände sig Gallio till judarna och sa: ”Hör på, ni judar! Om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort, skulle jag gärna lyssna på er.15 Men ska ni bara gräla om ord och personer och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.”16 Och så körde han bort dem från domstolen.17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en av föreståndarna för synagogan, och misshandlade honom mitt framför domarsätet. Men Gallio struntade i dem.18 Paulus stannade kvar en tid i Korinth efter att detta hänt, men sedan tog han farväl av de troende och seglade tillbaka till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. (Paulus hade dessförinnan besökt Kenchreai, där han enligt judisk sed låtit raka sitt huvud sedan han infriat ett löfte till Gud.)[6]19 När de kom i hamn i staden Efesos skildes Paulus från Priscilla och Aquila, och han gick sedan till synagogan[7] för att diskutera med judarna.20 Folket i synagogan bad honom stanna några dagar, men han svarade:21 ”Jag kan tyvärr inte det. Men om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[8] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.22 När båten kom till staden Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia.23 Men när han hade varit där en tid återvände han till provinserna Galatien och Frygien och besökte alla Jesus efterföljare och uppmuntrade och styrkte dem.24 Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en mycket god talare som väl kände till Skriften[9].25 Apollos hade fått höra om Herren Jesus väg[10], och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till det dop som Johannes döparen undervisade om.26 Så när Priscilla och Aquila en dag fick höra honom i synagogan[11], där han med stort mod talade till folket, tog de med honomhem och förklarade närmare vad det innebär att följa Guds väg.27 Efter ett tag ville Apollos segla över till provinsen Achaia, och de troende i Efesos uppmuntrade honom. Han fick med sig ett brev, där man bad Jesus efterföljare i Achaia att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som Gud i sin godhet hade låtit komma till tro.28 Eftersom han var så väl insatt i Skriften, kunde han med stor kraft gå emot judarna i diskussionerna och bevisa att Jesus verkligen är Messias, den utlovade kungen.

Apostlagärningarna 18

Hoffnung für alle

från Biblica
1 Bald darauf verließ Paulus Athen und reiste nach Korinth.2 Dort lernte er einen Christen jüdischer Herkunft namens Aquila kennen, der aus der Provinz Pontus stammte. Er war vor kurzem mit seiner Frau Priszilla aus Italien nach Korinth übergesiedelt, weil Kaiser Klaudius alle Juden aus Rom ausgewiesen hatte. Paulus besuchte die beiden,3 und weil sie wie er von Beruf Zeltmacher waren, arbeiteten sie schließlich zusammen, und Paulus wohnte bei ihnen.4 Paulus lehrte an jedem Sabbat in der Synagoge, und was er sagte, überzeugte Juden wie Griechen.5 Als dann Silas und Timotheus aus Mazedonien eintrafen, setzte Paulus seine ganze Zeit dafür ein, um Gottes Botschaft zu verkünden und den Juden zu bezeugen, dass Jesus der von Gott versprochene Retter ist.6 Doch die Juden widersprachen ihm und spotteten über seine Lehre[1]. Da schüttelte Paulus den Staub von seinen Kleidern als Zeichen dafür, dass er sie Gottes Urteil überließ. »Ich bin nicht schuld an eurem Tod und Verderben«,[2] sagte er. »Von jetzt an werde ich den nichtjüdischen Völkern Gottes Botschaft verkünden.«7 Mit diesen Worten verließ er die Synagoge und lehrte von da an im Haus von Titius Justus. Dieser Mann glaubte an den Gott Israels, obwohl er kein Jude war. Sein Haus stand direkt neben der Synagoge.8 Schließlich fand sogar Krispus, der Vorsteher der Synagoge, zum Glauben an den Herrn, zusammen mit allen, die in seinem Haus lebten. Und noch viele Korinther, die Gottes Botschaft gehört hatten,[3] begannen zu glauben und ließen sich taufen.9 Eines Nachts sprach der Herr in einer Vision zu Paulus: »Hab keine Angst! Predige weiter und schweige nicht!10 Ich bin bei dir, und niemand kann dir etwas anhaben. Denn viele Menschen in dieser Stadt werden an mich glauben.[4]«11 So blieb Paulus insgesamt anderthalb Jahre in Korinth. Er unterwies dort die Menschen und erklärte ihnen Gottes Botschaft.12 Als aber Gallio Statthalter von Achaja wurde, schlossen sich die Juden zusammen und verklagten Paulus. Sie brachten ihn vor Gericht13 und beschuldigten ihn: »Dieser Mann verführt die Leute, Gott in einer Weise zu dienen, die im Widerspruch zum Gesetz steht.«14 Noch ehe Paulus etwas erwidern konnte, wandte sich Gallio an die Juden: »Wenn es sich um ein Verbrechen oder sonst ein schweres Vergehen handeln würde, müsste ich euch Juden anhören.15 Weil ihr aber über Lehrfragen, irgendwelche Personen und eure religiösen Gesetze streitet, müsst ihr euch schon selbst einigen. Ich jedenfalls werde darüber nicht entscheiden.«16 Damit wies er die Ankläger ab und ließ den Gerichtsplatz räumen.17 Jetzt fielen die Zuhörer über den neuen Synagogenvorsteher Sosthenes her und verprügelten ihn noch auf dem Gerichtsplatz. Doch Gallio kümmerte sich überhaupt nicht darum.18 Paulus blieb noch einige Zeit in Korinth. Dann verabschiedete er sich von den Christen, und zusammen mit Priszilla und Aquila fuhr er mit dem Schiff in Richtung Syrien. Bevor sie in Kenchreä, dem Hafen von Korinth, an Bord gingen, ließ Paulus sich die Haare abschneiden, um damit ein Gelübde einzulösen.19 Nach ihrer Ankunft in Ephesus blieben Priszilla und Aquila auf die Bitte von Paulus hin in der Stadt, während er selbst in die Synagoge ging. Dort sprach er mit den Juden.20 Und obwohl sie ihn baten, länger bei ihnen zu bleiben,21 verabschiedete er sich mit den Worten: »Wenn Gott es will, werde ich später wiederkommen.« Dann verließ er Ephesus auf einem Schiff.22 In Cäsarea ging er von Bord und reiste auf dem Landweg nach Jerusalem. Dort besuchte er die Gemeinde, um schließlich nach Antiochia weiterzuziehen.23 Aber auch hier blieb er nicht lange. Er zog zuerst durch die Provinz Galatien[5], danach durch Phrygien. Überall besuchte er die Gemeinden und stärkte sie in ihrem Glauben.24 In der Zwischenzeit war Apollos, ein Jude aus Alexandria, nach Ephesus gekommen. Er kannte sich in der Heiligen Schrift bestens aus und war ein gebildeter und gewandter Redner.25 Über die christliche Botschaft wusste er Bescheid, und er sprach voller Begeisterung von Jesus. Zuverlässig lehrte er, was Jesus gesagt und getan hatte. Dennoch kannte er lediglich die Taufe von Johannes.26 Dieser Apollos begann unerschrocken in der Synagoge von Jesus zu sprechen. Unter seinen Zuhörern waren auch Priszilla und Aquila. Sie nahmen ihn als Gast in ihrem Haus auf, um ihm dort Gottes Weg zur Rettung genauer zu erklären.27 Als Apollos plante, in die Provinz Achaja zu reisen, ermutigten ihn die Christen von Ephesus dazu und gaben ihm ein Empfehlungsschreiben an die Gemeinde in Korinth mit. Darin baten sie die dortigen Christen, ihn freundlich aufzunehmen. In Achaja war Apollos mit seiner besonderen Begabung den Christen eine große Hilfe.28 Denn in öffentlich geführten Streitgesprächen widerlegte er mit Nachdruck die Einwände der Juden und wies anhand der Heiligen Schrift nach, dass Jesus der versprochene Retter ist.