1Vid den tiden talade människorna ett enda språk.2När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.3-4Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva."Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen", sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.5Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,6sa han: "Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!7Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!8Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.9Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.
Sems ättlingar
10-11Två år efter floden, när Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpaksad. Efter det levde Sem ytterligare 500 år och fick många söner och döttrar.12-13När Arpaksad var trettiofem år gammal föddes hans son Sela, och därefter levde han ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.14-15Sela var trettio år gammal när hans son Eber föddes, och han levde ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.16-17Eber var trettiofyra år gammal när hans son Peleg föddes. Han levde ytterligare 430 år och fick många söner och döttrar.18-19Peleg var trettio år gammal när hans son Regu föddes. Han levde ytterligare 209 år och fick många söner och döttrar.20-21Regu var trettiotvå år gammal när Serug föddes. Han levde ytterligare 207 år och fick många söner och döttrar.22-23Serug var trettio år gammal när hans son Nahor föddes. Han levde ytterligare 200 år och fick många söner och döttrar.24-25Nahor var tjugonio år gammal när hans son Tera föddes. Han levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.26När Tera var sjuttio år gammal hade han tre söner - Abram, Nahor och Haran.27Och Haran fick en son, som hette Lot.28Men Haran dog som ung i det land där han föddes (i kaldeernas Ur) och efterlämnade sin far.29Under tiden gifte sig Abram med sin halvsyster Sarai, och hans bror Nahor gifte sig med den föräldralösa sondottern Milka, som var dotter till brodern Haran. Milka hade en bror som hette Jiska.30Men Sarai var ofruktsam och kunde inte få några barn.31Då tog Tera sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Sarai och lämnade kaldeernas Ur för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Haran.32Där dog Tera, 205 år gammal.
1Damals sprachen die Menschen noch eine einzige Sprache, die allen gemeinsam war.2Als sie von Osten weiterzogen, fanden sie eine Talebene im Land Schinar. Dort ließen sie sich nieder3und fassten einen Entschluss. »Los, wir formen und brennen Ziegelsteine!«, riefen sie einander zu. Die Ziegel wollten sie als Bausteine benutzen und Teer als Mörtel.4»Auf! Jetzt bauen wir uns eine Stadt mit einem Turm, dessen Spitze bis zum Himmel reicht!«, schrien sie. »Das macht uns berühmt. Wir werden nicht über die ganze Erde zerstreut, sondern der Turm hält uns zusammen!«5Da kam der HERR vom Himmel herab, um sich die Stadt und das Bauwerk anzusehen, das sich die Menschen errichteten.6Er sagte: »Seht nur! Sie sind ein einziges Volk mit einer gemeinsamen Sprache. Was sie gerade tun, ist erst der Anfang, denn durch ihren vereinten Willen wird ihnen von jetzt an jedes Vorhaben gelingen!7So weit darf es nicht kommen! Wir werden hinuntersteigen und dafür sorgen, dass sie alle in verschiedenen Sprachen reden. Dann wird keiner mehr den anderen verstehen!«8So zerstreute der HERR die Menschen von diesem Ort über die ganze Erde; den Bau der Stadt mussten sie abbrechen.9Darum wird die Stadt Babylon (»Verwirrung«) genannt, weil der HERR dort die Sprache der Menschheit verwirrte und sie in alle Himmelsrichtungen zerstreute.
Von Sem bis Abram
10Dies ist das Verzeichnis von Sems Nachkommen: Sem war 100 Jahre alt, als er Arpachschad zeugte. Das war zwei Jahre nach der Sintflut.11Danach lebte er noch 500 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.12Arpachschad war 35 Jahre alt, als er Schelach zeugte.13Danach lebte er noch 403 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.14Schelach war 30 Jahre alt, als er Eber zeugte.15Danach lebte er noch 403 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.16Eber war 34 Jahre alt, als er Peleg zeugte.17Danach lebte er noch 430 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.18Peleg war 30 Jahre alt, als er Regu zeugte.19Danach lebte er noch 209 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.20Regu war 32 Jahre alt, als er Serug zeugte.21Danach lebte er noch 207 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.22Serug war 30 Jahre alt, als er Nahor zeugte.23Danach lebte er noch 200 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.24Nahor war 29 Jahre alt, als er Terach zeugte.25Danach lebte er noch 119 Jahre und bekam weitere Söhne und Töchter.26Terach war 70 Jahre alt, als er Abram, Nahor und Haran zeugte.27Dies ist das Verzeichnis von Terachs Nachkommen: Terachs Söhne waren Abram, Nahor und Haran. Haran war der Vater Lots,28er starb noch vor seinem Vater Terach in seiner Heimat Ur im Land der Chaldäer.29Abram heiratete Sarai, und Nahor heiratete Milka, die Tochter Harans und Schwester Jiskas.30Sarai war unfruchtbar und konnte keine Kinder bekommen.31Terach verließ die Stadt Ur, die von den Chaldäern bewohnt wurde. Gemeinsam mit seinem Sohn Abram, seinem Enkel Lot und seiner Schwiegertochter Sarai wollte er in das Land Kanaan auswandern. Sie kamen nach Haran und schlugen dort ihre Zelte auf.32Dort starb Terach im Alter von 205 Jahren.