1-2Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.3Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.4Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.5Därför ber jag till dig: "Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!"6Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: "Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom."7De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.8Och bakom min rygg viskar de till varandra:9"Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!"10Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!11Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!12Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.13Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.14Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
1Ein Lied Davids.2Wie glücklich sind alle, die für die Hilflosen sorgen! Wenn sie in Not geraten, holt der HERR sie heraus (Ps 25:12; Ords 14:21)3und erhält sie am Leben; alle im Land werden sie glücklich preisen. Der HERR überlässt sie nicht der Willkür ihrer Feinde.4Wenn Krankheit sie niederwirft, steht der HERR ihnen bei und hilft ihnen wieder auf.5Weil ich das weiß, sage ich: HERR, hab Erbarmen mit mir und mach mich wieder gesund! Denn gegen dich habe ich mich vergangen! (Ps 38:4)6Meine Feinde sind grausam, sie fragen: »Wann ist er endlich tot, damit man ihn schnellstens vergisst?«7Wenn mich überhaupt noch einer von ihnen besucht, dann tut er es in böser Absicht: Er sucht nach Beweisen für meine Schuld; kaum ist er wieder draußen, verleumdet er mich. (Ps 35:21)8Alle, die mich hassen, stecken ihre Köpfe zusammen; einmütig ziehen sie über mich her und reden schon von meinem Ende:9»Den lässt die Hölle nicht mehr los, sein Bett verlässt er nur noch als Toter!«10Sogar mein Freund, dem ich Vertrauen schenkte, der bei mir von meinem Brot gegessen hat – auch er hat sich nun gegen mich gewandt! (Joh 13:18)11Du aber hab Erbarmen mit mir, HERR, richte mich doch wieder auf, damit ich sie zur Rechenschaft ziehe!12Wenn das Siegesgeschrei meiner Feinde verstummt, dann weiß ich, dass du es gut mit mir meinst.13Weil ich schuldlos bin, hältst du zu mir und lässt mich für immer in deiner Nähe leben. (Ps 23:6)14Gepriesen sei der HERR, der Gott Israels, vom Anfang der Zeiten bis in alle Zukunft! Amen, so soll es sein!