1Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.2Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.3Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!4Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!5-6Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.7Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.8-9Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,10-11och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.12Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.13De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.14Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!15"Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter", varnade han.16Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.17Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.18I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.19Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.20Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.21Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.22Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.23Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.24Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.25Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.26Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,27för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.28De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.29Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.30Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.31Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,32och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.33Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.34På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och35åt upp allt grönt och förstörde skörden.36Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.37Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.38Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.39För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.40De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.41Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -42för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.43På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.44Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.45Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
1(Verse 1-15: 1 Chr 16,8-22) Dankt dem HERRN! Macht seinen Namen überall bekannt; verkündet allen Völkern, was er getan hat! (Ps 96:3)2Singt und spielt zu seiner Ehre, ruft euch seine Wunder ins Gedächtnis!3Seid stolz auf ihn, den heiligen Gott! Seid voller Freude über ihn, ihr, die ihr nach ihm fragt!4Geht zum HERRN, denn er ist mächtig; sucht seine Nähe zu aller Zeit! (Ps 27:8)5Erinnert euch an seine machtvollen Taten, an seine Wunder und Gerichtsurteile,6ihr Nachfahren seines Dieners Abraham, ihr Nachkommen Jakobs, ihr seine Erwählten!7Er ist unser Gott, er, der HERR, seine Herrschaft umschließt die ganze Welt.8Niemals vergisst er seinen Bund mit uns, sein Versprechen gilt tausend Generationen. (5 Mos 7:9)9So hat er es Abraham zugesagt und es Isaak mit einem Schwur bestätigt. (1 Mos 15:18; 1 Mos 26:3)10So hat er es Jakob fest versprochen, als ewigen Bund mit Israel. (1 Mos 28:13)11Er hat gesagt: »Ich gebe euch ganz Kanaan, ich teile es euch zu als Erbbesitz.«12Sie waren damals leicht zu zählen, nur eine Hand voll Leute waren sie, eingewanderte Fremde im Land.13Sie zogen von einem Volk zum andern, auf Wanderschaft in vieler Herren Länder. (1 Mos 12:10; 1 Mos 20:1)14Doch Gott ließ sie von niemand unterdrücken, ihretwegen warnte er die Herrscher:15»Hände weg von meinen berufenen Dienern! Krümmt meinen Propheten kein Haar!« (1 Mos 20:7)16Als er den Hunger ins Land kommen ließ und kein Brot mehr zu finden war, (1 Mos 37:12; 1 Mos 39:19; 1 Mos 41:1)17da schickte er ihnen jemand voraus: Josef wurde als Sklave verkauft.18Man zwängte seine Füße in eiserne Fesseln, ein eiserner Ring umschloss seinen Hals,19bis dann seine Voraussage sich erfüllte und das Wort des HERRN seine Unschuld erwies. (1 Mos 39:11; 1 Mos 40:9)20Der König befahl, seine Fesseln zu lösen; der Herrscher vieler Völker gab ihm die Freiheit.21Er vertraute ihm die Regierung an, die Verwaltung seines ganzen Eigentums,22damit er den Ministern Weisung erteilte und die königlichen Ratgeber Weisheit lehrte.23Dann kam Jakob nach Ägypten, Israel wurde Gast im Land der Nachkommen Hams. (1 Mos 47:5)24Der HERR ließ das Volk sehr zahlreich werden und mächtiger als seine Unterdrücker. (2 Mos 1:6)25So änderte er den Sinn der Ägypter: Sie begannen, die Israeliten zu hassen und Gottes Diener arglistig zu täuschen.26Er sandte Mose, seinen Vertrauten, und Aaron, den er ausgewählt hatte. (2 Mos 2:1)27Sie vollbrachten die Wunder, die er angekündigt hatte, seine Machterweise im Land der Hamiten. (2 Mos 7:1)28Er schickte die schwärzeste Finsternis – diesmal widersprachen Mose und Aaron ihm nicht.[1]29Die Gewässer der Ägypter verwandelte er in Blut und ließ ihre Fische darin sterben.30Es wimmelte überall von Fröschen, sogar in den königlichen Gemächern.31Auf seinen Befehl kam das Ungeziefer, Schwärme von Mücken bedeckten Ägypten.32Statt Regen schickte er ihnen Hagel, im ganzen Land flammten Blitze.33Ihre Weinstöcke und Feigenbäume zerschlug er, er zerbrach alle Bäume in ihrem Gebiet.34Ein Befehl von ihm, und die Heuschrecken kamen in Riesenscharen ohne Zahl.35Die ließen keinen Grashalm stehen und fraßen alle Felder kahl.36Zuletzt erschlug er die Erstgeborenen, den Stolz der ägyptischen Familien. (2 Mos 12:29)37Dann führte er die Seinen aus dem Land, beladen mit Schätzen von Silber und Gold; niemand aus ihren Stämmen blieb zurück. (2 Mos 12:35)38Ganz Ägypten war froh über ihren Auszug, so groß war die Angst vor diesem Volk.39Durch eine Wolke schützte sie der HERR und Feuer erhellte für sie die Nacht. (2 Mos 13:21; 2 Mos 14:19)40Als sie ihn baten, ließ er Wachteln kommen, mit Brot vom Himmel machte er sie satt. (2 Mos 16:13; 2 Mos 16:31)41Er öffnete den Felsen und Wasser kam hervor, wie ein Strom ergoss es sich durch die Wüste. (2 Mos 17:3)42Das tat er wegen seines heiligen Versprechens, das er seinem Diener Abraham gegeben hatte. (Ps 105:9)43Als er sein erwähltes Volk befreite, da sangen und jubelten sie vor Freude.44Er gab ihnen die Länder anderer Völker, der Ertrag fremder Arbeit wurde ihr Besitz, (Jos 24:11)45damit sie nun seinen Anordnungen folgen und seinen Weisungen gehorchen. Preist den HERRN – Halleluja!