1Sedan kom några fariseer[1] och en del laglärare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.2”Varför bryter dina efterföljare mot de gamla judiska reglerna?” frågade de. ”De tvättar ju inte händerna innan de äter.”3Han svarade: ”Varför bryter ni själva mot Guds bud genom att följa era regler?4Gud säger till exempel: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som förbannar sina föräldrar ska dömas till döden.’[2]5-6Men ni påstår att man inte alls behöver respektera sina föräldrar eller ta hand om dem när de blir gamla, om man bara ger pengarna som en gåva till templet istället. Så ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning genom att följa era egna regler.7Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Profeten Jesaja hade rätt när han framförde Guds budskap om er och sa:8’Det här folket ärar mig med sina ord, men de vägrar att lyda mig. 9Deras tillbedjan är värdelös, för de bud de lär ut är människors lagar och inte Guds bud.[3]’ ”10Sedan kallade Jesus till sig allt folket och sa: ”Lyssna till vad jag säger och försök att förstå:11Ni blir inte ovärdiga att komma inför Gud på grund av det ni äter och stoppar i munnen![4] Det är det ni säger, det som kommer ut ur munnen, som gör er ovärdiga!”12Då gick hans efterföljare fram till honom och sa: ”Vet du att du retade fariseerna genom det du sa?”13Jesus svarade: ”Varje planta, som inte har planterats av min Far i himlen, ska ryckas upp med roten,14så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder andra blinda, och om en blind leder en blind, så faller båda i samma grop.”15Då bad Petrus att Jesus skulle förklara för dem vad han menade när han sa att människor inte blir ovärdiga att komma inför Gud på grund av det de äter.16”Förstår inte ni heller vad jag menar?” frågade Jesus.17”Inser ni inte att det man äter bara passerar genom magen och kommer ut igen?18Men det man säger kommer från hjärtat, och det är det som gör människan ovärdig att komma inför Gud.19Ifrån hjärtat kommer ju onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och förtal ,20och det är sådant som gör människan ovärdig. Men ingen blir ovärdig att komma inför Gud genom att äta utan att först ha tvättat händerna.”
En icke-judisk kvinnas tro
21Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring städerna Tyros och Sidon.[5]22En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron,[6] ha medlidande med mig. Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.”23Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans efterföljare kom därför till honom och sa: ”Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop.”24Han sa då till kvinnan: ”Jag har fått i uppgift att bara hjälpa Israels folk ‑ Guds förlorade får.”[7]25Men kvinnan kom närmare och föll på knä och bad honom igen: ”Herre, hjälp mig!”26Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”27”Det är sant, Herre”, sa hon, ”men till och med hundarna har rätt att äta de smulor som faller från deras herrars bord.”28”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.
Jesus botar många sjuka
29Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.30Snart hade det samlats en stor folkmassa omkring honom, och de hade med sig rörelsehindrade, blinda, missbildade, stumma och många andra. Man la dem framför Jesus, och han botade dem.31Folk var alldeles häpna, för de stumma började tala, de missbildade blev friska, de rörelsehindrade gick, och de blinda kunde se ! Och alla hyllade Israels Gud.
Jesus ger mat åt mer än 4 000 personer
32Sedan kallade Jesus på sina efterföljare och sa: ”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.”33Men hans efterföljare svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem alla här i ödemarken?”34Jesus frågade dem: ”Hur mycket mat har ni?” ”Sju bröd och några små fiskar”, svarade de.35Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken.36Och han tog de sju bröden och fiskarna och tackade Gud. Sedan bröt han dem i bitar och gav dem till sina efterföljare, som i sin tur delade ut dem till folket.37Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju fulla korgar.38Det var 4 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn39Sedan sa Jesus åt människorna att gå hem, men själv steg han i en båt och åkte över sjön till Magadan[8].
1Damals kamen Pharisäer und Gesetzeslehrer aus Jerusalem zu Jesus und fragten ihn: (Mark 7:1)2»Warum übertreten deine Jünger die Vorschriften, die von den früheren Gesetzeslehrern aufgestellt und dann weiterüberliefert worden sind? Warum waschen sie sich nicht die Hände vor dem Essen?«[1] (Matt 23:25; Luk 11:38)3Jesus antwortete ihnen: »Und warum übertretet ihr das Gebot Gottes euren überlieferten Vorschriften zuliebe?4Gott hat gesagt: ›Ehre deinen Vater und deine Mutter!‹, und: ›Wer zu seinem Vater oder seiner Mutter etwas Schändliches sagt, wird mit dem Tod bestraft.‹ (2 Mos 20:12; 2 Mos 21:17)5Ihr dagegen behauptet: ›Wenn jemand zu seinem Vater oder seiner Mutter sagt: Was ihr von mir bekommen müsstet, ist für Gott bestimmt[2]6– dann darf er seine Eltern nicht mehr damit ehren.‹ So habt ihr das Wort Gottes außer Kraft gesetzt mit euren Überlieferungen.7Ihr Scheinheiligen, treffend hat der Prophet Jesaja euch im Voraus beschrieben: (Jes 29:13)8›Dieses Volk ehrt mich nur mit Worten, sagt Gott, aber mit dem Herzen ist es weit weg von mir.9Ihr ganzer Gottesdienst ist sinnlos, denn sie lehren nur Gebote, die sich Menschen ausgedacht haben.‹«
Was unrein macht
10Jesus rief die Menge hinzu und sagte: »Hört zu und versteht! (Mark 7:14)11Nicht das macht den Menschen unrein, was er durch den Mund in sich aufnimmt, sondern das, was aus seinem Mund herauskommt!« (Mark 7:15)12Hinterher traten seine Jünger zu ihm und sagten: »Weißt du, dass die Pharisäer empört waren, weil du das gesagt hast?«13Jesus antwortete: »Alles, was mein Vater im Himmel nicht selbst gepflanzt hat, wird ausgerissen werden.14Lasst sie reden! Sie wollen Blinde führen und sind selbst blind. Wenn ein Blinder den andern führt, fallen beide in die Grube.« (Matt 23:16; Matt 23:24; Luk 6:39; Rom 2:19)15Da sagte Petrus: »Erkläre uns doch, was du mit dem Wort von der Unreinheit gemeint hast!«16»Habt auch ihr noch nichts verstanden?«, erwiderte Jesus.17»Begreift ihr nicht, dass alles, was durch den Mund aufgenommen wird, in den Magen gelangt und dann vom Körper wieder ausgeschieden wird?18Was aber aus dem Mund herauskommt, kommt aus dem Herzen, und das macht den Menschen unrein.19Denn aus dem Herzen kommen die bösen Gedanken und mit ihnen Mord, Ehebruch, Unzucht, Diebstahl, falsche Zeugenaussagen und Beleidigungen. (Gal 5:19)20Das ist es, was den Menschen unrein macht, aber nicht, dass er es unterlässt, sich vor dem Essen die Hände zu waschen.«
Das Vertrauen einer nicht jüdischen Frau
21Jesus verließ die Gegend und zog sich in das Gebiet von Tyrus und Sidon zurück. (Mark 7:24)22Eine kanaanitische[3] Frau, die dort wohnte, kam zu ihm und rief: »Herr, du Sohn Davids, hab Erbarmen mit mir! Meine Tochter wird von einem bösen Geist sehr geplagt.« (Esr 9:1; Matt 20:30)23Aber Jesus gab ihr keine Antwort. Schließlich drängten ihn die Jünger: »Sieh zu, dass du sie loswirst;[4] sie schreit ja hinter uns her!«24Aber Jesus sagte: »Ich bin nur zum Volk Israel, dieser Herde von verlorenen Schafen, gesandt worden.« (Matt 10:6; Rom 15:8)25Da warf die Frau sich vor Jesus nieder und sagte: »Hilf mir doch, Herr!«26Er antwortete: »Es ist nicht recht, den Kindern das Brot wegzunehmen und es den Hunden vorzuwerfen.«27»Gewiss, Herr«, sagte sie; »aber die Hunde bekommen doch wenigstens die Brocken, die vom Tisch ihrer Herren herunterfallen.«28Da sagte Jesus zu ihr: »Du hast ein großes Vertrauen, Frau! Was du willst, soll geschehen.« Im selben Augenblick wurde ihre Tochter gesund. (Matt 8:13)
Jesus heilt viele Menschen und macht über viertausend satt
29Jesus ging von dort weg und kam an den See von Galiläa. Er stieg auf einen Berg[5] und setzte sich. (Matt 5:1; Mark 7:31)30Eine große Menschenmenge kam zu ihm mit Gelähmten, Verkrüppelten, Blinden, Stummen und vielen anderen Kranken. Die Leute legten sie vor seinen Füßen nieder und er heilte sie.31Alle staunten, als sie sahen, dass die Stummen sprachen, die Verkrüppelten wiederhergestellt wurden, die Gelähmten umherliefen und die Blinden sehen konnten. Laut priesen sie den Gott Israels.32Danach rief Jesus seine Jünger zu sich und sagte: »Die Menschen tun mir leid. Seit drei Tagen sind sie hier bei mir und haben nichts zu essen. Ich will sie jetzt nicht hungrig nach Hause schicken, sie könnten sonst unterwegs zusammenbrechen.« (Matt 14:13; Mark 8:2)33Aber die Jünger sagten: »Wo sollen wir hier in dieser unbewohnten Gegend genug Brot bekommen, um so viele satt zu machen?«34»Wie viele Brote habt ihr?«, fragte Jesus, und sie antworteten: »Sieben, und noch ein paar kleine Fische.«35Da forderte er die Leute auf, sich auf die Erde zu setzen.36Er nahm die sieben Brote und die Fische und sprach darüber das Dankgebet. Dann brach er die Brote in Stücke und gab sie seinen Jüngern; und die Jünger verteilten sie an die Menge.37Alle aßen und wurden satt, und sie füllten sogar noch sieben Körbe mit dem Brot, das übrig blieb.38Viertausend Männer hatten an der Mahlzeit teilgenommen, dazu noch Frauen und Kinder.39Dann schickte Jesus die Leute nach Hause, stieg in ein Boot und fuhr in das Gebiet von Magadan.