1En dag kallade Jesus samman sina tolv närmaste efterföljare och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar.2Sedan sände han ut dem för att berätta att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och för att bota sjuka.3Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och inga extra kläder.4När ni har blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa stad.5Men om människorna i en stad inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka stadens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort.”6Så började Jesus efterföljare att vandra från plats till plats och spred det glada budskapet och botade sjuka.
Ryktet om Jesus gör Herodes orolig
7När kung Herodes fick höra talas om alla de under Jesus gjorde, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda.8Några sa att det var Elia[1] som visade sig, och andra att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap, hade uppstått igen.9Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men tänk om den här mannen som jag hör så mycket om ändå är Johannes?” Och han försökte få träffa Jesus.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
10De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till staden Betsaida,11men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Och än en gång tog han emot folket och talade till dem om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[2] och han botade alla som behövde hjälp.12När det började bli kväll kom de tolv efterföljarna och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. På den här öde platsen finns det ju ingenting.”13Men Jesus svarade: ”Ni själva kan ge dem mat!””Hur ska det gå till?” undrade de. ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar. Menar du att vi ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna?”14Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på 50 personer”, svarade Jesus.15Och då gjorde hans efterföljare som han sa och lät alla slå sig ner.16Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina efterföljare för att de skulle ge åt folket.17Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.
Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen
18En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans efterföljare var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?”19”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia[3]. Andra säger att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap, har uppstått från de döda.”20Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias, den kung som Gud har lovat sända.”
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon,22och förklarade: ”Jag, Människosonen[4], måste lida mycket. Folkets ledare och översteprästerna och laglärarna kommer att ta avstånd från mig och se till att jag dödas, men på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda igen.”23Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och alltid vara beredd att dö.24Ja, den som klamrar sig fast vid livet kommer till sist att förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, han ska rädda det.25Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet?26Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska jag, Människosonen[5], skämmas för, när jag återvänder i min och min Fars härlighet tillsammans med hans änglar.27Men tro mig: några av er som står här just nu kommer inte att dö förrän ni har sett Gud i hans kungliga makt.[6]”
Jesus förvandlas på berget
28Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.29Och medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita.30Sedan visade sig två män som stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,[7]31och även de strålade av ett himmelskt ljus, och de talade om hur Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.32Petrus och de båda andra hade varit så trötta att de somnat medan Jesus bad. Men nu vaknade de alltså och fick se Jesus stå där omstrålad av ljus tillsammans med de två männen.33När Mose och Elia gjorde sig beredda att lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det här är ett fantastiskt ställe att vara på! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!” Han var så förvirrad att han inte visste vad han sa.34Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev alldeles förskräckta.35Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde[8]. Lyssna på honom.”36Och när rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men hans efterföljare höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av en stor mängd människor.38Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn.39En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom.40Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte!”41”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.”42Och medan pojken var på väg mot Jesus, knuffade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onda anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans pappa.43Alla som var med blev helt förundrade över Guds oerhörda makt och kraft. Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina efterföljare:44”Lyssna noga, och kom ihåg vad jag nu säger: Jag, Människosonen[9], ska bli förrådd och överlämnad till människorna.”45Men hans efterföljare förstod inte vad han talade om. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och de vågade inte fråga vad han menade.
Jesus förklarar vem som är mest betydelsefull
46Jesus efterföljare började nu diskutera med varandra om vem av dem som var mest betydelsefull.47Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig48och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet därför att det tillhör mig, han tar emot mig! Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig. Den som anser sig själv vara liten och obetydlig, han är mest betydelsefull.”
Jesus efterföljare förbjuder en man att göra under i Jesus namn
49Johannes, en av Jesus efterföljare, sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”50Då sa Jesus till Johannes: ”Låt honom hålla på, för den som inte är mot er, han är för er.”
Motstånd i Samarien
51Den tid hade nu kommit då Gud bestämt att Jesus skulle återvända till honom i himlen, och Jesus beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.52En dag skickade han några efterföljare i förväg för att ordna med övernattning i en samarisk[10] by.53Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.54När Jesus båda efterföljare Jakob och Johannes fick reda på vad som hade hänt, blev de upprörda och sa: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”[11]55Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[12]56Sedan gick de vidare till en annan by.
Priset för att följa Jesus
57Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”58Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen[13], har ingen plats där jag kan vila ut.”59Till en annan sa han: ”Kom och bli min efterföljare!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min pappa.”[14]60Då sa Jesus: ”Låt dem som är andligt döda[15] begrava sina döda. Din uppgift är att sprida budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.”61En annan man sa: ”Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”62Då sa Jesus till honom: ”Den som gör sig klar att arbeta, men sedan låter sig lockas av annat, han kan inte tjäna Gud.[16]”
1Jesus rief die Zwölf zusammen und gab ihnen Kraft und Vollmacht, alle bösen Geister auszutreiben und Krankheiten zu heilen. (Matt 10:1; Matt 10:5; Mark 6:7; Luk 10:1)2Er sandte sie aus mit dem Auftrag, das Kommen der Herrschaft Gottes zu verkünden und die Kranken gesund zu machen. (Luk 11:2)3Er sagte zu ihnen: »Nehmt nichts mit auf den Weg, keinen Wanderstock, keine Vorratstasche, kein Brot, kein Geld und auch kein zweites Hemd! (Luk 22:35)4Wenn jemand euch aufnimmt, dann bleibt in seinem Haus, bis ihr von dort weiterzieht.5Wo sie euch nicht aufnehmen wollen, da verlasst den Ort und schüttelt den Staub von den Füßen, damit die Bewohner gewarnt sind.«[1] (Apg 13:51)6Die Zwölf machten sich auf den Weg und wanderten durch die Dörfer. Sie verkündeten überall die Gute Nachricht und heilten die Kranken.
Herodes ist ratlos
7Herodes Antipas,[2] der Fürst in jenem Teil des Landes, hörte von all diesen Vorgängen. Er wusste nicht, was er davon halten sollte. Denn manche Leute sagten: »Der Täufer Johannes ist vom Tod auferweckt worden.« (Matt 14:1; Mark 6:14; Mark 8:28)8Andere meinten, Elija sei aus dem Himmel zurückgekommen, und wieder andere, einer der alten Propheten sei auferstanden. (Matt 16:14)9Herodes aber sagte: »Johannes habe ich doch selber den Kopf abschlagen lassen. Wer ist dann der, von dem ich solche Dinge höre?« Darum wollte Herodes Jesus kennenlernen. (Luk 23:8)
Jesus macht fünftausend Menschen satt
10Die Apostel kamen zurück und berichteten Jesus, was sie getan hatten. Darauf zog er sich mit ihnen in Richtung Betsaida zurück. (Matt 14:13; Matt 15:32; Mark 6:30; Luk 6:13; Luk 10:17; Joh 6:1)11Sobald die Leute das merkten, folgten sie ihm. Jesus wies sie nicht ab, sondern sprach zu ihnen über das Kommen der Herrschaft Gottes und heilte alle, die Hilfe brauchten.12Darüber wurde es Abend, und die Zwölf kamen und sagten zu ihm: »Schick doch die Leute weg! Sie sollen in die Dörfer und Höfe ringsum gehen, damit sie dort übernachten können und etwas zu essen bekommen. Hier sind wir ja in einer ganz einsamen Gegend.«13Aber Jesus sagte zu ihnen: »Gebt doch ihr ihnen zu essen!« Sie antworteten: »Wir haben nur fünf Brote und zwei Fische; wir müssten erst losgehen und für dieses ganze Volk zu essen kaufen!« (4 Mos 11:21)14Es waren nämlich an die fünftausend Männer versammelt. Jesus sagte zu seinen Jüngern: »Sorgt dafür, dass die Leute sich hinsetzen, in Tischgemeinschaften von je etwa fünfzig.«15Die Jünger taten es und alle setzten sich.16Dann nahm Jesus die fünf Brote und die zwei Fische, sah zum Himmel auf und sprach das Segensgebet darüber. Er brach die Brote in Stücke, zerteilte auch die Fische und gab alles den Jüngern, damit sie es an die Menge austeilten.17Und die Leute aßen und wurden alle satt. Was sie an Brotstücken übrig ließen, wurde eingesammelt: Es waren zwölf volle Körbe.
Petrus spricht aus, wer Jesus ist, und Jesus kündigt zum ersten Mal seinen Tod an
18Einmal hatte sich Jesus zum Gebet zurückgezogen und nur seine Jünger waren bei ihm. Da fragte er sie: »Für wen halten mich eigentlich die Leute?« (Matt 16:13; Mark 8:27; Luk 5:16)19Die Jünger gaben zur Antwort: »Einige halten dich für den wiederauferstandenen Täufer Johannes, andere für den wiedergekommenen Elija, und wieder andere meinen, einer der alten Propheten sei auferstanden.« (Mark 8:28)20»Und ihr«, wollte Jesus wissen, »für wen haltet ihr mich?« Petrus antwortete: »Für Christus, den von Gott versprochenen Retter!« (Mark 8:29; Luk 22:67)21Da verbot er ihnen streng, es irgendjemand zu sagen, (Mark 8:31; Mark 9:9; Luk 17:25; Luk 24:6)22und fügte hinzu: »Der Menschensohn muss vieles erleiden und muss von den Ratsältesten, den führenden Priestern und den Gesetzeslehrern verworfen werden,[3] er muss getötet und am dritten Tag auferweckt werden.«
Jesus folgen heißt ihm das Kreuz nachtragen
23Dann wandte sich Jesus an alle und sagte: »Wer mir folgen will, muss sich und seine Wünsche aufgeben, muss Tag für Tag sein Kreuz auf sich nehmen und auf meinem Weg hinter mir hergehen. (Matt 10:38; Matt 16:24; Mark 8:34; Luk 14:27; 1 Pet 2:21)24Denn wer sein Leben retten will, wird es verlieren. Wer aber sein Leben um meinetwillen verliert, gerade der wird es retten.25Was hat ein Mensch davon, wenn er die ganze Welt gewinnt, aber zuletzt sich selbst verliert oder sich doch schweren Schaden zufügt?26Wenn jemand nicht den Mut hat, sich zu mir und meiner Botschaft zu bekennen, dann wird auch der Menschensohn keinen Mut haben, sich zu ihm zu bekennen, wenn er in seiner Herrlichkeit kommt und in der Herrlichkeit des Vaters und der heiligen Engel. (Luk 12:9; 2 Tim 1:8; 2 Tim 2:12)27Doch ich versichere euch: Einige von euch, die jetzt hier stehen, werden noch zu ihren Lebzeiten sehen, wie Gottes Herrschaft sich durchsetzt!« (Mark 9:1)
Drei Jünger sehen Jesus in Herrlichkeit (Die »Verklärung«)
28Etwa acht Tage nachdem Jesus das gesagt hatte, nahm er Petrus, Johannes und Jakobus mit sich und stieg auf einen Berg,[4] um zu beten. (Matt 17:1; Mark 9:2; Luk 5:16)29Während er betete, veränderte sich sein Gesicht und seine Kleider wurden leuchtend weiß. (2 Pet 1:16)30Und dann standen auf einmal zwei Männer neben ihm und redeten mit ihm. Es waren Mose und Elija.31Sie erschienen in himmlischem Glanz und sprachen mit ihm über das Ende, das er nach Gottes Plan in Jerusalem nehmen sollte. (Luk 24:25; Luk 24:44; Apg 26:22)32Petrus und die zwei anderen Jünger waren in tiefen Schlaf gefallen. Als sie aufwachten, sahen sie Jesus in seinem himmlischen Glanz und die zwei Männer, die bei ihm standen. (Joh 1:14)33Als die beiden von Jesus weggehen wollten, sagte Petrus zu Jesus: »Wie gut, dass wir hier sind, Herr! Wir wollen drei Zelte aufschlagen, eins für dich, eins für Mose und eins für Elija.« – Er wusste nicht, was er da redete.34Noch während Petrus das sagte, kam eine Wolke und warf ihren Schatten auf Jesus und auf Mose und Elija. Die drei wurden ganz eingehüllt von der Wolke,[5] und die Jünger bekamen Angst.35Eine Stimme aus der Wolke sagte: »Dies ist mein Sohn, ihn habe ich erwählt; auf ihn sollt ihr hören!« (Matt 3:17)36Nachdem die Stimme das gesagt hatte, war nur noch Jesus allein zu sehen. Die drei Jünger behielten dies alles für sich und erzählten damals niemand, was sie gesehen hatten. (Luk 9:21)
Jesus heilt ein besessenes Kind. Die Hilflosigkeit der Jünger
37Als Jesus mit den drei Jüngern am nächsten Tag den Berg hinunterstieg, kamen ihm viele Menschen entgegen. (Matt 17:14; Mark 9:14)38Aus der Menge rief ein Mann ihm zu: »Lehrer, ich bitte dich, sieh nach meinem Sohn! Er ist mein einziges Kind.39Ein böser Geist packt ihn, lässt ihn plötzlich aufschreien, zerrt ihn hin und her, bis ihm der Schaum vor dem Mund steht, und lässt ihn kaum wieder los; er richtet ihn noch zugrunde.40Ich habe deine Jünger gebeten, den bösen Geist auszutreiben, aber sie konnten es nicht.«41Jesus antwortete: »Was seid ihr doch für eine verkehrte Generation, die Gott nichts zutraut! Wie lange soll ich noch bei euch aushalten und euch ertragen? Bring deinen Sohn hierher!« (Mark 9:19)42Als der Junge kam, riss ihn der böse Geist zu Boden und zerrte ihn hin und her. Jesus sprach ein Machtwort zu dem bösen Geist, machte den Jungen gesund und gab ihn seinem Vater zurück.
Jesus kündigt zum zweiten Mal seinen Tod an
43Da erschraken alle sehr über die Macht und Größe Gottes. Während die Menge staunte über all das, was Jesus tat, sagte er zu seinen Jüngern: (Matt 17:22; Mark 9:30; Luk 9:21)44»Merkt euch gut, was ich sage: Bald wird der Menschensohn den Menschen ausgeliefert werden.«45Aber sie verstanden nicht, was er damit sagen wollte. Gott hatte es ihnen verborgen; sie sollten es noch nicht begreifen. Doch sie fürchteten sich auch, Jesus danach zu fragen. (Luk 18:34)
Wer ist der Größte?
46Unter den Jüngern kam die Frage auf, wer von ihnen der Größte sei. (Matt 18:1; Mark 9:33; Luk 22:24)47Jesus kannte ihre Gedanken. Er nahm ein Kind, stellte es neben sich48und sagte zu ihnen: »Wer dieses Kind in meinem Namen aufnimmt, nimmt mich auf. Und wer mich aufnimmt, nimmt den auf, der mich gesandt hat. Also: Wer unter euch der Allergeringste ist, der ist groß.« (Matt 10:40; Matt 22:26)
Wer nicht gegen euch ist, ist für euch
49Darauf sagte Johannes zu Jesus: »Herr, wir haben einen Mann gesehen, der hat deinen Namen dazu benutzt, böse Geister auszutreiben. Wir haben versucht, ihn daran zu hindern, weil er sich dir nicht anschließt so wie wir.« (Mark 9:38)50»Lasst ihn doch!«, sagte Jesus. »Wer nicht gegen euch ist, der ist für euch.« (Luk 11:23)
Jesus macht sich auf den Weg und wird abgewiesen
51Als der von Gott bestimmte Zeitpunkt näher rückte, an dem Jesus in den Himmel aufgenommen werden sollte, fasste er fest in den Blick, was auf ihn zukam, und machte sich auf den Weg nach Jerusalem.[6] (Mark 10:1; Luk 9:31; Luk 24:50; Apg 9:1; Apg 9:22)52Jesus schickte Boten vor sich her. Die kamen in ein Dorf in Samarien und wollten eine Unterkunft für ihn bereit machen. (Luk 10:33)53Aber die Dorfbewohner weigerten sich, Jesus aufzunehmen, weil er auf dem Weg nach Jerusalem war.54Als seine Jünger Jakobus und Johannes das hörten, sagten sie zu Jesus: »Herr, sollen wir befehlen, dass Feuer vom Himmel fällt und sie vernichtet?« (2 Kung 1:10; 2 Kung 1:12)55Jesus wandte sich nach ihnen um und wies sie zurecht.[7]56So zogen sie in ein anderes Dorf.
Jüngerschaft ohne Wenn und Aber
57Unterwegs sagte jemand zu Jesus: »Ich bin bereit, dir zu folgen, ganz gleich, wohin du gehst!« (Matt 8:19)58Jesus antwortete ihm: »Die Füchse haben ihren Bau und die Vögel ihr Nest; aber der Menschensohn hat keinen Platz, wo er sich hinlegen und ausruhen kann.«59Zu einem anderen sagte Jesus: »Komm, folge mir!« Er aber antwortete: »Herr, erlaube mir, dass ich erst noch hingehe und meinen Vater begrabe.« (Matt 8:21)60Jesus sagte zu ihm: »Überlass es den Toten, ihre Toten zu begraben! Du aber geh hin und verkünde, dass Gott jetzt seine Herrschaft aufrichten will!«61Ein anderer sagte: »Herr, ich will ja gerne mit dir gehen, aber lass mich erst noch von meiner Familie Abschied nehmen!« (1 Kung 19:20)62Jesus sagte zu ihm: »Wer seine Hand an den Pflug legt und zurückschaut, den kann Gott nicht gebrauchen, wenn er jetzt seine Herrschaft aufrichten will.« (Luk 11:2; Fil 3:13)