Lukas 22

Nya Levande Bibeln

från Biblica

Planer på att döda Jesus

1 Nu närmade sig påskhögtiden. 

2 Och översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion. 

Judas beslutar att förråda Jesus

3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare. 

4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem. 

5 De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar, 

6 som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus. 

Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden

7 Så kom den första dagen i påskhögtiden, den dag när påsklammet skulle slaktas. 

8 Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.” 

9 ”Var vill du att vi ska göra det?” frågade de. 

10 Han svarade: ”När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 

11 och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’ 

12 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där.” 

13 Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden. 

Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden

14 När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet. 

15 Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 

16 För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld.” 

17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: ”Ta det här och dela det mellan er. 

18 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld.” 

19 Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.” 

20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er. 

21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig. 

22 För jag, Människosonen, måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!” 

23 Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant. 

Vem är mest betydelsefull?

24 Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull. 

25 Då sa Jesus till dem: ”I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som ’folkets beskyddare’! 

26 Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 

27 I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare. 

28-29 Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen. 

30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar. 

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

31 Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta. 

32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder.” 

33 Simon Petrus svarade: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig.” 

34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.” 

35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?””Nej, ingenting”, svarade de. 

36 ”Men nu”, sa han, ”ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett. 

37 För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: ’Han räknades som en brottsling’. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras.” 

38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.””Det räcker”, sa Jesus. 

Jesus ber i Getsemane

39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget. 

40 Där sa han till dem: ”Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er.” 

41 Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad: 

42 ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 

43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft. 

44 Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken. 

45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 

46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er.” 

Jesus blir förrådd och arresterad

47 Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 

48 Men Jesus sa: ”Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen, med en kyss?” 

49 När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!” 

50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 

51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. 

52 Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? 

53 Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum.” 

Petrus förnekar att han känner Jesus

54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. 

55 Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. 

56 En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med Jesus!” 

57 Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, jag känner inte den mannen.” 

58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!””Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. 

59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen.” 

60 Men Petrus sa: ”Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar.” Och just när han sa det gol tuppen. 

61 I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger.” 

62 Och han gick ut från gården och grät förtvivlat. 

63-64 De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.” 

65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt. 

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

66 Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet, det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd. 

67 De frågade honom: ”Är du Messias, den utlovade kungen? Säg oss som det är!”Han svarade: ”Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig, 

68 och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara. 

69 Men från och med nu kommer jag, Människosonen, att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt.” 

70 Upprörda ropade de då allihop: ”Påstår du alltså att du är Guds Son?”Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som kallar mig det.” 

71 Då ropade de igen: ”Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv.” 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 22

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft

Pläne gegen Jesus

1 Es war kurz vor dem Fest der Ungesäuerten Brote, dem Passafest. (2 Mos 12:1; 2 Mos 12:15; Matt 26:1; Mark 14:1; Joh 11:45) 

2 Die führenden Priester und die Gesetzeslehrer suchten nach einer Möglichkeit, Jesus zu beseitigen, aber so, dass es kein Aufsehen erregte; denn sie hatten Angst vor dem Volk. (Mark 11:18; Luk 19:47) 

Judas wird zum Verräter

3 Da fuhr der Satan in Judas, der auch Iskariot genannt wird. Judas war einer aus dem Kreis der Zwölf. (Matt 26:14; Mark 14:10; Luk 4:13; Luk 10:18; Luk 22:31; Luk 22:53; Joh 12:4) 

4 Er ging zu den führenden Priestern und den Hauptleuten der Tempelwache und besprach mit ihnen, wie er ihnen Jesus in die Hände spielen könnte. 

5 Sie freuten sich und boten ihm eine Geldsumme an. 

6 Judas war einverstanden. Er suchte von da an eine günstige Gelegenheit, Jesus zu verraten, ohne dass das Volk etwas merkte. 

Vorbereitungen zum Passamahl

7 Es kam nun der Tag, von dem an ungesäuertes Brot gegessen wurde und an dem die Passalämmer geschlachtet werden mussten. (2 Mos 12:6; Matt 26:17; Mark 14:12) 

8 Jesus gab Petrus und Johannes den Auftrag: »Geht und bereitet das Passamahl für uns vor!« 

9 »Wo willst du es vorbereitet haben?«, fragten sie. 

10 Er sagte: »Hört zu! Wenn ihr in die Stadt kommt, werdet ihr einen Mann treffen, der einen Wasserkrug trägt. Folgt ihm in das Haus, in das er geht, 

11 und sagt zum Hausherrn dort: ›Unser Lehrer lässt dich fragen: Welchen Raum kannst du zur Verfügung stellen, dass ich dort mit meinen Jüngern das Passamahl feiere?‹ 

12 Er wird euch ein großes Zimmer im Obergeschoss zeigen, das mit Polstern ausgestattet ist. Dort bereitet alles vor.« 

13 Die beiden gingen und fanden alles so, wie Jesus es ihnen gesagt hatte, und sie bereiteten das Passamahl vor. 

Jesus feiert mit den Aposteln das Abschiedsmahl

14 Als die Stunde gekommen war, setzte sich Jesus zu Tisch und die Apostel mit ihm. (Matt 26:20; Mark 14:17; Luk 6:13; 1 Kor 11:23) 

15 Er sagte: »Ich habe mich sehr danach gesehnt, dieses Passamahl mit euch zu feiern, bevor ich leiden muss. 

16 Denn ich sage euch: Ich werde es erst wieder feiern, wenn das, worauf jedes Passamahl hinweist, in der neuen Welt Gottes zur Erfüllung gekommen ist.« 

17 Dann nahm er den Becher mit Wein, sprach darüber das Dankgebet und sagte: »Nehmt diesen Becher und teilt ihn unter euch! 

18 Denn ich sage euch: Ich werde erst wieder Wein trinken, wenn die neue Welt Gottes da ist.« 

19 Dann nahm Jesus ein Brot, sprach darüber das Dankgebet, brach es in Stücke und gab es ihnen mit den Worten: »Das ist mein Leib, der für euch geopfert wird. Tut das immer wieder, damit unter euch gegenwärtig ist, was ich für euch getan habe!« 

20 Ebenso nahm er nach dem Essen den Becher mit Wein und sagte: »Dieser Becher ist Gottes neuer Bund, der in Kraft gesetzt wird durch mein Blut, das für euch vergossen wird. (2 Mos 24:6; Jer 31:31; Rom 11:27; 1 Kor 11:25; 2 Kor 3:6; Gal 4:24; Heb 8:6) 

21 Aber ihr müsst wissen: Der Verräter sitzt hier mit mir am gleichen Tisch. (Joh 13:2; Joh 13:21) 

22 Der Menschensohn muss zwar den Weg gehen, der ihm bestimmt ist; aber wehe dem Menschen, der ihn verrät.« 

23 Da fingen sie an, einander zu fragen, wer von ihnen es wohl sei, der so etwas tun würde. 

Wer ist der Größte?

24 Es kam unter ihnen auch ein Streit darüber auf, wer von ihnen als der Größte zu gelten habe. (Matt 19:28; Matt 20:25; Mark 10:42; Luk 9:46) 

25 Da sagte Jesus zu ihnen: »Die Könige üben Macht über ihre Völker aus, und die Tyrannen lassen sich sogar noch ›Wohltäter des Volkes‹ nennen. 

26 Bei euch muss es anders sein! Der Größte unter euch muss wie der Geringste werden und der Führende wie einer, der dient. (Matt 23:11) 

27 Wer ist denn größer: der am Tisch sitzt oder der bedient? Natürlich der am Tisch! Aber ich bin unter euch wie der Diener. (Joh 13:4; Joh 13:12) 

28 Ihr habt mit mir durchgehalten in allen Prüfungen, die ich zu bestehen hatte. 

29 Dafür werde ich euch an der Herrschaft beteiligen, die mein Vater mir übertragen hat. (Luk 12:32) 

30 Wenn ich meine Herrschaft angetreten habe, werdet ihr an meinem Tisch essen und trinken und über die zwölf Stämme Israels herrschen.« (Matt 19:28) 

Jesus und Simon Petrus

31 »Simon, Simon! Pass gut auf! Gott hat dem Satan erlaubt, euch auf die Probe zu stellen und die Spreu vom Weizen zu scheiden. (Job 1:6; Job 2:1; Luk 22:3; Joh 13:36) 

32 Aber ich habe für dich gebetet, dass dein Glaube an mich nicht aufhört. Wenn du dann wieder zu mir zurückgefunden hast, musst du deine Brüder und Schwestern im Glauben an mich stärken!« (Matt 16:18; Luk 22:62; Luk 24:34) 

33 Petrus antwortete: »Herr, ich bin bereit, mit dir ins Gefängnis zu gehen, ja mit dir zu sterben!« (Mark 14:30) 

34 Jesus antwortete: »Ich sage dir, Petrus, noch ehe heute der Hahn kräht, wirst du mich dreimal verleugnen und behaupten, dass du mich nicht kennst.« (Luk 22:61) 

Von jetzt ab wird für die Jünger alles anders

35 Dann fragte Jesus die Apostel: »Als ich euch ohne Geldbeutel, Vorratstasche und Schuhe auf den Weg schickte, habt ihr da an irgendetwas Mangel gehabt?« »Nein, an nichts«, sagten sie. (Luk 9:3; Luk 10:4) 

36 Jesus erwiderte: »Von jetzt ab gilt etwas anderes: Wer einen Geldbeutel hat, soll ihn mitnehmen, und wer eine Vorratstasche hat, ebenso! Wer nichts hat als sein Obergewand, soll es verkaufen und sich ein Schwert dafür beschaffen. (Matt 10:34) 

37 Denn ich sage euch, es muss an mir in Erfüllung gehen, was in den Heiligen Schriften steht: ›Er wurde unter die Verbrecher gezählt.‹ Mit mir geht es jetzt zu Ende.« (Jes 53:12) 

38 Die Apostel sagten: »Herr, da haben wir zwei Schwerter!« Jesus antwortete: »Ihr versteht mich nicht.« 

Jesus betet im Garten Getsemani

39 Jesus ging wie gewohnt zum Ölberg und seine Jünger folgten ihm. (Matt 26:30; Matt 26:36; Mark 14:32; Luk 5:16; Luk 21:37; Joh 18:1) 

40 Als er dort war, sagte er zu ihnen: »Betet darum, dass ihr in der kommenden Prüfung nicht versagt.« 

41 Dann ging er allein weiter. Einen Steinwurf von ihnen entfernt kniete er nieder und betete: 

42 »Vater, wenn es dein Wille ist, dann erspare es mir, diesen Kelch trinken zu müssen. Aber dein Wille soll geschehen, nicht der meine!« (Matt 6:10; Mark 10:38; Joh 12:27) 

43 Da erschien ihm ein Engel vom Himmel und gab ihm Kraft. 

44 In seiner Todesangst betete Jesus noch angespannter und sein Schweiß tropfte wie Blut auf den Boden. 

45 Als er sich vom Gebet erhob und wieder zu den Jüngern kam, schliefen sie; so erschöpft waren sie vor Kummer. 

46 »Wie könnt ihr schlafen?«, sagte er zu ihnen. »Steht auf und betet, damit ihr in der kommenden Prüfung nicht versagt!« 

Jesus wird verhaftet

47 Noch während Jesus das sagte, kam ein Trupp von Männern, voran Judas, einer von den Zwölf. Er ging auf Jesus zu und wollte ihm den Begrüßungskuss geben. (Matt 26:47; Mark 14:43; Joh 18:3) 

48 Aber Jesus sagte zu ihm: »Judas, mit einem Kuss willst du den Menschensohn verraten?« 

49 Da merkten auch die Jünger, was bevorstand, und fragten: »Herr, sollen wir mit dem Schwert zuschlagen?« 

50 Und einer von ihnen hieb auf den Bevollmächtigten des Obersten Priesters ein und schlug ihm das rechte Ohr ab. 

51 Aber Jesus sagte: »Halt! Hört auf!« Er berührte das Ohr und heilte den Mann. 

52 Dann wandte er sich an die führenden Priester, die Hauptleute der Tempelwache und die Ratsältesten, die ihn festnehmen wollten: »Warum rückt ihr hier mit Schwertern und Knüppeln an; bin ich denn ein Verbrecher? 

53 Täglich war ich bei euch im Tempel und ihr seid nicht gegen mich vorgegangen. Aber jetzt ist eure Stunde gekommen. Jetzt haben die dunklen Mächte Gewalt über mich.« (Luk 19:47; Luk 22:3) 

Petrus verleugnet Jesus

54 Sie nahmen Jesus fest, führten ihn ab und brachten ihn in das Haus des Obersten Priesters. Petrus folgte ihnen in weitem Abstand. (Matt 26:57; Matt 26:69; Mark 14:53; Mark 14:66; Joh 18:12; Joh 18:25) 

55 Im Hof war ein Feuer angezündet. Viele saßen darum herum, und Petrus setzte sich mitten unter sie. 

56 Eine Dienerin bemerkte ihn im Schein des Feuers, sah ihn genauer an und sagte: »Der da war auch mit ihm zusammen!« 

57 Aber Petrus stritt es ab: »Frau, ich kenne ihn überhaupt nicht!« 

58 Bald darauf wurde ein Mann auf ihn aufmerksam und sagte: »Du gehörst doch auch zu denen!« Aber Petrus widersprach: »Mensch, ich habe nichts mit ihnen zu tun!« 

59 Etwa eine Stunde später bestand ein anderer darauf und sagte: »Kein Zweifel, der war auch mit ihm zusammen, er ist doch auch aus Galiläa.« 

60 Aber Petrus stritt es ab: »Mensch, ich weiß überhaupt nicht, wovon du sprichst!« Und sofort, während er noch redete, krähte ein Hahn. 

61 Der Herr drehte sich um und sah Petrus an. Da fiel Petrus ein, was er zu ihm gesagt hatte: »Bevor heute der Hahn kräht, wirst du mich dreimal verleugnen und behaupten, dass du mich nicht kennst.« (Mark 14:30; Luk 22:34) 

62 Und er ging hinaus und begann, bitter zu weinen. 

Jesus wird verspottet und geschlagen

63 Die Männer, die Jesus bewachten, trieben ihren Spott mit ihm. (Matt 26:67; Mark 14:65) 

64 Sie warfen ihm ein Tuch über den Kopf, sodass er nichts sehen konnte; dann schlugen sie ihn und riefen: »Du bist doch ein Prophet! Sag uns: Wer war es, der dich gerade schlug?« (Luk 7:16) 

65 Und noch viele andere Schmähungen musste er sich gefallen lassen. 

Jesus vor dem jüdischen Rat

66 Als es Tag wurde, versammelten sich die Ältesten des Volkes, dazu die führenden Priester und die Gesetzeslehrer, und ließen Jesus vor ihre Ratsversammlung bringen. (Matt 26:57; Matt 26:63; Matt 27:1; Mark 14:53; Mark 14:61; Mark 15:1; Joh 18:19) 

67 Sie forderten ihn auf: »Wenn du Christus bist, der versprochene Retter, dann sag es uns!« Jesus antwortete: »Wenn ich es euch sage, werdet ihr mir nicht glauben, (Jer 38:15; Mark 8:29; Luk 9:20; Joh 4:25; Apg 5:42) 

68 und wenn ich euch etwas frage, werdet ihr keine Antwort geben. 

69 Aber von nun an wird der Menschensohn an der rechten Seite des allmächtigen Gottes sitzen!« (Mark 12:36) 

70 Da riefen sie alle: »Dann bist du also der Sohn Gottes?« Er antwortete: »Ihr sagt es: Ich bin’s.« (Matt 14:33; Luk 1:32; Luk 1:35) 

71 Darauf erklärten sie: »Was brauchen wir noch eine Zeugenaussage? Wir haben es selbst aus seinem Mund gehört!« 

Gute Nachricht Bibel, durchgesehene Neuausgabe, © 2018 Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart