1Kristus har befriat oss från vårt slaveri, så att vi för all framtid kan leva i frihet. Håll därför fast vid er tro, och låt ingen tvinga er att bli slavar under Moses lag[1].2Lyssna på mig, Paulus, för jag vet vad jag talar om: om ni troende män låter omskära er för att bli skuldfria inför Gud, så har ni ingen nytta av att Kristus dog för att ta ert straff.3Ja, jag säger det en gång till: den man som försöker bli skuldfri inför Gud genom att låta omskära sig och bli som judarna, han måste också lyda alla de andra buden i Moses lag.4Men om ni vill bli skuldfria inför Gud genom att lyda Moses lag, då har ni inte längre någon gemenskap med Kristus. Ni har tackat nej till det erbjudande om förlåtelse som Gud i sin godhet gav er.5Hans Ande har ju gett oss det säkra hoppet att vi en dag ska stå skuldfria inför Gud genom vår tro på Kristus.6När vi lever i gemenskap med Kristus spelar det därför ingen roll för en man om han är omskuren eller ej. Det enda som betyder något är tron på Kristus som får oss att älska våra medmänniskor.7Ni började med att följa det sanna budskapet om Jesus Kristus och sprang i god fart mot målet. Vem är det nu som har ställt sig i vägen så att ni inte längre följer det sanna budskapet?8Det är i alla fall inte Gud, han som inbjöd er att få tillhöra honom.9Se upp med denna falska undervisning, för den sprider sig som jästen i en deg.10Jag litar på att Herren Jesus ska få er att tänka på samma sätt som jag när det gäller dessa saker. Men den som försöker lura er bort från det sanna budskapet, han ska drabbas av Gud dom, vem det än är.11En del människor påstår, kära syskon, att jag uppmanar alla troende män att låta omskära sig och bli som judarna. Men om jag fortfarande höll fast vid denna judiska ceremoni, varför skulle jag då hela tiden vara förföljd? Då behövde ju inte judarna reta sig på budskapet om att Kristus dog på korset för vår skull.12Nej, jag önskar att de som ställer till med oro bland er, skulle skära av sig så mycket att de blev kastrerade.
Låt Guds Ande leda er
13Kära syskon, ni är inbjudna till att leva i frihet och slipper att följa Moses lag[2]. Men utnyttja inte friheten till att följa er gamla mänskliga natur, utan hjälp varandra och visa varandra kärlek.14Ni måste nämligen följa det bud som sammanfattar lagen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”[3]15Men om ni istället sårar och gör varandra illa, då är risken stor att ni skadar varandras tro.16Jag uppmanar er därför att låta Guds Ande leda er, så att ni inte ger efter för de begär som finns i er mänskliga natur.17Er mänskliga natur vill ju få er att göra det som är ont, medan Guds Ande vill få er att göra det som är gott. Det är en strid som ständigt pågår inom er, och som hindrar er att göra det ni vill.18Men om Guds Ande får leda er, är ni inte längre slavar under den syndens lag som finns i er gamla natur.19Vad resultatet blir om man låter den mänskliga naturen styra, det vet vi alla: sexuell lössläppthet, omoral och hejdlösa orgier,20avgudadyrkan, magi och ockultism, hat och fiendskap, avundsjuka och vredesutbrott, egoism, oenighet och intriger, falska läror,21maktkamp, fylleri, vilda fester och mycket annat. Låt mig varna er än en gång: den som lever på ett sådant sätt får inte tillhöra Guds eget folk.22Men när Guds Ande får leda oss, får det till resultat att vi älskar våra medmänniskor, att vi fylls av glädje och frid och tålamod, att vi blir vänliga och goda mot varandra, att vi blir pålitliga,23att vi behandlar andra med mildhet och visar självbehärskning. Och det är just detta som är sammanfattningen av Moses lag.24De som tillhör Jesus Kristus har spikat fast sitt gamla jag, med alla dess begär och onda lustar, på Kristus kors.25Och om Guds Ande har gett oss liv, ska vi också låta Guds Ande leda oss.26Se till att ni aldrig är malliga eller avundsjuka, och att ni inte utmanar varandra.
1Christus hat uns befreit; er will, dass wir jetzt auch frei bleiben. Steht also fest und lasst euch nicht wieder ins Sklavenjoch einspannen! (Gal 2:4; Gal 4:5; Gal 4:9; Gal 5:3; Gal 5:13)2Ich, Paulus, sage euch mit aller Deutlichkeit: Wenn ihr euch beschneiden lasst, dann wird Christus und alles, was er gebracht hat, für euch nutzlos sein.3Ich sage noch einmal mit Nachdruck jedem, der sich beschneiden lässt: Er verpflichtet sich damit, das ganze Gesetz zu befolgen. (Rom 2:25; Gal 3:10; Jak 2:10)4Wenn ihr wirklich vor Gott als gerecht bestehen wollt, indem ihr das Gesetz befolgt, habt ihr euch von Christus losgesagt und die Gnade vertan.5Wir dagegen leben aus der Kraft des Heiligen Geistes und setzen alles auf Glauben und Vertrauen, und so erwarten wir das Ziel, auf das wir hoffen dürfen: dass wir vor Gott als gerecht bestehen und das Heil erlangen werden. (Rom 8:4; Gal 2:16)6Wo Menschen mit Jesus Christus verbunden sind, zählt nicht, ob jemand beschnitten ist oder nicht. Es zählt nur der vertrauende Glaube, der sich in tätiger Liebe auswirkt. (1 Kor 7:19; Gal 3:28; Gal 6:15)7Ihr kamt so gut voran! Wer hat euch aufgehalten, dass ihr der Wahrheit nicht mehr folgen wollt?8Das, was man euch da einreden will, kommt nicht von Gott, der euch berufen hat. (Gal 1:6)9Denkt daran: »Ein klein wenig Sauerteig macht den ganzen Teig sauer.« (1 Kor 5:6)10Weil ich mit Christus, dem Herrn, rechne, bin ich zuversichtlich, dass ihr zur gleichen Überzeugung kommen werdet. Die, die euch irremachen, werden ihr Urteil empfangen, ganz gleich, wer sie sind. (Gal 1:7)11Meine Brüder und Schwestern,[1] wenn ich selbst fordern würde, dass Christen sich beschneiden lassen müssen, wie manche mir unterstellen:[2] Warum werde ich dann noch verfolgt? Dann wäre ja der Stein des Anstoßes beseitigt, dass wir allein durch das gerettet werden, was am Kreuz für uns geschehen ist. (1 Kor 1:23; Gal 6:12)12Wenn die Leute, die euch aufhetzen, schon so viel Wert aufs Beschneiden legen, dann sollen sie sich doch gleich kastrieren lassen!
Leben in Liebe aus der Kraft des Geistes
13Gott hat euch zur Freiheit berufen, meine Brüder und Schwestern! Aber missbraucht eure Freiheit nicht als Freibrief zur Befriedigung eurer selbstsüchtigen Wünsche, sondern dient einander in Liebe. (1 Kor 6:12; 1 Kor 10:23; 1 Pet 2:16)14Das ganze Gesetz ist erfüllt, wenn dieses eine Gebot befolgt wird: »Liebe deinen Mitmenschen wie dich selbst.« (3 Mos 19:18; Mark 12:31)15Wenn ihr einander wie wilde Tiere kratzt und beißt, dann passt nur auf, dass ihr euch nicht gegenseitig verschlingt!16Ich will damit sagen: Lebt aus der Kraft, die der Geist Gottes gibt; dann müsst ihr nicht euren selbstsüchtigen Wünschen folgen. (Rom 8:2; Gal 5:25)17Die menschliche Selbstsucht kämpft gegen den Geist Gottes und der Geist Gottes gegen die menschliche Selbstsucht: Die beiden liegen im Streit miteinander, sodass ihr von euch aus das Gute nicht tun könnt, das ihr doch eigentlich wollt. (Rom 7:13)18Wenn ihr euch aber vom Geist Gottes führen lasst, dann steht ihr nicht mehr unter dem Gesetz, das euch diesem Widerspruch ausliefert.[3] (Rom 6:14; Rom 7:4)19Was die menschliche Selbstsucht hervorbringt, ist offenkundig, nämlich: Unzucht, Verdorbenheit und Ausschweifung, (Mark 7:21; Rom 1:28; 1 Kor 6:9; Ef 5:3; Kol 3:5; 1 Tim 1:9; 2 Tim 3:2; 1 Pet 4:3)20Götzenanbetung und magische Praktiken, Feindschaft, Streit und Rivalität, Wutausbrüche, Intrigen, Uneinigkeit und Spaltungen,21Neid, Trunk- und Fresssucht und noch vieles dergleichen. Ich warne euch, wie ich es schon früher getan habe: Menschen, die solche Dinge tun, werden nicht erben, was Gott versprochen hat; für sie ist kein Platz in Gottes neuer Welt.[4]22Der Geist Gottes dagegen lässt als Frucht eine Fülle von Gutem wachsen, nämlich: Liebe, Freude und Frieden, Geduld, Freundlichkeit und Güte, Treue, (Ef 5:9)23Bescheidenheit und Selbstbeherrschung. Gegen all dies hat das Gesetz nichts einzuwenden.24Menschen, die zu Jesus Christus gehören, haben ja doch ihre selbstsüchtige Natur[5] mit allen Leidenschaften und Begierden ans Kreuz genagelt. (Rom 6:6; Gal 2:19; Gal 6:14; Kol 3:5; 1 Joh 3:6)
Die Last teilen
25Wenn wir nun durch Gottes Geist ein neues Leben haben, dann wollen wir auch aus diesem Geist unser Leben führen. (Rom 8:4; 1 Kor 6:19; Gal 5:16)26Wir wollen nicht mit unseren vermeintlichen Vorzügen voreinander großtun, uns damit gegenseitig herausfordern oder einander beneiden. (Rom 12:10; Fil 2:3)