från Biblica1Låt mig förklara genom ett exempel: om någon ska ärva sin fars förmögenhet den dag han blir myndig, är det innan myndighetsdagen ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han egentligen äger allt.2Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända tills han når den ålder hans far har bestämt.3Så var det också för oss innan Kristus kom. Vi var slavar under den här världens onda makter.4Men när den tid hade kommit som Gud bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en kvinna, och var själv tvungen att lyda Moses lag[1].5Sonen kom för att köpa oss fria från vårt slaveri under Moses lag, så att vi kunde bli Guds egna barn.6Och eftersom vi som tror nu är Guds barn, har han gett oss sin Sons Ande, som inom oss ropar till Gud: ”Pappa[2], min Far”.7Den som har Guds Ande är alltså inte längre slav, utan Guds barn. Och som Guds barn ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom.
Vänd inte tillbaka till slaveriet
8Innan ni galater kände Gud, var ni slavar under makter som ni trodde var gudar.9Hur kan ni då när ni har lärt känna Gud, eller rättare sagt, sedan Gud har lärt känna er, vilja vända tillbaka och bli slavar igen under den här världens svaga och ynkliga makter?10Ni försöker ju tillfredsställa Gud genom att följa en massa regler om olika dagar och månader och högtider och år.11Jag är orolig för er. Har mitt arbete bland er varit bortkastat?12Jag vädjar till er, kära syskon, att leva i samma frihet som jag gör. Jag har ju blivit som ni icke-judar, fri från Moses lag[3].Kom ihåg hur det var när jag först kom till er, då behandlade ni mig aldrig illa.13Ni vet att det var på grund av sjukdom jag första gången kom till er stad och fick berätta det glada budskapet om Jesus.14Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha frestat er att se ner på mig, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Jesus Kristus själv.15Ni var så lyckliga och glada. Men var är er glädje nu? Jag vet ju att ni på den tiden skulle ha gjort vad som helst för mig. Ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt.16Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen!17Dessa människor som sprider falska budskap, gör det inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället.18Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna det goda budskapet även när jag inte är hos er.19Men, mina kära barn, det ser ut som om jag än en gång måste gå igenom den smärtsamma processen att föda er fram till ett liv i gemenskap med Kristus.20Jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde tala på ett sätt som nådde in i era hjärtan. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.
Abrahams två barn
21Lyssna på mig, ni som vill lyda Moses lag[4]. Vet ni egentligen vad Mose har skrivit?22Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin fru Sara, som var en fri kvinna.[5]23Slavkvinnans son föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av Guds löfte.24Men berättelsen om de här två kvinnorna har en djupare mening. De representerar två olika förbund som Gud har ingått med människorna. Det första förbundet är det som ingicks på berget Sinai, där Gud gav Israels folk sin lag, och det representeras av slavkvinnan Hagar. Alla som föds inom det förbundet blir slavar.25Detta berg, Sinai i Arabien, är en symbol för det nuvarande Jerusalem, centrum och huvudstad för alla judar som lever i slaveri under Moses lag.26Men Sara, den fria kvinnan, representerar ett annat förbund. Hon är en symbol för det nya Jerusalem, det som finns i himlen. Och alla vi som tillhör Kristus lever i frihet och har Sara till mor, hon som förut inte kunde få barn.27Det är därför det står i Skriften[6]:”Var glad, du kvinna som inte kan få barn. Jubla av glädje, du som aldrig har känt några värkar och fött fram ett barn. Den övergivna frun får många barn, fler än den kvinna som har en man.”28Ni, kära syskon, är alltså de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det.29Och därför blir vi förföljda idag, på samma sätt som Isak blev: han var född på ett övernaturligt sätt och förföljdes av slavkvinnans son, och vi är födda av Guds Ande och förföljs av dem som är slavar under Moses lag.30Vad finns det då för lösning i Skriften på detta problem? Jo, det står: ”Driv bort slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med den fria kvinnans son.”[7]31Alltså, mina kära syskon, är vi inte födda till att leva i slaveri, utan till att leva i frihet.
Galaterbrevet 4
Gute Nachricht Bibel 2018
från Deutsche Bibelgesellschaft1Nun sage ich: Solange der rechtmäßige Erbe minderjährig ist, unterscheidet er sich in nichts von einem Sklaven, auch wenn ihm in Wirklichkeit alles gehört.2Bis zu dem Zeitpunkt, den der Vater im Testament festgelegt hat, ist er von Vormündern und Vermögensverwaltern abhängig.3So standen auch wir früher als Unmündige unter der Herrschaft der Mächte dieser Welt.[1] (Ef 1:21)4Als aber die Zeit gekommen war, sandte Gott seinen Sohn. Der wurde als Mensch geboren[2] und dem Gesetz unterstellt, (Joh 1:14)5um alle zu befreien, die unter der Herrschaft des Gesetzes standen. Durch ihn wollte Gott uns als seine mündigen Söhne und Töchter annehmen.6Weil ihr nun Gottes Söhne und Töchter seid, gab Gott euch den Geist seines Sohnes ins Herz. Der ruft aus uns: »Abba! Vater!« (Rom 8:15)7Du bist also nicht länger Sklave, sondern mündiger Sohn und mündige Tochter, und wenn du das bist, dann bist du nach Gottes Willen auch Erbe: Du bekommst, was Gott Abraham versprochen hat.[3] (Rom 8:17)
Paulus sorgt sich um die Gemeinde
8Ganz anders war es damals, als ihr Gott noch nicht gekannt habt: Wie Sklaven dientet ihr Göttern, die gar keine sind. (1 Kor 8:4; 1 Kor 12:2)9Jetzt habt ihr Gott erkannt, besser gesagt: Gott hat euch erkannt.[4] Wie könnt ihr dann wieder zu diesen schwachen und armseligen Mächten zurückkehren? Wollt ihr von Neuem ihre Sklaven sein? (Kol 2:20)10Ihr meint, ihr müsst auf bestimmte Tage, Monate, Festzeiten, Jahre achten und euch danach richten. (Kol 2:16)11Ihr macht mir Sorgen! Soll meine ganze Arbeit an euch vergeblich gewesen sein? (Gal 2:2; Fil 2:16)12Ich bitte euch, liebe Brüder und Schwestern:[5] Werdet wie ich, weil ich ja auch wie ihr geworden bin – nämlich frei vom Gesetz.[6] Ihr habt mir nie eine Kränkung zugefügt. (1 Kor 9:19)13Ihr wisst doch noch, wie ich zum ersten Mal bei euch war und euch die Gute Nachricht brachte. Ich war krank, (Apg 16:6)14und mein Zustand stellte euch auf eine harte Probe. Trotzdem habt ihr mich nicht verachtet oder verabscheut. Im Gegenteil, ihr habt mich wie einen Engel Gottes aufgenommen, ja wie Jesus Christus selbst.15Damals habt ihr euch glücklich gepriesen. Wo ist das nun geblieben? Ich kann euch bezeugen: Wenn es möglich gewesen wäre, hättet ihr euch sogar die Augen ausgerissen[7] und sie mir gegeben.16Bin ich jetzt euer Feind geworden, weil ich euch die Gute Nachricht unverfälscht bewahren will?17Ihr werdet von Leuten umworben, die es nicht gut mit euch meinen. Sie wollen euch nur von mir und von Christus trennen,[8] damit ihr sie umwerbt. (Gal 1:7)18Dagegen ist es gut, wenn ihr im guten Sinne mich umwerbt, und das nicht nur, wenn ich bei euch bin.19Meine Kinder, ich leide noch einmal Geburtswehen um euch, bis Christus in eurer Mitte Gestalt angenommen hat! (1 Thess 2:11)20Könnte ich nur bei euch sein und so zu euch reden, dass es euch ins Herz dringt! Ich bin ratlos, was ich mit euch machen soll.
Die beiden Söhne Abrahams
21Ihr wollt euch dem Gesetz unterwerfen. Ich frage euch: Hört ihr nicht, was das Gesetz sagt?22Im Buch des Gesetzes steht: Abraham hatte zwei Söhne, einen von der Sklavin Hagar und einen von der freien Frau Sara. (1 Mos 16:15; 1 Mos 21:3)23Der Sohn der Sklavin verdankte sein Leben den menschlichen Kräften,[9] der Sohn der Freien verdankte es der Zusage Gottes. (1 Mos 17:18; Rom 4:17; Rom 9:7)24Diese Erzählung hat einen tieferen Sinn: Die beiden Mütter bedeuten zwei verschiedene Ordnungen Gottes. Die eine Ordnung, für die Hagar steht, wurde am Berg Sinai erlassen und bringt Sklaven hervor. (1 Mos 16:1; 2 Mos 19:3; Gal 3:23; Gal 4:1; Gal 5:1)25Das Wort Hagar bezeichnet nämlich den Berg Sinai in Arabien. Er entspricht dem jetzigen Jerusalem; denn dies lebt mit seinen Kindern in der Sklaverei.26Das Jerusalem dagegen, das im Himmel bereitsteht, ist frei. Das ist unsere Mutter! (Heb 12:22; Upp 21:2)27Von ihr heißt es: »Freu dich, du Unfruchtbare, obwohl du keine Kinder zur Welt bringst! Juble laut, obwohl du nicht in Wehen kommst! Denn die verlassene Frau hat viele Kinder, mehr als die, die den Mann hat.« (Jes 54:1)28Brüder und Schwestern,[10] ihr verdankt wie Isaak euer Leben der Zusage Gottes.29Aber schon damals verfolgte der Sohn, der aus menschlichen Kräften geboren wurde, den andern, der sein Leben vom Geist Gottes hatte. So ist es auch jetzt. (1 Mos 21:9)30Aber was steht in den Heiligen Schriften? »Jage die Sklavin und ihren Sohn fort; denn der Sohn der Sklavin darf nicht mit dem Sohn der Freien zusammen erben.« (1 Mos 21:10)31Begreift doch, Brüder und Schwestern: Wir sind nicht Kinder der Sklavin, sondern der Freien!