1Antalet efterföljare till Jesus ökade vid den här tiden mycket snabbt, och det uppstod en del missnöje bland dem. De grekisktalande judarna anklagade de infödda judarna för att diskriminera deras änkor vid den dagliga matutdelningen.2Jesus tolv närmaste efterföljare kallade därför samman alla de troende till ett möte och sa: ”Vår huvuduppgift är att sprida Guds budskap och inte att sköta matutdelningen.3Låt oss därför, kära syskon, välja ut sju väl respekterade män, som är fyllda av Guds Ande och passar för den här uppgiften. Sedan kan vi låta dem sköta matutdelningen och annat sådant.4Då kan vi använda vår tid till bön och till att sprida budskapet från Gud.”5Alla tyckte att det var ett bra förslag, och man valde ut följande personer: Stefanos, en man som var fylld av tro och Guds heliga Ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en man som konverterat till judendomen och nu börjat tro på Jesus.6Dessa sju fördes sedan fram till sändebuden, som invigde dem till denna uppgift genom att be och lägga händerna på dem.7Budskapet om Jesus spreds nu till allt fler, och antalet efterföljare i Jerusalem ökade kraftigt. Många av de judiska prästerna började också tro.
Stefanos arresteras
8Stefanos var fylld av Guds kärlek och kraft, och han gjorde märkliga under och tecken bland folket.9Men en dag började några män från en synagoga[1] som kallades ”De frigivnas” att diskutera med Stefanos. Det var judar från Kyrene och Alexandria och även från provinserna Kilikien och Asien.10Men ingen av dem kunde hävda sig mot Stefanos, som talade med en vishet han fått från Guds Ande.11De övertalade därför i hemlighet några män att de skulle ljuga om Stefanos och påstå att de hört honom tala nedsättande om Mose och Gud.12På det sättet lyckades de hetsa upp folket och folkets ledare och laglärarna[2], som grep Stefanos och förde honom inför det judiska rådet.13Där fortsatte de falska vittnena med att säga: ”Den här mannen talar ständigt illa om templet och angriper Moses lag[3].14Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och ändra de traditioner vi har fått från Mose.”15Och under tiden detta pågick tittade alla i rådssalen mycket noga på Stefanos, och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.
1Die Gemeinde wuchs und die Zahl der Jünger und Jüngerinnen[1] wurde immer größer. Da kam es – um ebendiese Zeit – zu einem Streit zwischen den Griechisch sprechenden Juden in der Gemeinde und denen mit hebräischer Muttersprache.[2] Die griechische Gruppe beschwerte sich darüber, dass ihre Witwen bei der täglichen Verteilung von Lebensmitteln benachteiligt würden. (Apg 2:45; Apg 4:35)2Da riefen die Zwölf die ganze Gemeinde zusammen und sagten: »Es geht nicht an, dass wir die Verkündigung der Botschaft Gottes vernachlässigen und uns um die Verteilung der Lebensmittel kümmern.3Darum, liebe Brüder, wählt aus eurer Mitte sieben Männer aus, die einen guten Ruf haben und vom Geist Gottes und von Weisheit erfüllt sind. Ihnen wollen wir diese Aufgabe übertragen. (1 Tim 3:8)4Wir selbst werden uns auch weiterhin mit ganzer Kraft dem Gebet und der Verkündigung der Botschaft Gottes widmen.«5Alle waren mit dem Vorschlag einverstanden. Sie wählten Stephanus, einen Mann voll lebendigen Glaubens und erfüllt vom Heiligen Geist; außerdem Philippus, Prochorus, Nikanor, Timon, Parmenas und Nikolaus, einen Nichtjuden aus der Stadt Antiochia, der zum Judentum übergetreten war.[3]6Diese sieben brachten sie zu den Aposteln. Die beteten für sie und legten ihnen die Hände auf. (Apg 9:17; Apg 13:2; Apg 14:23; 1 Tim 4:14; 1 Tim 5:22; 2 Tim 1:6)7Die Botschaft Gottes aber breitete sich weiter aus. Die Zahl der Glaubenden[4] in Jerusalem stieg von Tag zu Tag. Auch viele Priester folgten dem Aufruf zum Glauben. (Apg 2:41)
Stephanus wird verhaftet
8In der Kraft, die Gott ihm schenkte, vollbrachte Stephanus große und staunenerregende Wunder.9Da traten Leute aus verschiedenen jüdischen Gemeinden gegen ihn auf und verwickelten ihn in ein Streitgespräch. Es waren Männer aus der Synagoge der Freigelassenen[5] und den Synagogen der Juden aus Kyrene und Alexandria sowie derer aus Kilikien und der Provinz Asien.10Aber sie waren der Weisheit und dem Geist nicht gewachsen, die aus Stephanus sprachen. (Luk 21:15; Apg 6:3)11Darauf stifteten sie eine Anzahl Männer dazu an, dass sie überall verbreiten sollten: »Wir haben ihn Dinge sagen hören! Er hat Mose und Gott gelästert!« (Mark 14:55; Apg 21:28)12Damit brachten sie das Volk, die Ratsältesten und die Gesetzeslehrer gegen ihn auf. Dann ergriffen sie Stephanus und schleppten ihn vor den jüdischen Rat.13In der Ratsversammlung ließen sie falsche Zeugen auftreten, die behaupteten: »Dieser Mann hält ununterbrochen Reden gegen diese heilige Stätte und gegen das Gesetz.14Wir haben selbst gehört, wie er sagte: ›Jesus von Nazaret[6] wird diesen Tempel niederreißen und die Ordnungen ändern, die Mose uns im Auftrag Gottes übergeben hat.‹« (Joh 2:19)15Alle im Rat blickten gespannt auf Stephanus. Sie sahen, dass sein Gesicht leuchtete wie das eines Engels.