1I Caesarea bodde en romersk officer som hette Cornelius och var kapten för Italiska bataljonen.2Han, liksom alla i hans hus, tillbad Israels Gud och var noga med att lyda honom. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland judarna och bad regelbundet till Gud.3En eftermiddag när han bad, och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.4Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?”Ängeln svarade: ”Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga.5Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus.6Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”7Så snart ängeln hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater, som också trodde på Gud.8Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.9Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe, och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be.10Efter ett tag blev han hungrig och bad att få något att äta, men medan maten gjordes i ordning fick han se en syn.11Han såg himlen öppen, och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn12och den innehöll alla slags djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land.13Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp, slakta och ät!”14”Nej, aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.”[1]15Men rösten hördes igen och sa: ”Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.”16Samma syn upprepades tre gånger, och sedan drogs duken upp till himlen.17Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt ut. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten18och ropade: ”Är det här som Simon Petrus bor?”19Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Guds Ande sa till honom: ”Tre män har kommit hit för att träffa dig.20Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.”21Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Det är jag som är Simon Petrus. Är det något särskilt ni vill?”22Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av den romerska officeren Cornelius. Han tillber Israels Gud och är noga med att lyda honom, och han är omtyckt av alla judarna. Nu har en ängel från Gud sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”23Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.24Dagen därpå kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.25Och när Petrus steg in i huset föll Cornelius på knä framför honom och tillbad honom.26Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!”27Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.28Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka hans hem på det här viset. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som ovärdig i Guds ögon.[2]29Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.”30Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan, när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig.31Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga.32Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’33Därför skickade jag genast bud efter dig, och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Herren Gud och väntar ivrigt på att höra vad han har gett dig i uppdrag att säga!”
Petrus talar i Cornelius hus
34Då svarade Petrus: ”Jag ser nu mycket tydligt att Gud behandlar alla folk lika.35Han är villig att ta emot varje människa som tillber honom och lever enligt hans vilja, vilket folk hon än tillhör.36Ni har säkert hört om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid med Gud genom Jesus Kristus som är allas Herre.37Ni känner till vad som hände efter att Johannes döparen hade trätt fram och börjat tala till folket, hur det började uppe i Galileen och sedan spreds över hela Judeen.38Ni känner till att Gud fyllde Jesus från Nasaret med sin heliga Ande och gav honom kraft för den uppgift han fått, och att Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, eftersom Gud var med honom.39Vi som utsågs till Jesus speciella sändebud har själva sett allt han gjorde både ute i landet och i Jerusalem, och kan intyga att detta har hänt. Denna man hängde de upp på ett kors och avrättade,40men på den tredje[3] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig,41men inte för hela folket, utan bara för oss, som Gud redan tidigare hade utsett att sprida budskapet om Jesus. Det var med oss som Jesus åt och drack efter att han hade uppstått från de döda.42Och han skickade iväg oss för att tala till folket överallt och berätta om att han är den som har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla – både levande och döda.43Alla profeterna har framfört Guds budskap[4] om honom och sagt, att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom det som han har gjort för oss.”44Men medan Petrus fortfarande talade kom plötsligt Guds heliga Ande och fyllde alla som lyssnade till hans budskap.45De troende judar som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev mycket förvånade över att Guds heliga Ande hade kommit över dessa människor, för de trodde att Guds Ande var en gåva bara till judarna.46Men det rådde inget tvivel om saken, för de hörde dem tala okända språk och hylla Gud.47Då frågade Petrus: ”Finns det någon som kan tycka att det är fel att vi döper dem, nu när de har fått Guds heliga Ande precis som vi?”48Och så lät han sina medhjälpare döpa alla, eftersom de hade fått gemenskap med Jesus Kristus. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
1In Cäsarea lebte Kornelius, ein Hauptmann, der zum sogenannten Italischen Regiment gehörte. (Apg 27:1; Apg 27:3)2Er glaubte an Gott und hielt sich mit seiner ganzen Hausgemeinschaft zur jüdischen Gemeinde.[1] Er tat viel für Not leidende Juden und betete regelmäßig.3An einem Nachmittag gegen drei Uhr hatte er eine Vision. Er sah deutlich, wie ein Engel Gottes bei ihm eintrat, und hörte, wie er zu ihm sagte: »Kornelius!« (Apg 3:1)4Erschrocken blickte er den Engel an und fragte: »Warum kommst du, Herr?« Der Engel antwortete: »Gott hat genau bemerkt, wie treu du betest und wie viel Gutes du den Armen tust, und er will dich dafür belohnen.5Darum schicke jetzt Boten nach Joppe und lass einen gewissen Simon zu dir bitten, der den Beinamen Petrus trägt.6Er ist zu Gast bei einem Gerber Simon, der sein Haus unten am Meer hat.« (Apg 9:43)7Als der Engel wieder fortgegangen war, rief Kornelius zwei Diener und einen frommen Soldaten aus seinem persönlichen Gefolge.8Er erzählte ihnen, was er erlebt hatte, und schickte sie nach Joppe.
Petrus in Joppe hat eine Vision
9Am nächsten Tag, als die Boten von Kornelius Joppe schon fast erreicht hatten, begab sich Petrus um die Mittagszeit auf das flache Dach des Hauses, um zu beten.10Da bekam er Hunger und wollte essen. Während das Essen zubereitet wurde, hatte er eine Vision.11Er sah den Himmel geöffnet und es kam daraus etwas auf die Erde herab, das sah aus wie ein großes Tuch, das an vier Ecken gehalten wird. (Matt 3:16)12Darin befanden sich alle Arten von vierfüßigen Tieren, Kriechtieren und Vögeln. (3 Mos 11:1; Hes 4:14)13Eine Stimme rief: »Auf, Petrus, schlachte und iss!«14Aber Petrus antwortete: »Auf keinen Fall, Herr! Noch nie habe ich etwas Verbotenes oder Unreines gegessen.«15Doch die Stimme forderte ihn ein zweites Mal auf und sagte: »Was Gott für rein erklärt hat, das erkläre du nicht für unrein!« (Mark 7:15)16Und noch ein drittes Mal erging an Petrus dieselbe Aufforderung. Gleich danach wurde das Tuch samt Inhalt wieder in den Himmel hinaufgehoben.
Die Boten von Kornelius bei Petrus in Joppe
17Während Petrus noch ratlos war und darüber nachdachte, was die Vision bedeuten sollte, hatten sich die Boten aus Cäsarea zu Simons Haus durchgefragt und standen unten vor dem Tor.18»Ist hier ein Simon mit dem Beinamen Petrus zu Gast?«, riefen sie.19Petrus grübelte noch über den Sinn seiner Vision, da sagte ihm der Geist Gottes: »Drei Männer wollen zu dir! (Apg 11:12; Apg 13:2; Apg 13:4; Apg 15:28; Apg 16:6; Apg 21:4; Apg 21:11; Apg 22:22)20Geh hinunter und folge ihnen ohne Bedenken; ich habe sie geschickt.«21Da ging er hinunter und sagte zu ihnen: »Ich bin der, den ihr sucht. Was führt euch zu mir?«22»Wir kommen vom Hauptmann Kornelius«, sagten sie. »Er führt ein vorbildliches Leben und hält sich zur jüdischen Gemeinde; alle Juden bei uns reden nur das Beste über ihn. Ein heiliger Engel hat ihm aufgetragen, dich in sein Haus einzuladen und zu hören, was du zu sagen hast.«
Petrus bei Kornelius in Cäsarea
23Darauf ließ Petrus die Männer herein, bewirtete sie und gab ihnen ein Nachtquartier. Am anderen Morgen machte sich Petrus mit ihnen auf den Weg; einige Brüder aus Joppe begleiteten ihn.24Am Tag darauf kamen sie in Cäsarea an. Kornelius hatte seine Verwandten und die engsten Freunde zusammengerufen und erwartete sie.25Als Petrus durchs Hoftor trat, kam ihm Kornelius entgegen und warf sich vor ihm nieder. (Apg 14:13; Upp 19:10)26Doch Petrus zog ihn hoch und sagte: »Steh auf, ich bin auch nur ein Mensch!«27Er sprach noch weiter mit ihm und betrat dabei das Haus. Als er die vielen Leute sah,28sagte er zu ihnen: »Ihr wisst, dass ein Jude nicht mit einem Nichtjuden verkehren und vollends nicht sein Haus betreten darf. Aber mir hat Gott gezeigt, dass ich keinen Menschen als unrein oder unberührbar betrachten soll. (Apg 10:15; Gal 2:12)29Deshalb bin ich eurer Einladung ohne Widerrede gefolgt. Aber jetzt möchte ich doch gern erfahren, warum ihr mich gerufen habt!«30Kornelius antwortete: »Es war vor drei Tagen, ungefähr zur selben Zeit wie jetzt. Ich betete hier im Haus zur Gebetszeit um drei Uhr nachmittags, als plötzlich ein Mann in leuchtendem Gewand vor mir stand (Luk 24:4; Apg 1:10; Apg 3:1)31und sagte: ›Kornelius, Gott hat deine Gebete erhört und er will dir das Gute vergelten, das du den Armen getan hast.32Schicke darum Boten nach Joppe und lass Simon mit dem Beinamen Petrus zu dir bitten! Er ist zu Gast beim Gerber Simon unten am Meer!‹33Da habe ich sofort zu dir geschickt, und ich freue mich, dass du gekommen bist. Nun sind wir alle hier vor Gott versammelt und bereit zu hören, was der Herr dir aufgetragen hat.«
Petrus predigt vor den Nichtjuden im Haus von Kornelius
34Petrus begann zu sprechen: »Wahrhaftig, jetzt begreife ich, dass Gott keine Unterschiede macht! (Rom 2:11)35Er liebt alle Menschen, ganz gleich, zu welchem Volk sie gehören, wenn sie ihn nur ernst nehmen und tun, was vor ihm recht ist.36Seinem Volk Israel hat er die Botschaft verkünden lassen, dass er Frieden gestiftet hat durch Jesus Christus – aber dieser Jesus Christus ist ja der Herr über alle! (Luk 2:14; Rom 3:25; Rom 5:1; 2 Kor 5:18; Ef 2:14; Kol 1:20)37Ihr habt sicherlich erfahren, was sich im jüdischen Land zugetragen hat, beginnend in Galiläa, nachdem Johannes zur Taufe aufgerufen hatte. (Luk 4:44)38Ihr wisst von Jesus aus Nazaret, den Gott zum Retter bestimmt und mit seinem Geist und seiner Kraft erfüllt hat. Wo er hinkam, tat er Gutes und heilte alle, die der Teufel in seiner Gewalt hatte; denn Gott stand ihm bei. (Luk 4:18; Luk 13:16; Joh 3:2)39Wir können alles bezeugen, was er im jüdischen Land und in Jerusalem getan hat. Die Juden töteten ihn, sie hängten ihn ans Kreuz, an das Fluchholz.[2] (Apg 1:8)40Aber Gott hat ihn am dritten Tag vom Tod auferweckt und ihn sichtbar erscheinen lassen –41nicht vor dem ganzen Volk, sondern vor den Zeugen, die er im Voraus dazu bestimmt hatte. Wir, die Apostel, sind diese Zeugen; wir haben mit Jesus gegessen und getrunken, nachdem er von den Toten auferstanden war. (Luk 24:41)42Und uns gab Jesus den Auftrag, dem Volk Israel zu verkünden und zu bezeugen, dass er von Gott zum Richter über die Lebenden und die Toten eingesetzt ist. (Joh 5:22; Apg 17:31; Rom 14:9; 2 Kor 5:10; 2 Tim 4:1; 1 Pet 4:5)43Alle Propheten haben von ihm gesprochen; sie bezeugen, dass durch die Macht seines Namens alle Menschen die Vergebung ihrer Schuld empfangen sollen, alle, die auf ihn vertrauen.« (Luk 1:1; Luk 24:44)
Der Heilige Geist kommt noch vor der Taufe auf die Nichtjuden herab
44Petrus hatte noch nicht zu Ende gesprochen, da kam der Heilige Geist auf alle herab, die bei Kornelius versammelt waren und die Botschaft hörten. (Apg 2:4)45Die Christen jüdischer Herkunft, die mit Petrus aus Joppe gekommen waren, gerieten außer sich vor Staunen, dass Gott nun auch über die Nichtjuden seinen Geist ausgegossen hatte. (Apg 2:33)46Sie hörten nämlich, wie die Versammelten in unbekannten Sprachen redeten und Gott priesen. Darauf sagte Petrus zu seinen Begleitern:47»Diese Leute haben genau wie wir den Heiligen Geist empfangen. Wer kann ihnen da noch die Taufe verweigern?« (Apg 8:36)48Und er befahl, sie im Namen von Jesus Christus zu taufen. Danach baten sie ihn, noch ein paar Tage bei ihnen zu bleiben.