Ordspråksboken 19 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 Det är bättre att vara fattig och ärlig än att vara en dåre som ljuger. 2 En otålig människa, som inte tänker sig för ställer till med trassel. I sin iver rusar hon bara iväg. 3 En man kan förstöra sina möjligheter genom sin egen dumhet och skyller sedan gärna på Herren! 4 Den rike är omgiven av många vänner, men den fattige har inga vänner kvar. 5 Ett vittne som vittnar falskt kommer att straffas. För honom finns det ingen möjlighet att komma undan. 6 Många försöker smickra inflytelserika personer, och den som är frikostig får många vänner! 7 En fattig mans egna bröder vänder sig generade bort från honom, och hans vänner gör det ännu mer. Han kommer ihåg deras löften, men nu har dessa blivit värdelösa. 8 Den som älskar vishet gör sig själv en tjänst och kommer att lyckas. 9 Ett falskt vittne kommer inte undan sitt straff. Han är redan dömd. 10 Det passar sig inte att en dåre lever i lyx eller att en slav regerar över furstar! 11 En vis man håller tillbaka sin vrede och har överseende med förolämpningar. Det är hans styrka. 12 Kungens vrede är som ett lejons rytande, men att äga hans förtroende är lika uppfriskande som morgondaggen. 13 En oförnuftig son är en olycka för fadern, och en tjatig hustru är lika irriterande som ett ihållande takdropp. 14 Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar, men en förståndig hustru kan bara Herren ge. 15 En lat man älskar att sova, och får därför gå hungrig! 16 Håll Guds bud, så får du leva! Att blunda för dem är detsamma som döden. 17 När man hjälper de fattiga lånar man till Herren, och han ger igen med god ränta! 18 Fostra dina barn när de är unga, och det fortfarande finns hopp, men gå inte så långt att du misshandlar dem. 19 En man med hett temperament får ta konsekvenserna av det. Om du försöker hjälpa honom blir allt bara värre. 20 Ta till dig alla råd du kan få och rätta dig efter dem så blir du vis för resten av livet. 21 Människan gör upp många planer, men det blir ändå som Herren vill. 22 Snålhet är en skam för en människa, och en fattig man är lyckligare än en som ljuger. 23 Att visa respekt för Herren ger liv, lycka och skydd mot all fara. 24 En del människor är så lata att de inte ens kan äta själva! 25 Straffa de högfärdiga så kommer andra att ta lärdom av det. Tillrättavisa en vis man, så kommer han att bli ännu visare. 26 En son som behandlar sina föräldrar illa skämmer ut sig offentligt. 27 Den som inte längre vill lära sig något, glömmer snart det han redan vet. 28 Ett falskt vittne struntar i sanningen och vill bara skada. Han njuter alltför mycket av att ljuga. 29 Dårar och upprorsmakare måste straffas hårt.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

1 Besser ein Armer, der schuldlos seinen Weg geht, / als einer mit verlogenen Lippen, der ein Tor ist. 2 Schon unvernünftige Begierde ist nicht gut, / und wer hastig rennt, tritt fehl. 3 Die Torheit verdirbt dem Menschen den Weg / und dann grollt sein Herz gegen den HERRN. (Syr 15:11) 4 Besitz vermehrt die Zahl der Freunde, / der Arme aber wird von seinem Freund verlassen. (Ords 14:20) 5 Ein falscher Zeuge bleibt nicht ungestraft, / wer Lügen flüstert, wird nicht entrinnen. (Ords 21:28) 6 Viele umschmeicheln den Vornehmen / und jeder will der Freund eines freigebigen Mannes sein. 7 Vom Armen wollen alle seine Brüder nichts wissen, / erst recht bleiben ihm seine Freunde fern. / Er jagt ihren Worten nach - sie gelten nicht mehr. 8 Wer Verstand erwirbt, liebt sich selbst, / wer Einsicht bewahrt, findet sein Glück. 9 Ein falscher Zeuge bleibt nicht ungestraft, / wer Lügen flüstert, geht zugrunde. 10 Wohlleben steht dem Toren nicht an, / noch weniger einem Knecht, über Fürsten zu herrschen. (Ords 30:22; Pred 10:6) 11 Einsicht macht den Menschen langmütig, / sein Ruhm ist es, über Verfehlungen hinwegzugehen. 12 Wie das Knurren des Löwen ist der Zorn des Königs, / doch wie Tau auf dem Gras ist seine Gunst. (Ords 16:14) 13 Ein Unglück für den Vater ist ein törichter Sohn / und wie ein ständig tropfendes Dach das Gezänk einer Frau. (Ords 27:15) 14 Haus und Habe sind das Erbe der Väter, / doch eine verständige Frau kommt vom HERRN. 15 Faulheit versenkt in Schlaf, / ein träger Mensch muss hungern. 16 Wer das Gebot bewahrt, bewahrt sein Leben, / wer Gottes Wege verachtet, ist dem Tod verfallen. 17 Wer Erbarmen hat mit dem Elenden, leiht dem HERRN; / er wird ihm seine Wohltat vergelten. 18 Züchtige deinen Sohn, solange noch Hoffnung ist, / doch lass dich nicht hinreißen, ihn zu töten! 19 Der maßlos Jähzornige muss büßen; / denn willst du schlichten, machst du es noch ärger. 20 Hör auf guten Rat und nimm Zucht an, / damit du weise wirst für die Zukunft! 21 Viele Pläne fasst das Herz des Menschen, / doch nur der Ratschluss des HERRN hat Bestand. (Ords 16:9) 22 Der Mensch wünscht sich Güte, / besser ist ein Armer als ein Betrüger. 23 Die Furcht des HERRN führt zum Leben; / gesättigt geht man zur Ruhe, / von keinem Übel heimgesucht. 24 Greift der Faule mit der Hand in die Schüssel, / bringt er sie nicht einmal zum Mund zurück. 25 Schlägst du den Zuchtlosen, so wird der Unerfahrene klug; / weist man den Verständigen zurecht, gewinnt er Einsicht. 26 Wer den Vater misshandelt, die Mutter wegjagt, / ist ein verkommener, schändlicher Sohn. (2 Mos 21:17; Ords 30:11) 27 Lass ab, mein Sohn, auf Mahnung zu hören / und doch von den Worten der Erkenntnis abzuirren! 28 Ein nichtsnutziger Zeuge verspottet das Recht, / der Mund der Frevler schlingt Unheil hinunter. 29 Für die Zuchtlosen stehen Strafen bereit / und Schläge für den Rücken der Toren. (Ords 10:13)