Ordspråksboken 14 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 En klok kvinna håller ordning i sitt hus och tänker på familjen, medan en oförnuftig kvinna förstör allting. 2 Den som gör det rätta ärar Herren. Den som syndar föraktar honom. 3 En dåres högfärd får honom att tala för mycket, men en förståndig människa tänker över vad hon ska säga. 4 Ett tomt stall förblir rent, men det ger heller ingen inkomst. 5 Ett sant vittne säger alltid sanningen. Ett falskt vittne har bara lögner att komma med. 6 En gycklare hittar aldrig den vishet han säger att han söker, men den förnuftige har ingen svårighet att finna den. 7 Om du vill ha råd ska du hålla dig borta från dårarna. 8 Den kloke kan urskilja den rätta vägen, men en dåre bedrar sig själv. 9 Dårarna har det gemensamt att de är likgiltiga inför synden. Över de gudfruktiga däremot vilar Guds välbehag. 10 Du kan inte dela dina innersta känslor med någon, både i den största glädje och i djupaste förtvivlan är du totalt ensam. 11 Den ogudaktiges hus kommer att rivas ner, men den gudfruktiges kommer att blomstra. 12 Fler än en tror sig ha funnit den rätta vägen, men är ändå på väg mot döden. 13 Skrattet kan inte dölja ett sorgset hjärta. När skrattet tar slut finns sorgen kvar. 14 Den som inte vill veta av Gud tycker allt är tråkigt. Den gudfruktiges liv däremot är spännande och rikt. 15 Bara den tanklöse tror allt han får höra! Den förståndige undersöker allt för att se vart det leder. 16 En vis man är försiktig och undviker faror. En dåre går rakt fram med stor självsäkerhet. 17 Den som har ett häftigt temperament gör många dumheter, och den som är listig blir hatad. 18 En oförståndig människa kan bara visa upp sin okunnighet, men en klok människa vinner anseende genom sitt kunnande. 19 Ogudaktiga människor ska få buga sig för de gudfruktiga och tjäna dem. 20 Till och med de fattigas egna grannar föraktar dem, medan de rika har många vänner. 21 Den som föraktar sina medmänniskor syndar. Lyckliga är de som känner medlidande med dem. 22 De som planerar ondska far vilse och går förlorade, men de som planerar det som är gott blir ansedda och respekterade. 23 Arbete ger välstånd, men tomt och meningslöst prat ger fattigdom! 24 Visa män lovordas för sin vishet, medan dårar blir föraktade för sin tanklöshet. 25 Ett vittne som berättar sanningen räddar oskyldiga människor från att dömas till döden, men ett falskt vittne är en förrädare. 26 Gudsfruktan gör att en människa kan känna sig trygg. Också hennes barn får växa upp i trygghet. 27 Den som fruktar Herren har funnit livets källa, och undviker många dödliga faror. 28 Ett stort och mäktigt folk är en kungs ära, men utan det är han ingenting. 29 En förståndig man kan behärska sitt temperament. Han vet att vrede bara orsakar misstag. 30 Den som är lugn och sansad, lever ett sunt liv. Avundsjuka däremot är som cancer. 31 De som förtrycker de fattiga förolämpar Gud, som skapade dem. Att hjälpa de fattiga är att ära Gud. 32 De gudfruktiga är trygga in i döden, men de ogudaktiga går under på grund av sin ondska. 33 Förnuftiga människor kännetecknas av vishet, till och med dårarna måste erkänna det. 34 Ett folk blir starkt av att följa Guds lagar, men synd är en skamfläck för vilket folk som helst. 35 En kung gläder sig över tjänare som vet vad de gör. Däremot straffar han dem som ställer till svårigheter.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

1 Die Weisheit der Frauen hat ihr Haus gebaut, / die Torheit reißt es nieder mit eigenen Händen. (Ords 24:3) 2 Wer geradeaus seinen Weg geht, fürchtet den HERRN, / wer krumme Wege geht, verachtet ihn. 3 Im Mund des Toren sprießt der Hochmut, / den Weisen behüten seine Lippen. 4 Wo keine Rinder sind, bleibt die Krippe leer, / reicher Ertrag kommt durch die Kraft des Stieres. 5 Ein zuverlässiger Zeuge lügt nicht, / aber ein falscher Zeuge flüstert Lügen zu. 6 Der Zuchtlose sucht Weisheit, doch vergebens, / dem Verständigen fällt die Erkenntnis leicht. 7 Geh einem törichten Mann aus dem Weg, / du erfährst keine verständigen Worte. 8 Die Weisheit des Klugen gibt ihm Einsicht in seinen Weg, / aber die Dummheit der Toren führt zu Täuschung. 9 Schuld macht die Toren dreist, / unter Rechtschaffenen aber herrscht Wohlwollen. 10 Das Herz allein kennt seinen Kummer, / auch in seine Freude mischt sich kein Fremder. 11 Das Haus der Frevler wird zertrümmert, / das Zelt der Redlichen gedeiht. 12 Manch einem scheint sein Weg der rechte, / aber am Ende sind es Wege des Todes. (Ords 16:25) 13 Auch beim Lachen kann ein Herz leiden, / das Ende der Freude ist Gram. 14 Der Untreue sättigt sich von seinen Wegen, / der gute Mensch von dem, was in ihm ist. 15 Der Unerfahrene traut jedem Wort, / der Kluge achtet auf seinen Schritt. 16 Der Weise hat Scheu und meidet das Böse, / der Tor lässt sich gehen und ist sorglos. 17 Der Zornige handelt töricht, / der Ränkeschmied ist verhasst. 18 Die Unerfahrenen erben Torheit, / die Klugen krönen sich mit Erkenntnis. 19 Die Bösen müssen sich bücken vor den Guten / und die Frevler an der Tür des Gerechten. 20 Selbst seinem Nächsten ist der Arme verhasst, / der Reiche aber hat viele Freunde. (Ords 19:4) 21 Wer seinen Nächsten verachtet, sündigt; / wohl dem, der Erbarmen hat mit den Notleidenden. (Matt 5:7) 22 Gehen nicht in die Irre, die Böses planen? / Aber Liebe und Treue erlangen, die Gutes planen. 23 Jede Mühe bringt Erfolg, / leeres Geschwätz führt nur zu Mangel. 24 Die Krone der Weisen ist ihr Reichtum, / die Narrheit der Toren bleibt Narrheit. 25 Ein verlässlicher Zeuge rettet Leben, / wer Lügen zuflüstert, der täuscht. 26 In der Furcht des HERRN liegt feste Zuversicht / und seine Kinder werden eine Zuflucht haben. (Ords 18:10) 27 Die Furcht des HERRN ist ein Lebensquell, / um den Schlingen des Todes zu entgehen. (Ords 13:14) 28 Viel Volk ist der Glanz des Königs, / wenig Leute sind des Fürsten Untergang. 29 Der Langmütige ist reich an Einsicht, / der Jähzornige treibt die Torheit auf die Spitze. 30 Ein gelassenes Herz bedeutet Leben für den Leib, / doch Knochenfraß ist die Leidenschaft. 31 Wer den Geringen bedrückt, schmäht dessen Schöpfer, / ihn ehrt, wer Erbarmen hat mit dem Bedürftigen. (Ords 17:5) 32 Durch seine Bosheit wird der Frevler gestürzt, / der Gerechte ist selbst in seinem Tod geborgen. 33 Im Herzen des Verständigen ruht Weisheit, / im Innern der Toren ist sie nicht bekannt.^[1] 34 Gerechtigkeit erhöht ein Volk, / der Völker Schmach ist die Sünde. 35 Die Gunst des Königs ruht auf dem klugen Diener, / den schändlichen aber trifft sein Zorn.