1Lite senare började Johannes döparen undervisa ute i den judiska ödemarken. Och hans budskap var:2”Lämna synden och vänd om till Gud, för han har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk![1]”3Det var honom Gud talade om genom profeten Jesaja, när han sa: ”En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![2]’ ”4Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.5Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut i ödemarken för att höra honom tala,6och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.7Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer[3] kom för att bli döpta, talade han strängt till dem och sa: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan Guds kommande dom?8Nej, först måste ni bevisa att ni vänt er bort från synden genom att göra det som är rätt.9Inbilla er inte att ni kan komma undan. Tänk inte: ’Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.’ Jag försäkrar er att det inte hjälper. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!10Domen hänger över er, yxan har redan börjat hugga i trädstammarna. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!11Den som erkänner sina synder och vänder om till Gud, honom döper jag med vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att ta av honom hans sandaler![4] Han ska döpa er med Guds heliga Ande och eld.12Det är han som ska döma världen. Han står färdig att skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja, på samma sätt som bonden skiljer agnarna från vetet. Och sedan han har rensat upp på tröskplatsen, ska han samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
Jesus blir döpt
13Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,14men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.”15Men Jesus svarade: ”Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill.” Och då döpte Johannes honom.16När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[5] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom.17Och en röst från himlen sa:”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”
1In jenen Tagen trat Johannes der Täufer auf und verkündete in der Wüste von Judäa: (Mark 1:2; Luk 3:2)2Kehrt um! Denn das Himmelreich ist nahe.3Er war es, von dem der Prophet Jesaja gesagt hat:
Stimme eines Rufers in der Wüste: / Bereitet den Weg des Herrn! / Macht gerade seine Straßen! (Jes 40:3)4Johannes trug ein Gewand aus Kamelhaaren und einen ledernen Gürtel um seine Hüften; Heuschrecken und wilder Honig waren seine Nahrung. (2 Kung 1:8)5Die Leute von Jerusalem und ganz Judäa und aus der ganzen Jordangegend zogen zu ihm hinaus;6sie bekannten ihre Sünden und ließen sich im Jordan von ihm taufen.7Als Johannes sah, dass viele Pharisäer und Sadduzäer zur Taufe kamen, sagte er zu ihnen: Ihr Schlangenbrut, wer hat euch denn gelehrt, dass ihr dem kommenden Zorngericht entrinnen könnt? (Matt 12:34; Matt 23:33; Luk 3:7)8Bringt Frucht hervor, die eure Umkehr zeigt,9und meint nicht, ihr könntet sagen: Wir haben Abraham zum Vater. Denn ich sage euch: Gott kann aus diesen Steinen dem Abraham Kinder erwecken.10Schon ist die Axt an die Wurzel der Bäume gelegt; jeder Baum, der keine gute Frucht hervorbringt, wird umgehauen und ins Feuer geworfen. (Matt 7:19)11Ich taufe euch mit Wasser zur Umkehr. Der aber, der nach mir kommt, ist stärker als ich und ich bin es nicht wert, ihm die Sandalen auszuziehen. Er wird euch mit dem Heiligen Geist und mit Feuer taufen. (Mark 1:7; Luk 3:15; Joh 1:1)12Schon hält er die Schaufel in der Hand; und er wird seine Tenne reinigen und den Weizen in seine Scheune sammeln; die Spreu aber wird er in nie erlöschendem Feuer verbrennen. (Matt 13:30)
Die Taufe Jesu
13Zu dieser Zeit kam Jesus von Galiläa an den Jordan zu Johannes, um sich von ihm taufen zu lassen. (Mark 1:9; Luk 3:21; Joh 1:29)14Johannes aber wollte es nicht zulassen und sagte zu ihm: Ich müsste von dir getauft werden und du kommst zu mir?15Jesus antwortete ihm: Lass es nur zu! Denn so können wir die Gerechtigkeit ganz erfüllen. Da gab Johannes nach.16Als Jesus getauft war, stieg er sogleich aus dem Wasser herauf. Und siehe, da öffnete sich der Himmel und er sah den Geist Gottes wie eine Taube auf sich herabkommen.17Und siehe, eine Stimme aus dem Himmel sprach: Dieser ist mein geliebter Sohn, an dem ich Wohlgefallen gefunden habe. (1 Mos 22:2; Ps 2:7; Jes 42:1; Matt 17:5)