1-2Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit dit spred sig snabbt i staden. Snart var huset där han bodde så fullt med folk att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han talade till dem om budskapet från Gud.[1]3Då kom fyra män bärande på en förlamad man på en sovmatta.4Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner mattan med den förlamade.5När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dina synder!”6Men några av laglärarna[2] satt där, och de sa för sig själva:7”Hur kan han tala på det viset och häda[3] Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”8Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och sa till dem: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse?9Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?”10-11Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[4], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå hem!’ ”12Då steg mannen upp, rullade genast ihop sin matta och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och ropade: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
13Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem.14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.15När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Levis hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk, för många av dessa hade också börjat följa Jesus.16Då laglärarna[5] bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans efterföljare: ”Sänker han sig verkligen så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?”17Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
18Johannes döparens efterföljare och fariseerna[6] fastade regelbundet. En dag kom därför några och frågade Jesus varför inte hans efterföljare fastade när Johannes efterföljare och fariseerna gjorde det.19Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta.20Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.21Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.22Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Jesus efterföljare plockar ax på vilodagen
23En gång när det var vilodag[7] gick Jesus och hans efterföljare genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans efterföljare av ax för att äta.24Några av fariseerna[8] sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det är ju förbjudet i Moses lag att skörda på vilodagen.”25-26Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David och hans män gjorde en gång då Evjatar var överstepräst, och de blev hungriga och inte hade något att äta?[9] David gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, och han lät även sina män äta av det. Det var också ett brott mot lagen.”27Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Kom ihåg att vilodagen skapades för människornas skull, och inte människorna för vilodagens skull.28Därför har jag, Människosonen[10], rätt att avgöra också vad som är tillåtet på vilodagen.”
1Als er nach einigen Tagen wieder nach Kafarnaum hineinging, wurde bekannt, dass er im Hause war. (Matt 9:1; Luk 5:17)2Und es versammelten sich so viele Menschen, dass nicht einmal mehr vor der Tür Platz war; und er verkündete ihnen das Wort.3Da brachte man einen Gelähmten zu ihm, von vier Männern getragen.4Weil sie ihn aber wegen der vielen Leute nicht bis zu Jesus bringen konnten, deckten sie dort, wo Jesus war, das Dach ab, schlugen die Decke durch und ließen den Gelähmten auf seiner Liege durch die Öffnung hinab.5Als Jesus ihren Glauben sah, sagte er zu dem Gelähmten: Mein Sohn, deine Sünden sind dir vergeben!6Einige Schriftgelehrte aber, die dort saßen, dachten in ihrem Herzen:7Wie kann dieser Mensch so reden? Er lästert Gott. Wer kann Sünden vergeben außer dem einen Gott?[1] (5 Mos 6:4; Jes 43:25)8Jesus erkannte sogleich in seinem Geist, dass sie so bei sich dachten, und sagte zu ihnen: Was für Gedanken habt ihr in euren Herzen?9Was ist leichter, zu dem Gelähmten zu sagen: Deine Sünden sind dir vergeben! oder zu sagen: Steh auf, nimm deine Liege und geh umher?10Damit ihr aber erkennt, dass der Menschensohn die Vollmacht hat, auf der Erde Sünden zu vergeben - sagte er zu dem Gelähmten:11Ich sage dir: Steh auf, nimm deine Liege und geh nach Hause!12Er stand sofort auf, nahm seine Liege und ging vor aller Augen weg. Da gerieten alle in Staunen; sie priesen Gott und sagten: So etwas haben wir noch nie gesehen.
Nachfolge und Mahl
13Jesus ging wieder hinaus an den See. Da kamen Scharen von Menschen zu ihm und er lehrte sie. (Matt 9:9; Luk 5:27)14Als er weiterging, sah er Levi, den Sohn des Alphäus, am Zoll sitzen und sagte zu ihm: Folge mir nach! Da stand Levi auf und folgte ihm nach. (Matt 8:22)15Und als Jesus in dessen Haus zu Tisch war, da waren viele Zöllner und Sünder zusammen mit ihm und seinen Jüngern zu Tisch; es waren nämlich viele, die ihm nachfolgten. (Matt 11:19; Luk 7:34; Luk 15:1; Luk 19:7)16Als die Schriftgelehrten der Pharisäer sahen, dass er mit Zöllnern und Sündern aß, sagten sie zu seinen Jüngern: Wie kann er zusammen mit Zöllnern und Sündern essen?17Jesus hörte es und sagte zu ihnen: Nicht die Gesunden bedürfen des Arztes, sondern die Kranken. Ich bin nicht gekommen, um Gerechte zu rufen, sondern Sünder. (Luk 19:10)
Fasten und Feiern
18Da die Jünger des Johannes und die Pharisäer zu fasten pflegten, kamen Leute zu Jesus und sagten: Warum fasten deine Jünger nicht, während die Jünger des Johannes und die Jünger der Pharisäer fasten? (Matt 9:14; Luk 5:38)19Jesus antwortete ihnen: Können denn die Hochzeitsgäste fasten, solange der Bräutigam bei ihnen ist? Solange der Bräutigam bei ihnen ist, können sie nicht fasten.20Es werden aber Tage kommen, da wird ihnen der Bräutigam weggenommen sein; dann werden sie fasten, an jenem Tag.21Niemand näht ein Stück neuen Stoff auf ein altes Gewand; denn der neue Stoff reißt vom alten Gewand ab und es entsteht ein noch größerer Riss.22Auch füllt niemand jungen Wein in alte Schläuche. Sonst zerreißt der Wein die Schläuche; der Wein ist verloren und die Schläuche sind unbrauchbar. Junger Wein gehört in neue Schläuche.
Sabbat und religiöses Gesetz
23An einem Sabbat ging er durch die Kornfelder und unterwegs rissen seine Jünger Ähren ab. (5 Mos 23:26; Matt 12:1; Luk 6:1)24Da sagten die Pharisäer zu ihm: Sieh dir an, was sie tun! Das ist doch am Sabbat nicht erlaubt. (2 Mos 31:13)25Er antwortete: Habt ihr nie gelesen, was David getan hat, als er und seine Begleiter hungrig waren und nichts zu essen hatten,26wie er zur Zeit des Hohepriesters Abjatar in das Haus Gottes ging und die Schaubrote aß, die außer den Priestern niemand essen darf, und auch seinen Begleitern davon gab?[2] (3 Mos 24:5; 1 Sam 21:2; 1 Sam 22:20; 2 Sam 8:17)27Und Jesus sagte zu ihnen: Der Sabbat wurde für den Menschen gemacht, nicht der Mensch für den Sabbat.28Deshalb ist der Menschensohn Herr auch über den Sabbat.