1När Jesus återvände från Jordanfloden var han fylld av Guds heliga Ande, och Anden förde honom ut i ödemarken.2Där frestades han av djävulen under 40 dagar. Under hela den tiden åt han ingenting, och han blev till slut hungrig.3Då sa djävulen till honom: ”Gör bröd av de här stenarna, om du nu är Guds Son!”4Men Jesus svarade: ”Nej! Det står i Skriften[1]: ’Människan lever inte bara av bröd.’ ”5Då förde djävulen honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla länder i världen6och sa: ”Jag ska ge dig makten över världen och över all den härlighet som finns där, för allt detta är mitt och jag kan ge det till vem jag vill.7Om du bara faller ner och tillber mig ska det bli ditt.”8Jesus svarade: ”Det står i Skriften: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.[2]’ ”9Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: ”Hoppa ner, om du nu är Guds Son!10Det står ju i Skriften: ’Gud ska befalla sina änglar att skydda dig. 11De ska bära dig på sina händer, så att du inte skadar dig mot någon sten.[3]’ ”12Men Jesus svarade: ”Det står också i Skriften: ’Du ska inte sätta Herren, din Gud, på prov.[4]’ ”13Och när djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom sedan ifred under en tid.
Jesus talar till folket i Galileen
14Efter detta återvände Jesus till Galileen fylld av Guds Andes kraft, och snart talade man om honom överallt.15Han undervisade i synagogorna[5] och alla hyllade honom.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
16När han kom till Nasaret, den stad där han växt upp, gick han som vanligt till synagogan[6] när det blev vilodag. Och då han reste sig upp för att läsa från Skriften,17räckte man honom profeten Jesajas bok. Han öppnade den och hittade det ställe där det står:18”Herrens Ande är över mig, för han har utvalt mig att ge ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att proklamera frihet för de fångna, att ge de blinda sin syn, att befria de förtryckta 19och ropa ut en räddningens tid från Herren.”[7]20Han la sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner för att undervisa. Alla i synagogan hade sina blickar vända mot honom och väntade med spänning på vad han skulle säga.21Då förklarade han för dem: ”Idag har det här stället i Skriften blivit verklighet, mitt framför era egna ögon.”22Och alla som lyssnade talade väl om honom och förvånades över hans underbara ord. ”Hur kan detta komma sig?” sa de till varandra. ”Det är ju bara Josefs son.”23Då sa han till dem: ”Snart påminner ni mig säkert om ordspråket: ’Läkare, bota dig själv!’ och säger till mig: ’Gör samma under här i din hemstad, som vi har hört att du gjort i Kafarnaum.’ ”24Och han fortsatte: ”Jag är väl medveten om att ingen profet som framför Guds budskap blir accepterad i sin egen hemstad.25Tänk på profeten Elia. Jag försäkrar er, att det fanns många judiska änkor som behövde hjälp på hans tid, för det hade inte regnat på tre och ett halvt år och det var svår hungersnöd i landet.26Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan fick hjälpa en änka i Sarefat nära Sidon[8].27Tänk också på profeten Elisha, som botade syriern Naaman, trots att det fanns så många judiska spetälska som behövde hjälp.[9]”28Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.29De rusade upp och drev Jesus ut ur staden, ända till kanten av det berg som staden var byggd på, och tänkte knuffa honom utför klippan.30Men han gick rakt igenom folkhopen och lämnade dem.
Jesus undervisar med makt
31Sedan kom Jesus till Kafarnaum i Galileen och där undervisade han folket i synagogan[10] på vilodagen.32De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt och myndighet.33I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en ond ande, och han började ropa:34”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds heliga tjänare!”35Men Jesus sa strängt till den onda anden: ”Tig! Far ut ur honom!” Och den onda anden kastade mannen till golvet inför allas ögon och for sedan ut ur honom utan att skada honom.36Människorna i synagogan blev alldeles förskräckta och började diskutera mellan sig: ”Vad är det med den här mannens ord? Vilken makt och myndighet! Han befaller de onda andarna att lämna sina offer, och genast far de ut.”37Och ryktet om honom spred sig som en löpeld i hela trakten.
Jesus botar Simons svärmor och många andra
38Sedan lämnade Jesus synagogan[11] och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och alla bad att Jesus skulle bota henne.39Då gick han fram, lutade sig ner över henne och beordrade febern att lämna henne. Och genast blev hon feberfri, och hon steg upp och började laga mat åt dem.40På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla i staden med sina sjuka till Jesus. Och han la sina händer på var och en av dem och botade deras olika sjukdomar.41Många blev också befriade från onda andar, och när andarna for ut ropade de: ”Du är Guds Son!” Men han sa åt dem strängt och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias, den utlovade kungen.
Jesus fortsätter att tala till folket
42Tidigt nästa morgon gick Jesus därifrån, bort till en enslig plats. Folket letade efter honom överallt, och när de till slut hittade honom, gjorde de allt för att övertala honom att stanna kvar hos dem i Kafarnaum.43Men han sa till dem: ”Jag måste gå till de andra städerna också, för att sprida det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[12] Det är därför jag har blivit utsänd.”44Och han talade sedan till folket i synagogorna[13] i Judeen.
1Erfüllt vom Heiligen Geist, kehrte Jesus vom Jordan zurück. Er wurde vom Geist in der Wüste umhergeführt, (Matt 4:1; Mark 1:12)2vierzig Tage lang, und er wurde vom Teufel versucht. In jenen Tagen aß er nichts; als sie aber vorüber waren, hungerte ihn.3Da sagte der Teufel zu ihm: Wenn du Gottes Sohn bist, so befiehl diesem Stein, zu Brot zu werden.4Jesus antwortete ihm: Es steht geschrieben: Der Mensch lebt nicht vom Brot allein. (5 Mos 8:3)5Da führte ihn der Teufel hinauf und zeigte ihm in einem Augenblick alle Reiche des Erdkreises.6Und er sagte zu ihm: All die Macht und Herrlichkeit dieser Reiche will ich dir geben; denn sie sind mir überlassen und ich gebe sie, wem ich will.7Wenn du dich vor mir niederwirfst und mich anbetest, wird dir alles gehören.8Jesus antwortete ihm: Es steht geschrieben: Vor dem Herrn, deinem Gott, sollst du dich niederwerfen und ihm allein dienen. (5 Mos 5:9; 5 Mos 6:13)9Darauf führte ihn der Teufel nach Jerusalem, stellte ihn oben auf den Tempel und sagte zu ihm: Wenn du Gottes Sohn bist, so stürz dich von hier hinab;10denn es steht geschrieben:
Seinen Engeln befiehlt er deinetwegen, dich zu behüten; (Ps 91:11)11und: Sie werden dich auf ihren Händen tragen, / damit dein Fuß nicht an einen Stein stößt.12Da antwortete ihm Jesus: Es ist gesagt: Du sollst den Herrn, deinen Gott, nicht auf die Probe stellen. (5 Mos 6:16)13Nach diesen Versuchungen ließ der Teufel bis zur bestimmten Zeit von ihm ab.
DAS WIRKEN JESU IN GALILÄA
Erstes Auftreten in Galiläa
14Jesus kehrte, erfüllt von der Kraft des Geistes, nach Galiläa zurück. Und die Kunde von ihm verbreitete sich in der ganzen Gegend. (Matt 4:12; Mark 1:14; Luk 4:37; Luk 5:15)15Er lehrte in den Synagogen und wurde von allen gepriesen.
Die Antrittsrede in Nazaret
16So kam er auch nach Nazaret, wo er aufgewachsen war, und ging, wie gewohnt, am Sabbat in die Synagoge. Als er aufstand, um vorzulesen, (Matt 13:54; Mark 6:1)17reichte man ihm die Buchrolle des Propheten Jesaja. Er öffnete sie und fand die Stelle, wo geschrieben steht:18Der Geist des Herrn ruht auf mir; / denn er hat mich gesalbt.
Er hat mich gesandt, / damit ich den Armen eine frohe Botschaft bringe;
damit ich den Gefangenen die Entlassung verkünde / und den Blinden das Augenlicht;
damit ich die Zerschlagenen in Freiheit setze (Jes 29:18; Jes 58:6; Jes 61:1)19und ein Gnadenjahr des Herrn ausrufe.20Dann schloss er die Buchrolle, gab sie dem Synagogendiener und setzte sich. Die Augen aller in der Synagoge waren auf ihn gerichtet.21Da begann er, ihnen darzulegen: Heute hat sich das Schriftwort, das ihr eben gehört habt, erfüllt.22Alle stimmten ihm zu; sie staunten über die Worte der Gnade, die aus seinem Mund hervorgingen, und sagten: Ist das nicht Josefs Sohn? (Joh 6:42)23Da entgegnete er ihnen: Sicher werdet ihr mir das Sprichwort vorhalten: Arzt, heile dich selbst! Wenn du in Kafarnaum so große Dinge getan hast, wie wir gehört haben, dann tu sie auch hier in deiner Heimat!24Und er setzte hinzu: Amen, ich sage euch: Kein Prophet wird in seiner Heimat anerkannt. (Joh 4:44)25Wahrhaftig, das sage ich euch: In Israel gab es viele Witwen in den Tagen des Elija, als der Himmel für drei Jahre und sechs Monate verschlossen war und eine große Hungersnot über das ganze Land kam. (1 Kung 17:1; Jak 5:17)26Aber zu keiner von ihnen wurde Elija gesandt, nur zu einer Witwe in Sarepta bei Sidon. (1 Kung 17:8)27Und viele Aussätzige gab es in Israel zur Zeit des Propheten Elischa. Aber keiner von ihnen wurde geheilt, nur der Syrer Naaman. (2 Kung 5:1)28Als die Leute in der Synagoge das hörten, gerieten sie alle in Wut.29Sie sprangen auf und trieben Jesus zur Stadt hinaus; sie brachten ihn an den Abhang des Berges, auf dem ihre Stadt erbaut war, und wollten ihn hinabstürzen.30Er aber schritt mitten durch sie hindurch und ging weg.
Heilungen in Kafarnaum
31Jesus ging hinab nach Kafarnaum, einer Stadt in Galiläa, und lehrte die Menschen am Sabbat. (Matt 8:14; Mark 1:21)32Sie waren außer sich vor Staunen über seine Lehre, denn er redete mit Vollmacht. (Matt 7:28)33In der Synagoge war ein Mensch, der von einem Dämon, einem unreinen Geist, besessen war. Der schrie mit lauter Stimme:34He, du, was haben wir mit dir zu tun, Jesus von Nazaret? Bist du gekommen, um uns ins Verderben zu stürzen? Ich weiß, wer du bist: der Heilige Gottes! (Matt 8:29; Mark 5:7; Luk 8:28)35Da drohte ihm Jesus: Schweig und verlass ihn! Der Dämon warf den Mann in ihre Mitte und verließ ihn, ohne ihm zu schaden.36Da waren alle erschrocken und einer fragte den andern: Was ist das für ein Wort? Mit Vollmacht und Kraft befiehlt er den unreinen Geistern und sie fliehen.37Und sein Ruf verbreitete sich in der ganzen Gegend. (Luk 4:14; Luk 5:15)38Jesus stand auf, verließ die Synagoge und ging in das Haus des Simon. Die Schwiegermutter des Simon aber hatte hohes Fieber und sie baten ihn für sie.39Er beugte sich über sie und gebot dem Fieber. Da wich es von ihr und sie stand sofort auf und diente ihnen.40Als die Sonne unterging, brachten die Leute ihre Kranken, die alle möglichen Gebrechen hatten, zu Jesus. Er legte jedem von ihnen die Hände auf und heilte sie.41Von vielen fuhren auch Dämonen aus und schrien: Du bist der Sohn Gottes! Da drohte er ihnen und ließ sie nicht reden; denn sie wussten, dass er der Christus war. (Matt 8:29; Mark 3:11)
Aufbruch zur weiteren Verkündigung der Gottesherrschaft
42Bei Tagesanbruch verließ er die Stadt und ging an einen einsamen Ort. Aber die Menschen suchten ihn; und sie kamen zu ihm hin und wollten ihn festhalten, damit er nicht von ihnen wegginge. (Mark 1:38)43Er sagte zu ihnen: Ich muss auch den anderen Städten das Evangelium vom Reich Gottes verkünden; denn dazu bin ich gesandt worden.44Und er verkündete in den Synagogen Judäas.