Jeremia 3

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Om en man skiljer sig från sin hustru och hon sedan gifter om sig, så ska han inte ta henne tillbaka. Du har övergett mig för alla dina älskare, och ändå vill du nu komma tillbaka till mig, säger Herren.2 Finns det en enda plats i hela landet, där du inte har orenat dig och varit otrogen genom att tillbe dessa andra gudar? Du sitter vid vägkanten som en prostituerad och väntar på nya kunder! Du har förgiftat hela landet med din hemska prostitution.3 Det är därför som det inte har regnat ens om vårarna. Du säljer dig utan några som helst skamkänslor.4-5 Och ändå kan du med att säga till mig: 'Far, du har alltid varit min vän. Du blir väl inte arg på mig för en sådan här småsak!' Så håller du på och slutar inte med all din ondska."6 Detta budskap från Herren kom till mig under kung Josias regering: Har du sett vad Israel gör? Som en lättfärdig hustru ger sig åt andra män så snart hon får en chans, så har Israel tillbett andra gudar på varje höjd och i skuggan under varje träd.7 Jag trodde att hon en dag skulle vända tillbaka till mig och bli min än en gång. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg Israels ständiga uppror.8 Trots att hon såg att jag skilde mig från det trolösa Israel brydde hon sig inte om det, utan nu har Juda också lämnat mig för att gå till andra gudar och tillbe dem.9 Hon tillbad avgudar som var gjorda av trä och sten. På så sätt blev landet förgiftat och orenat.10 Efter all sin trolöshet "återvände" sedan den trolösa till mig, men hon låtsades bara sörja, säger Herren Gud.11 Ja, faktum är att det trolösa Israel har mindre skuld än det falska Juda!12 Gå därför och säg till Israel: Israel, mitt syndiga folk, vänd om till mig, för jag är barmhärtig. Jag ska inte vara vred i all evighet.13 Men erkänn din skuld! Medge att du har gjort uppror mot Herren, din Gud, och varit otrogen mot honom genom att tillbe avgudar under vart och vartannat träd. Bekänn att du inte har lyssnat på mig!14 Vänd om, ni otrogna folk, för jag är er rätte Herre och tänker leda er tillbaka till Israels land, en och en och två och två, var ni än finns kringspridda.15 Jag ska ge er ledare efter mitt hjärta, som ska leda er med vishet och förstånd.16 När ert land än en gång är rikt befolkat igen, kommer ni inte längre att önska er tillbaka till "den gamla goda tiden", då ni hade Herrens förbundsark, säger Herren. Ingen ska sakna den tiden eller ens tänka på den, och arken ska inte ersättas med en ny,17 för Herren ska själv vara mitt ibland er, och hela Jerusalem ska bli känt som Herrens tron. Alla folk ska komma dit till honom och inte längre följa sina egna önskningar.18 På den tiden ska folket från Juda och Israel tillsammans vända tillbaka från sin landsflykt i norr, åter till det land jag gav deras förfäder som arv för alltid.19 Jag har tänkt på hur underbart det skulle bli för er att få vara här bland mina barn. Jag har planerat att ge er en plats i detta underbara land, det bästa i hela världen. Jag har sett fram emot att ni skulle kalla mig far och tänkt att ni aldrig mer skulle vända er bort från mig.20 Men ni har övergett mig som en trolös hustru överger sin man, säger Herren.21 Jag hör röster från de vindpinade bergen, röster som ropar gång på gång. Det är Israels barn som har vänt Gud ryggen och vandrat sin egen väg.22 Mina avfälliga barn, kom tillbaka till mig, så ska jag rena er! Och de svarar: Ja, vi ska komma, för du är Herren, vår Gud.23 Vi är trötta på att tillbe avgudarna på höjderna och att fira orgier uppe i bergen. Det är bedrägeri alltsammans. Bara i Herren, vår Gud, kan Israel någonsin finna hjälp och frälsning.24 Från vår barndom har vi sett hur allt vi ägt har slösats bort på avgudar och deras präster. Vi har offrat både boskap och fårhjordar och söner och döttrar.25 Vi böjer oss ner i skam och vanära. Vi och våra förfäder har syndat från barndomen mot Herren, vår Gud, och vi har inte velat lyssna till honom.

Jeremia 3

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk
1 Es heißt: Wenn ein Mann seine Frau entlässt und wenn sie von ihm weggeht und die Frau eines andern wird - wendet er sich dann ihr wieder zu? Würde das Land nicht völlig entweiht? Du aber hast mit vielen Freunden gebuhlt und da solltest du zu mir zurückkehren dürfen? - Spruch des HERRN. (5 Mos 24:1)2 Erhebe deine Augen zu den Höhen und sieh! Wo hast du dich nicht schänden lassen? An den Wegen hast du auf sie gewartet wie ein Araber in der Wüste. Mit deiner Unzucht und Verkommenheit hast du das Land entweiht. (Hos 4:13)3 Da blieb der Regen aus und auch der Frühjahrsregen kam nicht. Doch du hattest das Stirnmal einer Dirne und wolltest dich nicht schämen.4 Hast du mir nicht eben noch zugerufen: Mein Vater! Der Freund meiner Jugend bist du.5 Wird er ewig zürnen oder immerfort nachtragen? Ja, so sagtest du und tatest Böses, so viel du konntest.6 Der HERR sprach zu mir zur Zeit des Königs Joschija: Hast du gesehen, was Israel, die Abtrünnige, getan hat? Sie begab sich auf jeden hohen Berg und unter jeden üppigen Baum und trieb dort Unzucht. (Hes 23:1)7 Ich dachte: Nachdem sie dies alles getan hat, wird sie zu mir zurückkehren; aber sie kehrte nicht zurück. Das sah ihre Schwester Juda, die Treulose.8 Auch sah sie, dass ich Israel, die Abtrünnige, wegen ihres Ehebruchs entließ und ihr die Scheidungsurkunde gab. Aber das schreckte ihre Schwester Juda, die Treulose, nicht ab; sie ging hin und trieb ebenfalls Unzucht. (5 Mos 24:1)9 Durch ihre lärmende Unzucht hat sie das Land entweiht und mit Stein und Holz Ehebruch getrieben.10 Bei alldem ist auch ihre Schwester Juda, die Treulose, nicht mit ganzem Herzen zu mir zurückgekehrt, sondern nur zum Schein - Spruch des HERRN.11 Auch sagte der HERR zu mir: Israel, die Abtrünnige, trifft weniger Schuld als Juda, die Treulose.12 Geh hin, ruf diese Worte gegen Norden und sprich: Kehr um, Israel, du Abtrünnige - Spruch des HERRN! Ich schaue dich nicht mehr finster an; denn ich bin gütig - Spruch des HERRN -, ich trage nicht ewig nach.13 Doch erkenne deine Schuld: Dem HERRN, deinem Gott, hast du die Treue gebrochen und du bist deine Wege zu den fremden Göttern gelaufen unter jeden üppigen Baum, auf meine Stimme aber hast du nicht gehört - Spruch des HERRN.14 Kehrt um, ihr abtrünnigen Söhne - Spruch des HERRN; denn ich bin euer Gebieter. Ich hole euch, einen aus jeder Stadt und zwei aus jeder Sippe, und bringe euch nach Zion.15 Ich gebe euch Hirten nach meinem Herzen; mit Einsicht und Klugheit werden sie euch weiden.16 Und wenn ihr euch im Land vermehrt und fruchtbar seid in jenen Tagen - Spruch des HERRN -, wird man nicht mehr rufen: die Bundeslade des HERRN! Sie wird niemand in den Sinn kommen; man denkt nicht mehr an sie, vermisst sie nicht und sie wird nicht wiederhergestellt.17 In jener Zeit wird man Jerusalem Thron des HERRN nennen; dort, beim Namen des HERRN in Jerusalem, werden sich alle Völker versammeln und sie werden nicht mehr der Verstocktheit ihres bösen Herzens folgen.18 In jenen Tagen wird das Haus Juda zum Haus Israel gehen und sie werden vereint aus dem Nordland in das Land kommen, das ich euren Vätern zum Erbe gegeben habe.19 Ich hatte gedacht: / Ja, ich will dich unter die Söhne aufnehmen und dir ein liebliches Land geben, / das herrlichste Erbteil unter den Völkern. Ich dachte, du würdest mir zurufen: Mein Vater! / und dich nicht abwenden von mir.20 Fürwahr, wie eine Frau gegenüber ihrem Freund treulos wird, / so seid auch ihr mir treulos geworden, / Haus Israel - Spruch des HERRN.21 Eine Stimme wird gehört auf den Höhen: / das Weinen und Flehen der Söhne Israels, weil sie ihren Weg verkehrt, / den HERRN, ihren Gott, vergessen haben.22 Kehrt um, ihr abtrünnigen Kinder, / ich will eure Abtrünnigkeit heilen! Da sind wir, wir kommen zu dir; / denn du bist der HERR, unser Gott!23 Fürwahr, Trug kommt von den Höhen, / der Lärm auf den Bergen. Fürwahr, beim HERRN, unserm Gott, / ist Israels Rettung.24 Doch das schändliche Treiben fraß seit unsrer Jugend alles, / was unsere Väter erwarben, / ihre Schafe und Rinder, ihre Söhne und Töchter.25 Wir betten uns in unsere Schmach / und unsere Schande bedeckt uns. Denn wir haben gesündigt gegen den HERRN, unsern Gott, / wir selbst und unsere Väter, von unserer Jugend an bis auf den heutigen Tag. / Wir haben nicht gehört auf die Stimme des HERRN, unseres Gottes.