1Nu vill jag, kära syskon, uppmana er att vara glada över er gemenskap med Herren Jesus. Jag kommer att påminna er om saker som ni redan har hört förut. Men det är inget besvär för mig, och det är en trygghet för er att veta vad som gäller.2Akta er noga för hundarna[1], dessa onda människor som skär sönder kroppen, eftersom de anser att man inte kan bli räddad om man inte håller fast vid ceremonin med att omskära alla pojkar.3Men verklig omskärelse handlar inte om en yttre förvandling. Det handlar om att vi är stolta över vår gemenskap med Jesus Kristus, och i vårt inre tillber och tjänar Gud, ledda av hans Ande.4Fast om det räckte med att lita till vem man är, och till vad man gör, då skulle jag själv ligga mycket bra till, för om någon kan skryta över sådant så är det jag.5Jag blev omskuren när jag var åtta dagar gammal, jag tillhör Israels folk och Benjamins stam. Jag är en äkta jude, född av judiska föräldrar, och jag gjorde allt för att följa Moses lag[2], som en äkta farisé.6Ja, jag gick så långt i min fanatism att jag förföljde alla troende. När det gällde att hålla lagens alla bud, var jag felfri i människors ögon.7Men allt detta, som jag en gång tyckte var så viktigt, anser jag nu vara helt värdelöst, på grund av det som Kristus har gjort för oss.8Ja, allt annat är värdelöst, när man jämför det med den oändliga rikedom det är att få känna Jesus Kristus, min Herre. För hans skull har jag kastat bort allt detta som värdelöst skräp, så att jag får uppleva värdet av att tillhöra Kristus9och leva i gemenskap med honom. Jag försöker inte längre bli skuldfri inför Gud genom att följa hela Moses lag, utan litar på att min tro på Kristus räddar mig, eftersom Gud låter den som tror bli skuldfri inför honom.10Det enda jag vill nu är att lära känna Kristus och få uppleva den mäktiga kraft som uppväckte honom från de döda. Ja, jag är villig att lida för hans skull och till och med dö på samma sätt som han.11Och jag hoppas att en dag få uppstå från de döda till evigt liv.
Kämpa för att nå målet
12Jag vill verkligen inte påstå att jag har nått mitt mål, och att jag är färdig. Men jag arbetar vidare på att lära känna Jesus Kristus. Jag vill leva helt för honom, eftersom han har räddat mig och låter mig tillhöra honom.13Nej, kära syskon, jag inbillar mig inte att jag är färdig. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig.14Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot priset, det eviga liv som Gud har erbjudit oss genom det som Jesus Kristus gjorde.15Jag hoppas att alla ni som har en mogen tro har samma inställning. Men om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så ska Gud visa er vad han vill även på det området.16Se bara till att ni praktiserar de sanningar ni redan har förstått.17Kära syskon, ta mig till föredöme, och lär er av dem som lever efter det exempel jag och mina medarbetare har gett er.18Jag har ju ofta sagt er, och jag säger det igen med stor sorg, att det finns många som är fiender till budskapet om att Kristus dog på korset för vår skull.19Dessa människor är på väg att gå evigt förlorade, för de tänker bara på att tillfredsställa sina kroppsliga begär. De skryter över sådant som de borde skämmas över, och är helt inriktade på livet här på jorden.20Men vårt hemland är hos Gud i himlen, och från honom ska Herren Jesus Kristus komma tillbaka för att rädda oss för alltid.21Han ska genom sin kraft förvandla våra dödliga kroppar, så att de blir lika den kropp han fick då han uppväcktes från de döda, för han är Herre över allt och alla.
1Im Übrigen, meine Brüder und Schwestern, freut euch im Herrn! Euch dasselbe zu schreiben, wird mir nicht lästig, euch aber macht es sicher. (Fil 2:18; Fil 4:4)2Gebt Acht auf die Hunde, gebt Acht auf die üblen Arbeiter, gebt Acht auf die Verschnittenen![1] (Gal 5:12)3Denn die Beschnittenen sind wir, die wir im Geist Gottes dienen und uns in Christus Jesus rühmen und nicht auf irdische Vorzüge vertrauen,4obwohl ich mein Vertrauen auch auf irdische Vorzüge setzen könnte. Wenn ein anderer meint, er könne auf irdische Vorzüge vertrauen, so könnte ich es noch mehr. (2 Kor 11:18)5Ich wurde am achten Tag beschnitten, bin aus Israels Geschlecht, vom Stamm Benjamin, ein Hebräer von Hebräern, nach dem Gesetz ein Pharisäer;6ich verfolgte voll Eifer die Kirche und war untadelig gemessen an der Gerechtigkeit, die im Gesetz gefordert ist.
Der Berufungsweg des Apostels
7Doch was mir ein Gewinn war, das habe ich um Christi willen für Verlust gehalten.8Ja noch mehr: Ich halte dafür, dass alles Verlust ist, weil die Erkenntnis Christi Jesu, meines Herrn, alles überragt. Seinetwegen habe ich alles aufgegeben und halte es für Unrat, um Christus zu gewinnen9und in ihm erfunden zu werden. Nicht meine Gerechtigkeit will ich haben, die aus dem Gesetz hervorgeht, sondern jene, die durch den Glauben an Christus kommt, die Gerechtigkeit, die Gott schenkt aufgrund des Glaubens. (Rom 3:21; Gal 2:16)10Christus will ich erkennen und die Macht seiner Auferstehung und die Gemeinschaft mit seinen Leiden, indem ich seinem Tod gleich gestaltet werde. (Rom 6:3; Rom 8:17; 2 Kor 4:10)11So hoffe ich, auch zur Auferstehung von den Toten zu gelangen.12Nicht dass ich es schon erreicht hätte oder dass ich schon vollendet wäre. Aber ich strebe danach, es zu ergreifen, weil auch ich von Christus Jesus ergriffen worden bin.13Brüder und Schwestern, ich bilde mir nicht ein, dass ich es schon ergriffen hätte. Eines aber tue ich: Ich vergesse, was hinter mir liegt, und strecke mich nach dem aus, was vor mir ist.14Das Ziel vor Augen, jage ich nach dem Siegespreis: der himmlischen Berufung Gottes in Christus Jesus.
Heimat im Himmel
15Das also wollen wir bedenken, wir Vollkommenen. Und wenn ihr anders über etwas denkt, wird Gott euch auch das offenbaren.16Nur müssen wir festhalten, was wir erreicht haben.17Ahmt auch ihr mich nach, Brüder und Schwestern, und achtet auf jene, die nach dem Vorbild leben, das ihr an uns habt! (1 Kor 11:1; Fil 4:9)18Denn viele - von denen ich oft zu euch gesprochen habe, doch jetzt unter Tränen spreche - leben als Feinde des Kreuzes Christi.19Ihr Ende ist Verderben, ihr Gott der Bauch und ihre Ehre besteht in ihrer Schande; Irdisches haben sie im Sinn. (Rom 16:18; 2 Kor 11:15)20Denn unsere Heimat ist im Himmel. Von dorther erwarten wir auch Jesus Christus, den Herrn, als Retter,[2] (Ef 2:6; Kol 3:1)21der unseren armseligen Leib verwandeln wird in die Gestalt seines verherrlichten Leibes, in der Kraft, mit der er sich auch alles unterwerfen kann.