1Sedan fick jag se ett symboliskt skådespel i himlen. Jag såg en kvinna, som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.2Hon var gravid och skulle just föda, och hon ropade när värkarna kom.3Då såg jag en annan symbolisk händelse i himlen: en stor röd drake dök upp som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden.4Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes.5Kvinnan födde nu en pojke, som en gång ska härska över alla folk med total makt[1], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron.6Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud har gjort i ordning en plats åt henne, för att hon ska tas om hand under 1 260 dagar[2].7Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och de änglar som var under hans befäl stred mot draken och hans änglar.8Och draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen.9Han, den stora draken, den gamle ormen, som kallas djävulen eller Satan,[3] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med alla sina änglar.10Sedan hörde jag en stark röst som ropade i himlen: ”Vår Gud har äntligen räddat oss för evigt! Han har visat sin styrka och börjat regera, och Kristus, den kung han lovade oss, har fått all makt. Anklagaren, han som dag och natt anklagade våra troende syskon inför vår Gud, har kastats ner från himlen till jorden.11De troende besegrade den som anklagade dem, eftersom Lammet hade dött och offrat sitt blod för att ta straffet för deras synder. Ja, de besegrade Anklagaren därför att de till och med var villiga att mista livet för att kunna sprida budskapet om det som Lammet hade gjort.12Jubla därför, du himmel och alla ni himlens invånare. Men olycka ska drabba jorden och havet, för djävulen har kommit ner till er och hans vrede är stor, eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”13Och när draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken.14Men hon fick vingar som en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under 3 ½ år[4].15Draken försökte nu dränka kvinnan med en flod av vatten som vällde ut ur hans mun,16men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut.17Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som lyder Guds befallningar och sprider budskapet om Jesus. Och draken ställde sig på stranden vid havet.
1And a great sign appeared in heaven: a woman clothed with the sun, with the moon under her feet, and on her head a crown of twelve stars. (Ps 104:2; Höga v 6:10)2She was pregnant and was crying out in birth pains and the agony of giving birth. (Jes 66:7; Mik 4:10)3And another sign appeared in heaven: behold, a great red dragon, with seven heads and ten horns, and on his heads seven diadems. (Jes 27:1; Dan 7:7; Upp 13:1; Upp 17:3; Upp 17:9; Upp 17:12; Upp 19:12)4His tail swept down a third of the stars of heaven and cast them to the earth. And the dragon stood before the woman who was about to give birth, so that when she bore her child he might devour it. (Dan 8:10; Matt 2:16; Upp 8:7)5She gave birth to a male child, one who is to rule[1] all the nations with a rod of iron, but her child was caught up to God and to his throne, (Matt 2:6; 2 Kor 12:2; Upp 2:27)6and the woman fled into the wilderness, where she has a place prepared by God, in which she is to be nourished for 1,260 days. (Upp 11:2; Upp 13:5)
Satan Thrown Down to Earth
7Now war arose in heaven, Michael and his angels fighting against the dragon. And the dragon and his angels fought back, (Matt 25:41; Jud 1:9)8but he was defeated, and there was no longer any place for them in heaven.9And the great dragon was thrown down, that ancient serpent, who is called the devil and Satan, the deceiver of the whole world—he was thrown down to the earth, and his angels were thrown down with him. (1 Mos 3:1; Luk 10:18; Joh 8:44; Joh 12:31; Upp 9:1; Upp 13:14; Upp 20:2; Upp 20:3; Upp 20:10)10And I heard a loud voice in heaven, saying, “Now the salvation and the power and the kingdom of our God and the authority of his Christ have come, for the accuser of our brothers[2] has been thrown down, who accuses them day and night before our God. (Job 1:9; Job 2:5; Sak 3:1; Upp 7:10; Upp 19:1)11And they have conquered him by the blood of the Lamb and by the word of their testimony, for they loved not their lives even unto death. (Luk 14:26; Joh 12:25; Joh 16:33; Rom 16:20; Upp 2:10; Upp 15:2)12Therefore, rejoice, O heavens and you who dwell in them! But woe to you, O earth and sea, for the devil has come down to you in great wrath, because he knows that his time is short!” (Ps 96:11; Jes 44:23; Jes 49:13; Matt 8:29; Upp 8:13; Upp 10:6; Upp 18:20)13And when the dragon saw that he had been thrown down to the earth, he pursued the woman who had given birth to the male child. (Upp 12:5)14But the woman was given the two wings of the great eagle so that she might fly from the serpent into the wilderness, to the place where she is to be nourished for a time, and times, and half a time. (2 Mos 19:4; Dan 7:25; Dan 12:7; Upp 12:6)15The serpent poured water like a river out of his mouth after the woman, to sweep her away with a flood. (Jes 59:19)16But the earth came to the help of the woman, and the earth opened its mouth and swallowed the river that the dragon had poured from his mouth.17Then the dragon became furious with the woman and went off to make war on the rest of her offspring, on those who keep the commandments of God and hold to the testimony of Jesus. And he stood[3] on the sand of the sea. (1 Mos 3:15; 1 Joh 2:3; Upp 1:2; Upp 6:9; Upp 11:7; Upp 13:7; Upp 14:12; Upp 19:10)