1-2Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.3Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!4Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.5Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.6De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.7Du har kastat in mig i det djupaste mörker.8Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.9Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.10Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.11Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?12Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?13Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?14Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.15Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?16Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.17Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.18Den håller mig i sitt grepp dagen lång.19Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.
1A Song. A Psalm of the Sons of Korah. To the choirmaster: according to Mahalath Leannoth. A Maskil[1] of Heman the Ezrahite. O Lord, God of my salvation, I cry out day and night before you. (1 Kung 4:31; 1 Krön 2:6; Ps 22:2; Ps 24:5; Ps 42:1; Ps 53:1; Luk 18:7)2Let my prayer come before you; incline your ear to my cry! (Ps 31:2)3For my soul is full of troubles, and my life draws near to Sheol. (Ps 16:10; Ps 107:18)4I am counted among those who go down to the pit; I am a man who has no strength, (Ps 28:1)5like one set loose among the dead, like the slain that lie in the grave, like those whom you remember no more, for they are cut off from your hand. (Ps 31:12; Jes 53:8)6You have put me in the depths of the pit, in the regions dark and deep. (Ps 63:9; Ps 69:15; Ps 88:12; Ps 88:18; Ps 143:3; Klag 3:6)7Your wrath lies heavy upon me, and you overwhelm me with all your waves. (Ps 32:4; Ps 42:7)8You have caused my companions to shun me; you have made me a horror[2] to them. I am shut in so that I cannot escape; (Job 19:13; Job 30:10; Ps 88:18; Ps 142:4; Jer 32:2)9my eye grows dim through sorrow. Every day I call upon you, O Lord; I spread out my hands to you. (Job 11:13; Ps 6:7)10Do you work wonders for the dead? Do the departed rise up to praise you? (Ps 6:5)11Is your steadfast love declared in the grave, or your faithfulness in Abaddon?12Are your wonders known in the darkness, or your righteousness in the land of forgetfulness? (Job 10:21; Ps 88:6; Ps 89:5; Pred 9:5)13But I, O Lord, cry to you; in the morning my prayer comes before you. (Ps 5:3; Ps 30:2)14O Lord, why do you cast my soul away? Why do you hide your face from me? (Job 13:24; Ps 44:9)15Afflicted and close to death from my youth up, I suffer your terrors; I am helpless.[3]16Your wrath has swept over me; your dreadful assaults destroy me. (Job 6:4; Job 9:34)17They surround me like a flood all day long; they close in on me together. (Ps 18:4; Ps 22:16; Ps 86:3; Ps 118:10)18You have caused my beloved and my friend to shun me; my companions have become darkness.[4] (Job 19:13)