1Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.2Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.3Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.4Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.5De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.6Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!7Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.8Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.9De skryter som om de ägde både himmel och jord.10De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.11"Förstår Gud vad som händer?" frågar de.12Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.13Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?14Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.15Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.16Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.17Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.18Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.19I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.20Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.21När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,22då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.23Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!24Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.25Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?26Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.27Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.28Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.
1A Psalm of Asaph. Truly God is good to Israel, to those who are pure in heart. (Ps 24:4; Ps 50:1; Joh 1:47)2But as for me, my feet had almost stumbled, my steps had nearly slipped.3For I was envious of the arrogant when I saw the prosperity of the wicked. (Job 21:7; Ps 37:1; Ps 37:7; Ps 92:7; Ords 23:17; Jer 12:1)4For they have no pangs until death; their bodies are fat and sleek.5They are not in trouble as others are; they are not stricken like the rest of mankind. (Jes 53:4)6Therefore pride is their necklace; violence covers them as a garment. (Dom 8:26; Ps 109:18)7Their eyes swell out through fatness; their hearts overflow with follies. (Job 15:27)8They scoff and speak with malice; loftily they threaten oppression. (2 Pet 2:18; Jud 1:16)9They set their mouths against the heavens, and their tongue struts through the earth.10Therefore his people turn back to them, and find no fault in them.[1] (Job 15:16)11And they say, “How can God know? Is there knowledge in the Most High?” (Job 22:13)12Behold, these are the wicked; always at ease, they increase in riches. (Ps 73:3)13All in vain have I kept my heart clean and washed my hands in innocence. (Job 34:9; Ps 26:6; Ps 73:1)14For all the day long I have been stricken and rebuked every morning. (Ps 73:5; Ps 101:8; Upp 3:19)15If I had said, “I will speak thus,” I would have betrayed the generation of your children. (Ps 14:5)16But when I thought how to understand this, it seemed to me a wearisome task, (Pred 8:17)17until I went into the sanctuary of God; then I discerned their end. (Ps 20:2; Ps 37:38)18Truly you set them in slippery places; you make them fall to ruin. (Ps 35:6)19How they are destroyed in a moment, swept away utterly by terrors! (4 Mos 16:21; Job 18:11)20Like a dream when one awakes, O Lord, when you rouse yourself, you despise them as phantoms. (Job 20:8; Ps 78:65)21When my soul was embittered, when I was pricked in heart,22I was brutish and ignorant; I was like a beast toward you. (Job 11:12; Job 18:3; Ps 49:10)23Nevertheless, I am continually with you; you hold my right hand. (Ps 41:12; Ps 63:8)24You guide me with your counsel, and afterward you will receive me to glory. (Ps 32:8; Ps 49:15)25Whom have I in heaven but you? And there is nothing on earth that I desire besides you. (Ps 16:2; Fil 3:8)26My flesh and my heart may fail, but God is the strength[2] of my heart and my portion forever. (Ps 16:5; Ps 18:2; Ps 40:12; Ps 84:2; Dan 12:3)27For behold, those who are far from you shall perish; you put an end to everyone who is unfaithful to you. (2 Mos 34:15; 4 Mos 15:39; Ps 106:39; Ps 119:155; Jak 4:4)28But for me it is good to be near God; I have made the Lord God my refuge, that I may tell of all your works. (Ps 14:6; Ps 118:17; Heb 10:22; Jak 4:8)