1Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!2Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.3Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: "Jag är din räddning!"4Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!5Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.6Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!7Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.8Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.9Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.10Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?11Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.12Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!13När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.14Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.15Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,16för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.17Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!18Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!19Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!20Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.21De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: "Vi har nog sett vad du har gjort."22Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!23Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!24Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig "icke skyldig".25Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: "Nu är vi av med honom, det blev som vi ville".26Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!27Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: "Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!"28Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
1Of David. Contend, O Lord, with those who contend with me; fight against those who fight against me! (2 Mos 14:25; Jes 42:13; Jes 49:25)2Take hold of shield and buckler and rise for my help! (Ps 5:12; Ps 91:4)3Draw the spear and javelin[1] against my pursuers! Say to my soul, “I am your salvation!”4Let them be put to shame and dishonor who seek after my life! Let them be turned back and disappointed who devise evil against me! (Ps 35:26; Ps 40:14; Ps 69:22; Ps 70:2; Ps 71:13; Ps 83:17; Ps 109:6; Ps 129:5)5Let them be like chaff before the wind, with the angel of the Lord driving them away! (Job 21:18)6Let their way be dark and slippery, with the angel of the Lord pursuing them! (Ps 73:18; Jer 23:12)7For without cause they hid their net for me; without cause they dug a pit for my life.[2] (Job 18:8; Ps 7:15; Ps 69:4)8Let destruction come upon him when he does not know it! And let the net that he hid ensnare him; let him fall into it—to his destruction! (Jes 47:11; 1 Thess 5:3)9Then my soul will rejoice in the Lord, exulting in his salvation. (Ps 9:14; Luk 1:47)10All my bones shall say, “O Lord, who is like you, delivering the poor from him who is too strong for him, the poor and needy from him who robs him?” (2 Mos 15:11; Ps 51:8; Ps 71:19; Ps 86:8; Ps 89:6; Ps 89:8; Ps 113:5)11Malicious[3] witnesses rise up; they ask me of things that I do not know. (Ps 27:12)12They repay me evil for good; my soul is bereft.[4] (Ps 38:20; Ps 109:4; Jer 18:20; Joh 10:32)13But I, when they were sick— I wore sackcloth; I afflicted myself with fasting; I prayed with head bowed[5] on my chest. (4 Mos 29:7; 1 Kung 20:31; Job 30:25; Ps 69:10; Ps 69:11; Matt 10:13; Luk 10:6)14I went about as though I grieved for my friend or my brother; as one who laments his mother, I bowed down in mourning. (Ps 38:6)15But at my stumbling they rejoiced and gathered; they gathered together against me; wretches whom I did not know tore at me without ceasing; (Job 30:1; Job 30:8; Job 30:12)16like profane mockers at a feast,[6] they gnash at me with their teeth. (Job 16:9; Ps 37:12; Klag 2:16)17How long, O Lord, will you look on? Rescue me from their destruction, my precious life from the lions! (Ps 22:20; Hab 1:13)18I will thank you in the great congregation; in the mighty throng I will praise you. (Ps 22:25)19Let not those rejoice over me who are wrongfully my foes, and let not those wink the eye who hate me without cause. (Ps 13:4; Ps 35:7; Ps 35:24; Ps 38:19; Ps 69:4; Ps 119:78; Ps 119:86; Ords 6:13; Ords 10:10; Joh 15:25)20For they do not speak peace, but against those who are quiet in the land they devise words of deceit.21They open wide their mouths against me; they say, “Aha, Aha! Our eyes have seen it!” (Ps 22:13; Ps 35:25; Ps 40:15; Ps 70:3)22You have seen, O Lord; be not silent! O Lord, be not far from me! (2 Mos 3:7; Ps 10:1; Ps 28:1)23Awake and rouse yourself for my vindication, for my cause, my God and my Lord! (Ps 7:6; Ps 44:23; Ps 59:4; Ps 80:2)24Vindicate me, O Lord, my God, according to your righteousness, and let them not rejoice over me! (Ps 7:8; Ps 35:19)25Let them not say in their hearts, “Aha, our heart’s desire!” Let them not say, “We have swallowed him up.” (2 Sam 17:16; Ps 35:21; Klag 2:16)26Let them be put to shame and disappointed altogether who rejoice at my calamity! Let them be clothed with shame and dishonor who magnify themselves against me! (Job 8:22; Job 19:5; Ps 35:4)27Let those who delight in my righteousness shout for joy and be glad and say evermore, “Great is the Lord, who delights in the welfare of his servant!” (Ps 34:3; Ps 40:16; Ps 70:4; Ps 149:4)28Then my tongue shall tell of your righteousness and of your praise all the day long. (Ps 51:14; Ps 71:8; Ps 71:15; Ps 71:24)