1Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa:2”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:[1] En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son.3Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’5Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.6Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.7Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen.9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[2]13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”14Och Jesus avslutade med orden: ”Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
15Då gick fariseerna[3] iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.16Och till slut skickade de några av sina män, tillsammans med kung Herodes anhängare[4],och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du säger oss rakt ut vad som är Guds vilja och låter dig inte påverkas av någon.17Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Vad anser du?”18Men Jesus visste vad de var ute efter. ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud!” ropade han. ”Varför försöker ni lura mig?19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom ett romerskt mynt,20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?”21”Kejsarens”, svarade de.”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.”22Detta svar förvånade dem så mycket att de gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå igen?
23Samma dag kom några av saddukeerna[5] till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de honom:24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.’[6]25Nu hade vi faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den äldste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.27Sedan dog också kvinnan.28Vems fru blir hon när de döda uppstår igen? Alla sju har ju varit gifta med henne!”29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften[7] eller Guds kraft.30När de döda har uppstått igen, ska det inte finnas någon som gifter sig. Alla kommer att vara som änglarna i himlen.31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Skriften vad Gud har sagt till er:32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[8] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.”33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
34Men när fariseerna[9] fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,35och en av dem, en laglärd[10], försökte sätta dit Jesus genom att fråga:36”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag[11]?”37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[12]38Detta är det första budet, och också det viktigaste.39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[13]40De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.[14]”
Är Messias ättling till kung David?
41Medan fariseerna[15] var samlade runt Jesus, passade han på att fråga dem:42”Vad anser ni om Messias, den utlovade kungen? Vem är han ättling till?”De svarade: ”Han är ättling till kung David[16].”43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar under Guds Andes inflytande?” frågade Jesus. ”David sa ju:44’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[17]45Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
1And again Jesus spoke to them in parables, saying, (Matt 13:34)2“The kingdom of heaven may be compared to a king who gave a wedding feast for his son, (Luk 14:16; Upp 19:7)3and sent his servants[1] to call those who were invited to the wedding feast, but they would not come. (Est 6:14; Ords 9:3; Ords 9:5)4Again he sent other servants, saying, ‘Tell those who are invited, “See, I have prepared my dinner, my oxen and my fat calves have been slaughtered, and everything is ready. Come to the wedding feast.”’ (Ords 9:2; Matt 21:36; Luk 11:38; Joh 21:12; Joh 21:15)5But they paid no attention and went off, one to his farm, another to his business, (Heb 2:3)6while the rest seized his servants, treated them shamefully, and killed them. (Matt 21:35; Luk 18:32; Apg 14:5; 1 Thess 2:2)7The king was angry, and he sent his troops and destroyed those murderers and burned their city. (Matt 21:41; Luk 19:27)8Then he said to his servants, ‘The wedding feast is ready, but those invited were not worthy. (Matt 10:11; Luk 20:35; Apg 13:46; Upp 3:4)9Go therefore to the main roads and invite to the wedding feast as many as you find.’10And those servants went out into the roads and gathered all whom they found, both bad and good. So the wedding hall was filled with guests. (Matt 13:47)11“But when the king came in to look at the guests, he saw there a man who had no wedding garment. (Upp 19:8; Upp 22:14)12And he said to him, ‘Friend, how did you get in here without a wedding garment?’ And he was speechless. (Matt 20:13; Matt 26:50)13Then the king said to the attendants, ‘Bind him hand and foot and cast him into the outer darkness. In that place there will be weeping and gnashing of teeth.’ (Matt 8:12)14For many are called, but few are chosen.” (Upp 17:14)
Paying Taxes to Caesar
15Then the Pharisees went and plotted how to entangle him in his words. (Mark 12:13; Luk 11:54; Luk 20:20)16And they sent their disciples to him, along with the Herodians, saying, “Teacher, we know that you are true and teach the way of God truthfully, and you do not care about anyone’s opinion, for you are not swayed by appearances.[2] (Mark 2:18; Mark 3:6; Mark 8:15; Joh 3:2; Apg 10:34; Apg 13:10; Apg 18:26)17Tell us, then, what you think. Is it lawful to pay taxes to Caesar, or not?” (Matt 17:25; Luk 2:1; Luk 3:1)18But Jesus, aware of their malice, said, “Why put me to the test, you hypocrites? (Joh 8:6)19Show me the coin for the tax.” And they brought him a denarius.[3]20And Jesus said to them, “Whose likeness and inscription is this?”21They said, “Caesar’s.” Then he said to them, “Therefore render to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.” (Rom 13:7)22When they heard it, they marveled. And they left him and went away. (Mark 12:12)
Sadducees Ask About the Resurrection
23The same day Sadducees came to him, who say that there is no resurrection, and they asked him a question, (Matt 3:7; Matt 16:1; Matt 22:34; Apg 4:1; Apg 4:2; Apg 5:17; Apg 23:6; Apg 23:8)24saying, “Teacher, Moses said, ‘If a man dies having no children, his brother must marry the widow and raise up offspring for his brother.’ (5 Mos 25:5)25Now there were seven brothers among us. The first married and died, and having no offspring left his wife to his brother.26So too the second and third, down to the seventh.27After them all, the woman died.28In the resurrection, therefore, of the seven, whose wife will she be? For they all had her.”29But Jesus answered them, “You are wrong, because you know neither the Scriptures nor the power of God. (Joh 20:9; 1 Kor 6:14)30For in the resurrection they neither marry nor are given in marriage, but are like angels in heaven. (Matt 24:38; Luk 17:27)31And as for the resurrection of the dead, have you not read what was said to you by God: (Matt 21:16)32‘I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob’? He is not God of the dead, but of the living.” (2 Mos 3:6; Apg 7:32)33And when the crowd heard it, they were astonished at his teaching. (Matt 7:28)
The Great Commandment
34But when the Pharisees heard that he had silenced the Sadducees, they gathered together. (Matt 22:23; Mark 12:28)35And one of them, a lawyer, asked him a question to test him. (Matt 22:18; Luk 7:30; Luk 10:25)36“Teacher, which is the great commandment in the Law?”37And he said to him, “You shall love the Lord your God with all your heart and with all your soul and with all your mind. (5 Mos 6:5; Luk 10:27)38This is the great and first commandment.39And a second is like it: You shall love your neighbor as yourself. (3 Mos 19:18; Matt 19:19; 1 Joh 4:21)40On these two commandments depend all the Law and the Prophets.” (Matt 7:12; Rom 13:8; Rom 13:10; Gal 5:14)
Whose Son Is the Christ?
41Now while the Pharisees were gathered together, Jesus asked them a question, (Matt 22:34; Mark 12:35; Luk 20:41)42saying, “What do you think about the Christ? Whose son is he?” They said to him, “The son of David.” (Matt 1:1; Matt 1:17)43He said to them, “How is it then that David, in the Spirit, calls him Lord, saying, (2 Sam 23:2; Upp 1:10; Upp 4:2)44“‘The Lord said to my Lord, “Sit at my right hand, until I put your enemies under your feet”’? (Ps 110:1; Apg 2:34; 1 Kor 15:25; Heb 1:13; Heb 10:13)45If then David calls him Lord, how is he his son?” (Rom 1:3)46And no one was able to answer him a word, nor from that day did anyone dare to ask him any more questions. (Mark 12:34; Luk 14:6; Luk 20:40)