1Det var nu två dagar kvar till påskhögtiden[1] skulle börja. Översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett bra sätt att i hemlighet kunna arrestera Jesus och döda honom.2”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3När Jesus var i Betania hälsade han på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram med en flaska välluktande, dyrbar olja. Kvinnan bröt sönder flaskan och hällde hela innehållet över Jesus huvud,4vilket retade några av gästerna. ”Ett sådant slöseri med olja”, sa de till varandra.5”Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Tänk om hon hade sålt oljan istället och gett pengarna åt de fattiga!” Och så började de skälla på henne.6Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.7De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan hjälpa dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.8Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför begravningen.9Faktum är, att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
10Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna för att förråda Jesus.11Översteprästerna blev mycket glada och lovade honom pengar. Och Judas började genast söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
12På första dagen i påskhögtiden[2], den dag då påsklammen slaktades, frågade Jesus efterföljare honom: ”Vart vill du att vi ska gå för att ordna med påskmåltiden åt dig?”13Jesus skickade då iväg två av dem och förklarade:”Gå in i Jerusalem. Där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.14Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare undrar var salen är där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’15Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning vår måltid där.”16Då gick de två efterföljarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
17På kvällen kom sedan Jesus dit med sina tolv närmaste efterföljare.18Och medan de åt sa Jesus till dem: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här vid bordet.[3]”19Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”20Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[4]21För jag, Människosonen[5], måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften, men olycka ska drabba den människa som förråder mig! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född!”22Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.”23Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den.24Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor, och som offras för alla[6].25Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då Gud regerar och jag dricker det nya vinet i hans nya värld.[7]”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26När de till sist hade sjungit lovsången[8] tillsammans, gick de ut till Olivberget.27Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla att överge mig, för Gud säger i Skriften[9]: ’Jag ska döda herden, och fåren ska skingras.’28Men när jag uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.”29Då sa Petrus: ”Även om alla andra överger dig, så ska inte jag göra det!”30Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala två gånger i morgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.”31Men Petrus gav sig inte, utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
32De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: ”Sätt er här medan jag går bort och ber”,33men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest,34och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”35Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt.36”Pappa, Far i himlen”[10], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”37Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. ”Simon”, sa han till Petrus[11], ”sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?38Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.”39Så gick han bort och bad med samma ord.40Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.41När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen[12], ska överlämnas till onda människor.42Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
43Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna[13] och folkets ledare.44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning.”45Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. ”Mästare”, sa han och gav honom en hälsningskyss.46Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.47Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.48Jesus frågade dem: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?49Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag har jag varit tillsammans med er där och undervisat utan att ni har gripit mig. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt om mig i Skriften[14] ska bli verklighet.”50I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.51Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom,52lämnade han skynket och sprang därifrån helt naken.
Jesus förhörs av det judiska rådet
53De förde nu Jesus till översteprästens hus, där alla översteprästerna och folkets ledare och laglärarna[15] snart samlades.54Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.55Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet[16] att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.56Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra.57Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet:58”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!’ ”59Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens.60Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?”61Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?”62”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se mig, Människosonen[17], sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.”63-64Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?” Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.65Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. ”Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp[18]”, sa de. Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?”68Men Petrus protesterade och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[19]69Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!”70Men Petrus nekade igen. Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.”71Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!”72Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han började gråta.
1It was now two days before the Passover and the Feast of Unleavened Bread. And the chief priests and the scribes were seeking how to arrest him by stealth and kill him, (Matt 21:46; Matt 26:2; Luk 22:1; Joh 6:4; Joh 11:53)2for they said, “Not during the feast, lest there be an uproar from the people.” (Matt 27:24)
Jesus Anointed at Bethany
3And while he was at Bethany in the house of Simon the leper,[1] as he was reclining at table, a woman came with an alabaster flask of ointment of pure nard, very costly, and she broke the flask and poured it over his head. (Matt 21:17; Matt 26:6; Luk 7:37; Joh 11:18; Joh 12:1)4There were some who said to themselves indignantly, “Why was the ointment wasted like that?5For this ointment could have been sold for more than three hundred denarii[2] and given to the poor.” And they scolded her. (Joh 11:33; Joh 11:38; Joh 13:29)6But Jesus said, “Leave her alone. Why do you trouble her? She has done a beautiful thing to me.7For you always have the poor with you, and whenever you want, you can do good for them. But you will not always have me. (5 Mos 15:11; Mark 2:20; Joh 7:33; 2 Kor 9:7)8She has done what she could; she has anointed my body beforehand for burial. (Mark 12:43; Luk 21:3; Joh 19:40; 2 Kor 8:12)9And truly, I say to you, wherever the gospel is proclaimed in the whole world, what she has done will be told in memory of her.” (Matt 24:14; Apg 10:4)
12And on the first day of Unleavened Bread, when they sacrificed the Passover lamb, his disciples said to him, “Where will you have us go and prepare for you to eat the Passover?” (2 Mos 12:18; Matt 26:17; Luk 22:7; 1 Kor 5:7)13And he sent two of his disciples and said to them, “Go into the city, and a man carrying a jar of water will meet you. Follow him, (Mark 11:1)14and wherever he enters, say to the master of the house, ‘The Teacher says, Where is my guest room, where I may eat the Passover with my disciples?’ (Luk 2:7; Joh 11:28)15And he will show you a large upper room furnished and ready; there prepare for us.” (Apg 1:13)16And the disciples set out and went to the city and found it just as he had told them, and they prepared the Passover.17And when it was evening, he came with the twelve. (Matt 26:20; Luk 22:14; Luk 22:21; Joh 13:21)18And as they were reclining at table and eating, Jesus said, “Truly, I say to you, one of you will betray me, one who is eating with me.” (Ps 41:9; Joh 6:70; Joh 13:18)19They began to be sorrowful and to say to him one after another, “Is it I?”20He said to them, “It is one of the twelve, one who is dipping bread into the dish with me. (Mark 14:10; Mark 14:18)21For the Son of Man goes as it is written of him, but woe to that man by whom the Son of Man is betrayed! It would have been better for that man if he had not been born.” (Matt 18:7; Mark 9:12; Mark 14:49; Luk 18:31; Luk 24:25; Luk 24:27; Luk 24:46; Joh 17:12; Apg 17:2; Apg 26:22; 1 Kor 15:3; 1 Pet 1:10)
Institution of the Lord’s Supper
22And as they were eating, he took bread, and after blessing it broke it and gave it to them, and said, “Take; this is my body.” (Matt 14:19; Matt 26:26; Luk 22:18; Joh 6:53; 1 Kor 10:16; 1 Kor 11:23)23And he took a cup, and when he had given thanks he gave it to them, and they all drank of it. (Matt 15:36)24And he said to them, “This is my blood of the[3] covenant, which is poured out for many. (2 Mos 24:8; Sak 9:11; Matt 20:28; Mark 14:22; Heb 13:20)25Truly, I say to you, I will not drink again of the fruit of the vine until that day when I drink it new in the kingdom of God.”
Jesus Foretells Peter’s Denial
26And when they had sung a hymn, they went out to the Mount of Olives. (Matt 21:1; Matt 26:30; Luk 22:39; Joh 18:1)27And Jesus said to them, “You will all fall away, for it is written, ‘I will strike the shepherd, and the sheep will be scattered.’ (Sak 13:7; Joh 16:32)28But after I am raised up, I will go before you to Galilee.” (Matt 28:7; Matt 28:10; Matt 28:16; Mark 16:7)29Peter said to him, “Even though they all fall away, I will not.” (Luk 22:31; Luk 22:33)30And Jesus said to him, “Truly, I tell you, this very night, before the rooster crows twice, you will deny me three times.” (Mark 14:68; Mark 14:72; Luk 22:34; Joh 13:38)31But he said emphatically, “If I must die with you, I will not deny you.” And they all said the same. (Joh 13:37)
Jesus Prays in Gethsemane
32And they went to a place called Gethsemane. And he said to his disciples, “Sit here while I pray.” (Matt 26:36; Mark 14:26; Luk 22:40)33And he took with him Peter and James and John, and began to be greatly distressed and troubled. (Matt 17:23; Mark 5:37; Mark 9:2)34And he said to them, “My soul is very sorrowful, even to death. Remain here and watch.”[4] (Ps 42:5; Matt 24:42; Joh 12:27)35And going a little farther, he fell on the ground and prayed that, if it were possible, the hour might pass from him. (Mark 14:41; Luk 22:53; Joh 12:23; Joh 12:27; Joh 13:1; Joh 16:4; Joh 17:1; Heb 5:7)36And he said, “Abba, Father, all things are possible for you. Remove this cup from me. Yet not what I will, but what you will.” (Matt 19:26; Mark 10:38; Joh 5:30; Joh 6:38; Rom 8:15; Gal 4:6; Fil 2:8)37And he came and found them sleeping, and he said to Peter, “Simon, are you asleep? Could you not watch one hour?38Watch and pray that you may not enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.” (Matt 6:13; Mark 14:34; 1 Pet 4:7)39And again he went away and prayed, saying the same words. (Mark 14:36)40And again he came and found them sleeping, for their eyes were very heavy, and they did not know what to answer him. (Mark 9:6; Luk 9:32; Luk 9:33)41And he came the third time and said to them, “Are you still sleeping and taking your rest? It is enough; the hour has come. The Son of Man is betrayed into the hands of sinners. (Mark 9:31; Mark 10:33; Mark 14:35; Luk 22:38)42Rise, let us be going; see, my betrayer is at hand.”
Betrayal and Arrest of Jesus
43And immediately, while he was still speaking, Judas came, one of the twelve, and with him a crowd with swords and clubs, from the chief priests and the scribes and the elders. (Matt 26:47; Mark 14:10; Luk 22:47; Joh 18:3; Apg 1:16)44Now the betrayer had given them a sign, saying, “The one I will kiss is the man. Seize him and lead him away under guard.”45And when he came, he went up to him at once and said, “Rabbi!” And he kissed him. (Luk 7:38; Luk 7:45; Luk 15:20; Joh 1:38; Apg 20:37)46And they laid hands on him and seized him.47But one of those who stood by drew his sword and struck the servant[5] of the high priest and cut off his ear. (Luk 22:38)48And Jesus said to them, “Have you come out as against a robber, with swords and clubs to capture me?49Day after day I was with you in the temple teaching, and you did not seize me. But let the Scriptures be fulfilled.” (Matt 1:22; Matt 4:23; Matt 21:23; Mark 14:21; Luk 2:46; Joh 8:2; Joh 18:20)50And they all left him and fled. (Ps 88:8; Ps 88:18; Mark 14:27; Joh 16:32)
A Young Man Flees
51And a young man followed him, with nothing but a linen cloth about his body. And they seized him, (Dom 14:12; Ords 31:24; Mark 15:46)52but he left the linen cloth and ran away naked.
Jesus Before the Council
53And they led Jesus to the high priest. And all the chief priests and the elders and the scribes came together. (Matt 26:57; Luk 22:54; Joh 18:12; Joh 18:19)54And Peter had followed him at a distance, right into the courtyard of the high priest. And he was sitting with the guards and warming himself at the fire. (Matt 26:3; Mark 14:53; Mark 14:67; Mark 14:68; Joh 7:32; Joh 18:3; Joh 18:15; Joh 18:18)55Now the chief priests and the whole council[6] were seeking testimony against Jesus to put him to death, but they found none.56For many bore false witness against him, but their testimony did not agree. (5 Mos 17:6; 5 Mos 19:15; Ps 27:12; Ps 35:11)57And some stood up and bore false witness against him, saying,58“We heard him say, ‘I will destroy this temple that is made with hands, and in three days I will build another, not made with hands.’” (Mark 15:29; Joh 2:19; Apg 6:14; Apg 7:48; Apg 17:24; 2 Kor 5:1; Heb 9:11; Heb 9:24)59Yet even about this their testimony did not agree.60And the high priest stood up in the midst and asked Jesus, “Have you no answer to make? What is it that these men testify against you?”[7]61But he remained silent and made no answer. Again the high priest asked him, “Are you the Christ, the Son of the Blessed?” (Jes 53:7; Matt 1:17; Mark 8:29; Mark 15:4; Luk 22:67; Joh 19:9; Rom 1:25)62And Jesus said, “I am, and you will see the Son of Man seated at the right hand of Power, and coming with the clouds of heaven.” (Ps 110:1; Matt 16:27; Matt 24:30; Mark 16:19; Heb 1:3)63And the high priest tore his garments and said, “What further witnesses do we need? (4 Mos 14:6; Apg 14:14)64You have heard his blasphemy. What is your decision?” And they all condemned him as deserving death. (3 Mos 24:16; Matt 9:3; Luk 23:50; Joh 10:36)65And some began to spit on him and to cover his face and to strike him, saying to him, “Prophesy!” And the guards received him with blows. (Est 7:8; Jes 50:6; Matt 5:39; Mark 10:34; Mark 15:19; Luk 22:63; Apg 23:2)
Peter Denies Jesus
66And as Peter was below in the courtyard, one of the servant girls of the high priest came, (Matt 26:69; Luk 22:55; Joh 18:16; Joh 18:25)67and seeing Peter warming himself, she looked at him and said, “You also were with the Nazarene, Jesus.” (Mark 14:54)68But he denied it, saying, “I neither know nor understand what you mean.” And he went out into the gateway[8] and the rooster crowed.[9] (Mark 14:30; Mark 14:72)69And the servant girl saw him and began again to say to the bystanders, “This man is one of them.”70But again he denied it. And after a little while the bystanders again said to Peter, “Certainly you are one of them, for you are a Galilean.”71But he began to invoke a curse on himself and to swear, “I do not know this man of whom you speak.”72And immediately the rooster crowed a second time. And Peter remembered how Jesus had said to him, “Before the rooster crows twice, you will deny me three times.” And he broke down and wept.[10] (Mark 14:30; Mark 14:68; Apg 3:13)