Přísloví 14 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Moudrá žena vzdělává dům svůj, bláznice pak rukama svýma boří jej. 2 Kdo chodí v upřímnosti své, bojí se Hospodina, ale převrácený v cestách svých pohrdá jím. 3 V ústech blázna jest hůl pýchy, rtové pak moudrých ostříhají jich. 4 Když není volů, prázdné jsou jesle, ale hojná úroda jest v síle volů. 5 Svědek věrný neklamá, ale svědek falešný mluví lež. 6 Hledá posměvač moudrosti, a nenalézá, rozumnému pak umění snadné jest. 7 Odejdi od muže bláznivého, když neseznáš při něm rtů umění. 8 Moudrost opatrného jest, aby rozuměl cestě své, bláznovství pak bláznů ke lsti. 9 Blázen přikrývá hřích, ale mezi upřímými dobrá vůle. 10 Srdce ví o hořkosti duše své, a k veselí jeho nepřimísí se cizí. 11 Dům bezbožných vyhlazen bude, ale stánek upřímých zkvetne. 12 Cesta zdá se přímá člověku, a však dokonání její jest cesta k smrti. 13 Také i v smíchu bolí srdce, a cíl veselí jest zámutek. 14 Cestami svými nasytí se převrácený srdcem, ale muž dobrý štítí se jeho. 15 Hloupý věří každému slovu, ale opatrný šetří kroku svého. 16 Moudrý bojí se a odstupuje od zlého, ale blázen dotře a smělý jest. 17 Náhlý se dopouští bláznovství, a muž myšlení zlých v nenávisti bývá. 18 Dědičně vládnou hlupci bláznovstvím, ale opatrní bývají korunováni uměním. 19 Sklánějí se zlí před dobrými, a bezbožní u bran spravedlivého. 20 Také i příteli svému v nenávisti bývá chudý, ale milovníci bohatého mnozí jsou. 21 Pohrdá bližním svým hříšník, ale kdož se slitovává nad chudými, blahoslavený jest. 22 Zajisté žeť bloudí, kteříž ukládají zlé; ale milosrdenství a pravda těm, kteříž smýšlejí dobré. 23 Všeliké práce bývá zisk, ale slovo rtů jest jen k nouzi. 24 Koruna moudrých jest bohatství jejich, bláznovství pak bláznivých bláznovstvím. 25 Vysvobozuje duše svědek pravdomluvný, ale lstivý mluví lež. 26 V bázni Hospodinově jestiť doufání silné, kterýž synům svým útočištěm bude. 27 Bázeň Hospodinova jest pramen života, k vyhýbání se osídlům smrti. 28 Ve množství lidu jest sláva krále, ale v nedostatku lidu zahynutí vůdce. 29 Zpozdilý k hněvu hojně má rozumu,ale náhlý pronáší bláznovství. 30 Život těla jest srdce zdravé, ale hnis v kostech jest závist. 31 Kdo utiská chudého, útržku činí Učiniteli jeho; ale ctí jej, kdož se slitovává nad chudým. 32 Pro zlost svou odstrčen bývá bezbožný, ale naději má i při smrti své spravedlivý. 33 V srdci rozumného odpočívá moudrost, co pak jest u vnitřnosti bláznů, nezatají se. 34 Spravedlnost zvyšuje národ, ale hřích jest ku pohanění národům. 35 Laskav bývá král na služebníka rozumného, ale hněviv na toho, kterýž hanbu činí.

nuBibeln

od Biblica

1 Visa kvinnor bygger upp sitt hus, medan dumma river ner det med egna händer. 2 Den som vandrar rakt fram fruktar HERREN, den som går krokiga vägar föraktar honom. 3 Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg, men de visa skyddas av sina ord. 4 En krubba utan oxar förblir ren, men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig. 5 Ett sant vittne bedrar aldrig, men ett falskt vittne har bara lögner att komma med. 6 En hädare söker vishet men finner ingen, men den kommer lätt till den som har omdöme. 7 Håll dig borta från dåren, för från honom får du aldrig höra några kloka ord. 8 Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen, men dårars dumhet bedrar. 9 De dumma hånskrattar åt skuldoffer,^[1] men hos de rättsinniga finns välvilja. 10 Varje hjärta känner sin egen sorg, och ingen annan kan dela dess glädje. 11 Den gudlöses hus rivs ner, men den rättsinniges boning blomstrar. 12 En väg som kan synas rätt för en människa kan ändå leda till döden. 13 Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont, och glädjen kan sluta i sorg. 14 Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar, likaså belönas den gode. 15 Den okunnige tror allt som sägs, den kloke ger akt på sina steg. 16 Den vise fruktar och undviker faror, en dåre är arrogant och sorglös. 17 En hetsig man gör dumheter, en kallt beräknande man blir hatad. 18 De okunniga ärver dumhet, men de kloka kröns av kunskap. 19 De onda måste buga sig för de goda och de gudlösa vid de rättfärdigas portar. 20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad, medan den rike har många vänner. 21 Den som föraktar sin medmänniska syndar. Lycklig är den som visar den fattige nåd. 22 De som planerar ondska far vilse, men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet. 23 Arbete ger välstånd men tomt prat fattigdom. 24 De visas krona är deras rikedom och dårarnas deras dumhet. 25 Ett sant vittne räddar liv, men ett falskt vittne är en förrädare. 26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn får där en tillflykt. 27 HERRENS fruktan är en källa till liv, som hjälper människan att undgå dödens snaror. 28 Ett stort folk är en kungs ära, men utan det går fursten under. 29 Den som kan behärska sitt temperament är förståndig, men den hetsige visar bara upp sin dumhet. 30 Sinnesro ger kroppen hälsa, men avundsjuka är röta i benen. 31 Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare, men den som hjälper de fattiga ärar honom. 32 Den gudlöse går under på grund av sin ondska, men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden. 33 I den förnuftiges hjärta bor visheten, bland dårarna låter den sig bli känd.^[2] 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd blir till folkens vanära. 35 En kung gläder sig över en vis tjänare, men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.