Přísloví 1 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Přísloví Šalomouna syna Davidova, krále Izraelského, 2 Ku poznání moudrosti a cvičení, k vyrozumívání řečem rozumnosti, 3 K dosažení vycvičení v opatrnosti, spravedlnosti, soudu a toho, což pravého jest, 4 Aby dána byla hloupým důmyslnost, mládenečku umění a prozřetelnost. 5 Když poslouchati bude moudrý, přibude mu umění, a rozumný bude vtipnější, 6 K srozumění podobenství, a výmluvnosti řeči moudrých a pohádkám jejich. 7 Bázeň Hospodinova jest počátek umění, moudrostí a cvičením pohrdají blázni. 8 Poslouchej, synu můj, cvičení otce svého, a neopouštěj naučení matky své. 9 Neboť to přidá příjemnosti hlavě tvé, a bude zlatým řetězem hrdlu tvému. 10 Synu můj, jestliže by tě namlouvali hříšníci, nepřivoluj. 11 Jestliže by řekli: Poď s námi, úklady čiňme krvi, skryjeme se proti nevinnému bez ostýchání se; 12 Sehltíme je jako hrob za živa, a v cele jako ty, jenž sstupují do jámy; 13 Všelijakého drahého zboží dosáhneme, naplníme domy své loupeží; 14 Vrz los svůj mezi nás, měšec jeden budeme míti všickni: 15 Synu můj, nevycházej na cestu s nimi, zdrž nohu svou od stezky jejich; 16 Nebo nohy jejich ke zlému běží, a pospíchají k vylévání krve. 17 Jistě, že jakož nadarmo roztažena bývá sít před očima jakéhokoli ptactva, 18 Tak tito proti krvi své ukládají, skrývají se proti dušem svým. 19 Takovéť jsou cesty každého dychtícího po zisku, duši pána svého uchvacuje. 20 Moudrost vně volá, na ulicech vydává hlas svůj. 21 V největším hluku volá, u vrat brány, v městě, a výmluvnosti své vypravuje, řka: 22 Až dokud hloupí milovati budete hloupost, a posměvači posměch sobě libovati, a blázni nenáviděti umění? 23 Obraťtež se k domlouvání mému. Hle, vynáším vám ducha svého, a v známost vám uvodím slova svá. 24 Poněvadž jsem volala, a odpírali jste; vztahovala jsem ruku svou, a nebyl, kdo by pozoroval, 25 Anobrž strhli jste se všeliké rady mé, a trestání mého jste neoblíbili: 26 Pročež i já v bídě vaší smáti se budu, posmívati se budu, když přijde to, čehož se bojíte, 27 Když přijde jako hrozné zpuštění to, čehož se bojíte, a bída vaše jako bouře nastane, když přijde na vás trápení a ssoužení. 28 Tehdy volati budou ke mně, a nevyslyším; ráno hledati mne budou, a nenaleznou mne. 29 Proto že nenáviděli umění, a bázně Hospodinovy nevyvolili, 30 Aniž povolili radě mé, ale pohrdali všelikým domlouváním mým. 31 Protož jísti budou ovoce skutků svých, a radami svými nasyceni budou. 32 Nebo pokoj hloupých zmorduje je, a štěstí bláznů zahubí je. 33 Ale kdož mne poslouchá, bydliti bude bezpečně, pokoj maje před strachem zlých věcí.

nuBibeln

od Biblica

1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung. 2 Av dem får man fostran och vägledning, så att man förstår de visas ord. 3 Av dem får man vägledning till insikt och till ett ärligt och rättfärdigt liv. 4 De ger klokhet till de okunniga, och lärdom till de unga om vad som är viktigt. 5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap. Den kloke skaffar sig vägledning 6 för att förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och gåtor. 7 HERRENS fruktan är vishetens början, men den som är oklok föraktar vishet och vägledning. 8 Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning. 9 De bildar en skön krans på ditt huvud, en vacker kedja kring din hals. 10 Min son, låt dig inte lockas av syndare. 11 De säger: ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda, för att lura på oskyldiga. 12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela, så som de som läggs ner i graven. 13 Vi ska få alla slags värdefulla ting och kan fylla våra hus med plundrat gods. 14 Du får vara med och dela, pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.” 15 Min son, gå inte in på deras väg, sätt inte din fot på deras stig, 16 för med snabba steg söker de sig till ondskan, och snabbt vill de utgjuta blod. 17 Det är meningslöst att breda ut ett nät inför ögonen på fåglarna. 18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod och i bakhåll för sina egna liv. 19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet, det kostar honom hans eget liv. 20 Visheten ropar högt på gatan och höjer sin röst på torget. 21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den och håller tal vid stadsportarna: 22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni smädare njuta av smädelser, ni dårar hata kunskap? 23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning, så ska jag låta min ande komma över er och dela med mig av min kunskap till er. 24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat. Jag har räckt ut min hand, men ingen har brytt sig om den. 25 Ni har struntat i alla mina råd och avvisat min tillrättavisning. 26 Därför ska jag också skratta åt er olycka och håna er förtvivlan, 27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder och olyckan sveper över er som en stormby, när nöd och ångest drabbar er. 28 Då kommer de att ropa till mig, men jag ska inte svara. De kommer att söka mig men inte finna. 29 De hatade kunskap och ville inte frukta HERREN, 30 de avvisade mina råd och föraktade mina tillrättavisningar. 31 Därför får de äta sina gärningars frukt och mätta sig med sina onda planer. 32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet och dårarnas sorglöshet förgöra dem. 33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet och behöver inte vara rädd för något ont.”