1A vstoupiv na lodí, přeplavil se, a přišel do města svého.2A aj, přinesli mu šlakem poraženého, ležícího na loži. A viděv Ježíš víru jejich, dí šlakem poraženému: Doufej, synu, odpuštěniť jsou tobě hříchové tvoji.3A aj, někteří z zákoníků řekli sami v sobě: Tento se rouhá.4A viděv Ježíš myšlení jejich, řekl: Proč vy myslíte zlé věci v srdcích vašich?5Nebo co jest snáze říci, to-li: Odpouštějí se tobě hříchové? čili říci: Vstaň a choď?6Ale abyste věděli, žeť má moc Syn člověka na zemi odpouštěti hříchy, tedy dí šlakem poraženému: Vstaň, vezmi lože své, a jdi do domu svého.7Tedy vstal a odšel do domu svého.8A vidouce to zástupové, divili se a velebili Boha, kterýž dal takovou moc lidem.9A jda odtud Ježíš, uzřel člověka sedícího na cle, jménem Matouše. I dí mu: Pojď za mnou. A on vstav, šel za ním.10I stalo se, když seděl za stolem v domu jeho, a aj, mnozí celní a hříšníci přišedše, stolili s Ježíšem a s učedlníky jeho.11A vidouce to farizeové, řekli učedlníkům jeho: Proč s celnými a hříšníky jí Mistr váš?12Ježíš pak uslyšev to, řekl jim: Nepotřebujíť zdraví lékaře, ale nemocní.13Jděte vy raději a učte se, co jest to: Milosrdenství chci a ne oběti. Nebo nepřišel jsem volati spravedlivých, ale hříšných ku pokání.14Tehdy přistoupili k němu učedlníci Janovi, řkouce: Proč my a farizeové postíme se často, učedlníci pak tvoji se nepostí?15I řekl jim Ježíš: Zdaliž mohou synové Ženichovi rmoutiti se, dokudž s nimi jest Ženich? Ale přijdou dnové, když bude od nich odjat Ženich, a tehdyť se budou postiti.16Žádný zajisté nepřišívá záplaty sukna nového k rouchu vetchému; nebo ta záplata jeho odtrhla by ještě nějaký díl od roucha, a tak větší by díra byla.17Aniž lejí vína nového do nádob starých; sic jinak rozpuknou se sudové, a víno se vyleje, a sudové se zkazí. Ale víno nové lejí do nových nádob, a bývá obé zachováno.18A když on toto k nim mluvil, aj, kníže jedno přistoupilo a klanělo se jemu, řka: Pane dcera má nyní umřela. Ale pojď, vlož na ni ruku svou, a budeť živa.19A vstav Ježíš, šel za ním, i učedlníci jeho.20(A aj, žena, kteráž nemocí svou trápena byla ode dvanácti let, přistoupivši pozadu, dotkla se podolka roucha jeho.21Nebo řekla sama v sobě: Dotknu-li se jen toliko roucha jeho, uzdravena budu.22Ježíš pak obrátiv se a uzřev ji, řekl: Doufej, dcero, víra tvá tě uzdravila. A zdráva učiněna jest žena od té chvíle.)23Přišed pak Ježíš do domu knížete, a uzřev tu trubače a zástup hlučící,24Řekl jim: Odejdětež; nebť neumřela děvečka, ale spí. I posmívali se jemu.25A když byl vyhnán zástup, všed tam, ujal ji za ruku její; i vstala jest děvečka.26A roznesla se pověst ta po vší té zemi.27A když šel odtud Ježíš, šli za ním dva slepí, volajíce a řkouce: Smiluj se nad námi, Synu Davidův.28A když všel do domu, přistoupili k němu ti slepí. I dí jim Ježíš: Věříte-li, že to mohu učiniti? Řekli jemu: Ovšem, Pane.29Tedy dotekl se očí jejich, řka: Podle víry vaší staniž se vám.30I otevříny jsou oči jejich. Zapověděl jim pak tuze Ježíš, řka: Viztež, ať nižádný o tom nezví.31Ale oni vyšedše, rozhlásali jej po vší té zemi.32A když oni vycházeli, aj, přivedli mu člověka němého, majícího ďábelství.33A když vyvrhl ďábelství, mluvil jest němý. I divili se zástupové, řkouce: Že nikdy se nic takového neukázalo v lidu Izraelském.34Farizeové pak pravili: Mocí knížete ďábelského vymítá ďábly.35I obcházel Ježíš všecka města i městečka, uče v školách jejich a káže evangelium království, a uzdravuje všelikou nemoc i všeliký neduh v lidu.36A když hleděl na zástupy, slitovalo se mu jich, že byli tak opuštěni a rozptýleni jako ovce, nemajíce pastýře.37Tedy dí učedlníkům svým: Žeň zajisté jest mnohá, ale dělníků málo.38Protož proste Pána žni, ať vypudí dělníky na žeň svou.
1Jesus steg sedan i en båt och åkte över till staden där han bodde.2Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”3Några av de skriftlärda sa då för sig själva: ”Han hädar[1] ju!”4Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan?5Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ”6”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!”7Och mannen reste sig och gick hem.8När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
9När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.10När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.11Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar.12Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.13Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’[2] Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
14En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?”15Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.16Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.17Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar.”
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
18Under tiden som Jesus sa detta kom en föreståndare och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”19Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina lärjungar.20Men då kom en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,21för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.”22Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig![3] Din tro har gjort dig frisk[4].” Och från den stunden var kvinnan frisk.23När Jesus sedan kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som klagade högljutt,24sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom.25Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp.26Ryktet om detta spred sig sedan i hela området.
Jesus botar blinda och stumma
27När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,[5] förbarma dig över oss!”28De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?” ”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”29Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.”30Och plötsligt kunde de se. Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon,31men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.32När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala.33Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”34Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”
Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare
35Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor.36När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.37”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar.38”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”