1Přibližoval se pak svátek přesnic, jenž slove velikanoc.2I hledali přední kněží a zákoníci, kterak by jej vyhladili; ale obávali se lidu.3Tedy ďábel vstoupil do Jidáše, kterýž sloul Iškariotský, jednoho z počtu dvanácti.4A on odšed, mluvil s předními kněžími, a s úředníky nad chrámem, kterak by ho jim zradil.5I zradovali se, a smluvili s ním, že mu chtí peníze dáti.6A on také jim přiřekl. I hledal příhodného času, aby ho jim zradil bez zástupu.7Tedy přišel den přesnic, v kterémžto zabit měl býti beránek.8I poslal Ježíš Petra a Jana, řka: Jdouce, připravte nám beránka, abychom jedli.9A oni řekli mu: Kde chceš, ať připravíme?10On pak řekl k nim: Aj, když vcházeti budete do města, potkáť vás člověk, dčbán vody nesa. Jdětež za ním do domu, do kteréhož vejde.11A díte hospodáři toho domu: Vzkazuje tobě Mistr: Kde jest síň, kdežto budu jísti beránka s učedlníky svými?12A onť vám ukáže večeřadlo veliké podlážené. Tam připravte.13I odšedše, nalezli, jakž jim pověděl, a připravili beránka.14A když přišel čas večeře, posadil se za stůl, a dvanácte apoštolů s ním.15I řekl jim: Žádostí žádal jsem tohoto beránka jísti s vámi, prve než bych trpěl.16Nebo pravímť vám, žeť ho již více nebudu jísti, ažť se naplní v království Božím.17A vzav kalich, a díky činiv, řekl: Vezměte jej a dělte mezi sebou.18Neboť pravím vám, žeť nebudu píti z plodu vinného kořene, ažť království Boží přijde.19A vzav chléb, díky činiv, lámal a dal jim, řka: To jest tělo mé, kteréž se za vás dává. To čiňte na mou památku.20Takž také dal jim i kalich, když bylo po večeři, řka: Tento kalich jest nová smlouva v mé krvi, kteráž se za vás vylévá.21Ale aj, ruka zrádce mého se mnou jest za stolem.22A Syn zajisté člověka jde, tak jakž jest uloženo o něm, ale běda člověku tomu, kterýž ho zrazuje.23Tedy oni počali vyhledávati mezi sebou, kdo by z nich byl, kterýž by to měl učiniti.24Stal se pak i svár mezi nimi, kdo by z nich zdál se býti větší.25On pak řekl jim: Králové národů panují nad nimi, a kteříž moc mají nad nimi, dobrodincové slovou.26Ale vy ne tak. Nýbrž kdož větší jest mezi vámi, budiž jako nejmenší, a kdož vůdce jest, budiž jako sloužící.27Nebo kdo větší jest, ten-li, kterýž sedí, čili ten, kterýž slouží? Zdali ne ten, kterýž sedí? Ale já mezi vámi jsem jako ten, kterýž slouží.28Vy pak jste ti, kteříž jste v mých pokušeních se mnou zůstali.29A jáť vám způsobuji, jakož mi způsobil Otec můj, království,30Abyste jedli a pili za stolem mým v království mém, a seděli na stolicích, soudíce dvanáctero pokolení Izraelské.31I řekl Pán: Šimone, Šimone, aj, satan vyprosil vás, aby vás tříbil jako pšenici.32Ale jáť jsem prosil za tebe, aby nezhynula víra tvá. A ty někdy obrátě se, potvrzuj bratří svých.33A on řekl jemu: Pane, s tebou hotov jsem i do žaláře i na smrt jíti.34On pak dí: Pravím tobě, Petře, nezazpíváť dnes kohout, až prve třikrát zapříš, že neznáš mne.35I řekl jim: Když jsem vás posílal bez pytlíka, a bez mošny, a bez obuvi, zdali jste v čem nedostatek měli? A oni řekli: V ničemž.36Tedy dí jim: Ale nyní, kdo má pytlík, vezmi jej, a též i mošnu; a kdož nemá, prodej sukni svou, a kup sobě meč.37Nebo pravím vám, že se ještě to musí naplniti na mně, což psáno: A s nešlechetnými počten jest. Nebo ty věci, kteréž psány jsou o mně, konec berou.38Oni pak řekli: Pane, aj, dva meče teď. A on řekl jim: Dostiť jest.39A vyšed podle obyčeje svého, šel na horu Olivovou, a šli za ním i učedlníci jeho.40A když přišel na místo, řekl jim: Modlte se, abyste nevešli v pokušení.41A sám vzdáliv se od nich, jako by mohl kamenem dohoditi, a poklek na kolena, modlil se,42Řka: Otče, chceš-li, přenes kalich tento ode mne, ale však ne má vůle, ale tvá staň se.43I ukázal se jemu anděl s nebe, posiluje ho.44A jsa v boji, horlivěji se modlil. I učiněn jest pot jeho jako krůpě krve tekoucí na zemi.45A vstav od modlitby, a přišed k učedlníkům, nalezl je, ani spí zámutkem.46I řekl jim: Co spíte? Vstaňte a modlte se, abyste nevešli v pokušení.47A když on ještě mluvil, aj, zástup, a ten, kterýž sloul Jidáš, jeden ze dvanácti, šel napřed, a přiblížil se k Ježíšovi, aby jej políbil.48Ježíš pak řekl jemu: Jidáši, políbením Syna člověka zrazuješ?49A vidouce ti, kteříž při něm byli, k čemu se chýlí, řekli jemu: Pane, budeme-liž bíti mečem?50I udeřil jeden z nich služebníka nejvyššího kněze, a uťal ucho jeho pravé.51A Ježíš odpověděv, řekl: Nechtež až potud. A dotkna se ucha jeho, uzdravil jej.52I dí Ježíš těm, kteříž přišli k němu, předním kněžím a úředníkům chrámu a starším: Jako na lotra vyšli jste s meči a s kyjmi?53Ješto na každý den býval jsem s vámi v chrámě, a nevztáhli jste rukou na mne. Ale totoť jest ta vaše hodina a moc temnosti.54A oni javše jej, vedli ho, a uvedli do domu nejvyššího kněze. Petr pak šel za ním zdaleka.55A když zanítili oheň uprostřed síně a posadili se vůkol, sedl Petr mezi ně.56A uzřevši ho jedna děvečka, an sedí u ohně, a pilně naň pohleděvši, řekla: I tento byl s ním.57A on zapřel ho, řka: Ženo, neznám ho.58A po malé chvíli jiný, vida jej, řekl: I ty z nich jsi. Petr pak řekl: Ó člověče, nejsem.59A potom asi po jedné hodině jiný potvrzoval, řka: V pravdě i tento s ním byl, neb i Galilejský jest.60I řekl Petr: Člověče, nevím, co pravíš. A hned, když on ještě mluvil, kohout zazpíval.61I obrátiv se Pán, pohleděl na Petra. I rozpomenul se Petr na slovo Páně, kterak jemu byl řekl: Že prve než kohout zazpívá, třikrát mne zapříš.62I vyšed ven Petr, plakal hořce.63Muži pak ti, kteříž drželi Ježíše, posmívali se jemu, tepouce ho.64A zakrývajíce ho, bili jej v tvář, a tázali se ho, řkouce: Prorokuj, kdo jest, kterýž tebe udeřil?65A jiného mnoho, rouhajíce se, mluvili proti němu.66A když byl den, sešli se starší lidu a přední kněží a zákoníci, a vedli ho do rady své,67Řkouce: Jsi-li ty Kristus? Pověz nám! I dí jim: Povím-li vám, nikoli neuvěříte.68A pakli se vás co otíži, neodpovíte mi, ani propustíte.69Ale od této chvíle Syn člověka sedne na pravici moci Boží.70I řekli všickni: Tedy jsi ty Syn Boží? On pak řekl jim: Vy pravíte, že já jsem.71A oni řekli: Což ještě potřebujeme svědectví? Však jsme sami slyšeli z úst jeho.
1Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk[1].2Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.
Judas beslutar att förråda Jesus
3Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.4Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus.5De blev mycket glada och erbjöd honom pengar,6som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.
Lärjungarna förbereder påskmåltiden
7Så kom det osyrade brödets högtidsdag[2] då påsklammet skulle slaktas.8Då skickade Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”9”Var vill du att vi ska göra det någonstans?” frågade de.10Han svarade: ”När ni kommer in i staden, kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i11och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’12Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”13Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
14När det sedan var dags, slog sig Jesus och hans tolv apostlar ner vid bordet.15Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.16För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”17Sedan tog han en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta det här och dela det mellan er.18Jag säger er att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän Guds rike har kommit.”19Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er.21Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig.[3]22För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”23Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.
Vem är störst?
24Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.25Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare.26Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare.27Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare.28Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.29Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er.30Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
31Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete.32Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”33Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”34Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”35Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?” ”Nej, ingenting”, svarade de.36”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.[4]37För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[5]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”38”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.” ”Det räcker”, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget.40Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”41Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad:42”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”43Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.44Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken.45Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg.46Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”
Jesus blir förrådd och arresterad
47Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss.48Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”49När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?”50Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.51Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.52Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig!53Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
54Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.55Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.56En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”57Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”58Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!” ”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.59Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”60Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.61I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.”62Och han gick ut och grät bittert.63De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom.64De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”65Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
66Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet.67De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!” Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig,68och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara.69Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[6]”70Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?” Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”71Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”