Jeremjáš 3 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Dí dále: Propustil-li by muž ženu svou, a ona odejduc od něho, vdala by se za jiného muže, zdaliž se navrátí k ní více? Zdaliž by hrozně nebyla poškvrněna země ta? Ale ty, ač jsi smilnila s milovníky mnohými, a však navratiž se ke mně, dí Hospodin. 2 Pozdvihni očí svých k vysokým místům, a pohleď, kdes necizoložila? Na cestách usazovalas se jim jako Arab na poušti, a poškvrnila jsi země smilstvím svým a nešlechetností svou. 3 A ačkoli zadržáni jsou podzimní dešťové, a deště jarního nebývalo, však čelo ženy nevěstky majíc, nechtělas se styděti. 4 Zdali od nynějšího času volati budeš ke mně: Otče můj, ty jsi vůdce mladosti mé? 5 Zdaliž Bůh držeti bude hněv na věčnost? Zdali chovati jej bude na věky? Aj, mluvíš i pášeš zlé věci, jakž jen můžeš. 6 Tedy řekl mi Hospodin za dnů Joziáše krále: Viděl-lis, co činila zpurná dcera Izraelská? Chodívala na každou horu vysokou, i pod každé dřevo zelené, a tam smilnila. 7 A ačkoli jsem řekl, když ty všecky věci ona činila: Nechť se navrátí ke mně, však se nenavrátila. Načež hleděla zpronevěřilá sestra její, dcera Judská. 8 Pročež vidělo mi se pro ty všecky příčiny, poněvadž cizoložila zpurná dcera Izraelská, propustiti ji, a dáti jí lístek zapuzení jejího. Však se vždy neulekla zpronevěřilá sestra její, dcera Judská, ale šedši, smilnila také sama. 9 I stalo se, že hanebným smilstvím svým poškvrnila země; nebo cizoložila s kamenem i s dřevem. 10 A však s tím se vším neobrátila se ke mně zpronevěřilá sestra její, dcera Judská, celým srdcem svým, ale pokrytě, praví Hospodin. 11 Protož řekl Hospodin ke mně: Ospravedlnila duši svou zpurná dcera Izraelská, více nežli zpronevěřilá Judská. 12 Jdi a volej slovy těmito ku půlnoci, a rci: Navrať se, zpurná dcero Izraelská, dí Hospodin, a neoboří se tvář má zůřivá na vás; nebo já dobrotivý jsem, dí Hospodin, aniž držím hněvu na věčnost. 13 Jen toliko poznej nepravost svou, že jsi od Hospodina Boha svého odstoupila, a sem i tam běhala cestami svými k cizím pod každé dřevo zelené, a hlasu mého neposlouchali jste, dí Hospodin. 14 Navraťte se synové zpurní, dí Hospodin; nebo já jsem manžel váš, a přijmu vás, jednoho z města, a dva z čeledi, abych vás uvedl na Sion. 15 Kdežto dám vám pastýře podlé srdce svého, kteříž pásti vás budou uměle a rozumně. 16 I stane se, když se rozmnožíte a rozplodíte v této zemi za dnů těch, dí Hospodin, že nebudou říkati více: Truhla smlouvy Hospodinovy, aniž jim vstoupí na srdce, aniž zpomenou na ni, ani k ní choditi, aniž bude více u vážnosti. 17 V ten čas nazývati budou Jeruzalém stolicí Hospodinovou, a shromáždí se tam všickni národové ke jménu Hospodinovu do Jeruzaléma, a nebudou choditi více podlé zdání srdce svého zlého. 18 V těch dnech přijdou dům Judský s domem Izraelským, a přiberou se spolu z země půlnoční do země, kterouž jsem v dědictví uvedl otcům vašim; 19 Ač já pravím: Kterakž bych tě počísti mohl mezi syny, a dáti tobě zemi žádostivou, dědictví slavné zástupů pohanských, leč abys mne vzýval, říkaje: Otče můj, a od následování mne abys se neodvracel? 20 Poněvadž jakož žena zpronevěřuje se manželu svému, tak jste se zpronevěřili mně, dome Izraelský, dí Hospodin. 21 Hlas po místech vysokých buď slyšán, pláč pokorné modlitby synů Izraelských. Nebo převrátivše cesty své, zapomněli se na Hospodina Boha svého, řkoucího: 22 Navraťte se, synové zpurní, a uzdravím odvrácení vaše. Rcete: Aj, my jdeme k tobě, nebo ty, Hospodine, jsi Bůh náš. 23 Právě marné jest v pahrbcích a v množství hor doufání; zajisté v Hospodinu Bohu našem jest spasení Izraelovo. 24 Nebo ohavnost ta zžírala práci otců našich od dětinství našeho, bravy jejich i skoty jejich, syny jejich i dcery jejich. 25 Ležíme v hanbě své, a přikrývá nás pohanění naše, že jsme proti Hospodinu Bohu svému hřešili, my i otcové naši, od dětinství svého až do dne tohoto, a neposlouchali jsme hlasu Hospodina Boha svého.

nuBibeln

od Biblica

1 Om en man skiljer sig från sin hustru och hon går ifrån honom och gifter om sig, får han gå tillbaka till henne? Blir inte landet då helt vanhelgat? Du har bedrivit otukt med många älskare, skulle du då få komma tillbaka till mig? säger HERREN. 2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se: Var har du inte våldfört dig i otukt? Du har suttit vid vägkanten och väntat på dem som en arab i öknen. Du har vanhelgat landet med din prostitution och din ondska. 3 Därför hölls regnskurarna tillbaka, och något vårregn kom inte. Du var fräck som en hora, men du skämdes inte. 4 Och ändå har du nu ropat till mig: ’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung! 5 Kan en vän vredgas för evigt, hålla fast vid sin vrede för alltid?’ Så talar du, men du gör allt ont du kan.”

Israel och Juda som trolösa systrar

6 I kung Josias tid sa HERREN till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där. 7 Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det. 8 Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger HERREN. 11 HERREN sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda. 12 Gå och förkunna detta budskap mot norr: ’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger HERREN, jag ska inte se på er med ovilja, för jag är nådig, säger HERREN. Jag ska inte vara vred i all evighet. 13 Men erkänn din skuld! Du har gjort uppror mot HERREN, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla grönskande träd och inte lyssnat på mig, säger HERREN.’ 14 Vänd om, ni trolösa barn, säger HERREN. För jag är er herre^[1] och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom. 16 När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger HERREN, ska man inte mer tala om HERRENS förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny. 17 Vid den tiden ska man kalla Jerusalem HERRENS tron, och alla folk ska samlas där, för att ära HERRENS namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.

Maning till bättring

19 Jag tänkte: ’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn och ge dig ett underbart land, det härligaste arvet bland folken.’ Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far och aldrig mer vända dig bort från mig. 20 Men som en hustru är otrogen mot sin man, så var du, Israel, otrogen mot mig, säger HERREN. 21 Rop hörs från de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har gått på villovägar och glömt HERREN, sin Gud. 22 Vänd om, ni avfälliga barn, jag ska bota er från er trolöshet!” ”Vi kommer till dig, för du är HERREN, vår Gud. 23 Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek, liksom vårt larmande däruppe på höjderna. Bara i HERREN, vår Gud, finns räddning för Israel. 24 Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden^[2] slukat frukten av våra fäders arbete, deras boskap och fårhjordar, deras söner och döttrar. 25 Låt oss lägga oss ner i skam, låt vanära täcka oss. För vi har syndat mot HERREN, vår Gud, vi och våra fäder, och från vår ungdom ända fram till denna dag har vi inte lyssnat till HERREN, vår Gud.”