1I stalo se slovo Hospodinovo ke mně, řkoucí:2Jdi a volej, tak aby slyšel Jeruzalém, řka: Takto praví Hospodin: Rozpomínám se na tě pro milosrdenství mladosti tvé, a pro lásku snětí tvého, když jsi za mnou chodila po poušti v zemi, kteráž nebývá osívána.3Tehdáž svatost Hospodinova byl Izrael, prvotiny úrod jeho. Všickni, kteříž jej zžírali, obviněni byli; zlé věci na ně přišly, praví Hospodin.4Slyšte slovo Hospodinovo, dome Jákobův, a všecky čeledi domu Izraelského.5Takto praví Hospodin: Jakou shledali otcové vaši při mně nepravost, že se vzdálili ode mne, a chodíce za marností, marní učiněni jsou,6Tak že ani neřekli: Kde jest Hospodin, kterýž nás vyvedl z země Egyptské, kterýž nás vodil po poušti, po zemi pusté a strašlivé, po zemi vyprahlé a stínu smrti, po zemi, skrze niž nechodil žádný, a kdež žádný člověk nebydlil?7Nýbrž, když jsem vás uvedl do země úrodné, abyste jedli ovoce její i dobré věci její, všedše tam, poškvrnili jste země mé, a dědictví mé zohavili jste.8Kněží neřekli: Kde jest Hospodin? a ti, kteříž se obírají s zákonem, nepoznali mne, pastýři pak odstoupili ode mne, a proroci prorokovali skrze Bále, a za věcmi neužitečnými chodili.9Pročež vždy nesnáz mám s vámi, praví Hospodin, i s syny synů vašich nesnáz míti musím.10Projděte ale ostrovy Citim, a pohleďte, i do Cedar pošlete, a pošetřte pilně, a pohleďte, stalo-li se co takového.11Zdali změnil který národ bohy, ačkoli nejsou bohové? Lid pak můj změnil slávu svou v věc neužitečnou.12Užasněte se nebesa nad tím, a děste se, chřadněte velmi, praví Hospodin.13Nebo dvojí zlost spáchal lid můj: Mne opustili pramen vod živých, aby sobě vykopali čisterny, čisterny děravé, kteréž nedrží vody.14Zdali otrok jest Izrael? Zdali man doma zplozený? Pročež vydán jest v loupež?15Lvíčata řvou na něj, a vydávají hlas svůj, a obracejí zemi jeho v pustinu; města jeho vypálena jsou, tak že není žádného obyvatele.16Obyvatelé také Nof a Tachpanes pasou na vrchu hlavy tvé.17Zdaliž toho sobě nepůsobíš, opouštějíc Hospodina Boha svého v ten čas, když tě vodí po cestě své?18A nyní co tobě do cesty Egyptské, že piješ vodu z Níle? Aneb co tobě do cesty Assyrské, že piješ vodu z řeky?19Trestati tě bude zlost tvá, a odvrácení tvá domlouvati budou tobě. Poznejž tedy a viz, že zlá a hořká věc jest, že opouštíš Hospodina Boha svého, a není bázně mé při tobě, dí Panovník Hospodin zástupů.20Ačkoli dávno polámal jsem jho tvé, potrhal jsem to, čím jsi svázána byla, a řeklas: Nebuduť sloužiti modlám, však po každém pahrbku vysokém, a pod každým dřevem zeleným touláš se, ó nevěstko.21Ješto jsem já tě vysadil vinným kmenem výborným, všecku napořád semenem čistotným, i kterakž jsi mi proměnila se v plané réví cizího kmene?22Nebo bys ty se pak umyla sanitrem, a mnoho na sebe mýdla vypotřebovala, předceť patrná jest nepravost tvá před oblíčejem mým, praví Panovník Hospodin.23Kterakž můžeš říci: Nepoškvrňovala jsem se, za Báli jsem nechodila? Pohleď na cestu svou v tomto údolí, poznej, cos činila, dromedářko rychlá, kteráž znamení necháváš na cestách svých.24Jsi divoká oslice, zvyklá na poušti, kteráž podlé líbosti duše své hltá vítr, když se jí příčina dá. Kdo jí překážku učiní? Všickni ti, kteříž jí hledají, nepotřebí se jim kvaltovati, naleznouť ji v měsíci jejím.25Dí-liť kdo: Zdržuj nohu svou, aby bosá nebyla, a hrdlo své od žízně, tedy říkáš: To nic, nikoli; nebo jsem zamilovala cizí, a za nimi choditi budu.26Jakož k hanbě přichází zloděj, když postižen bývá, tak zahanben bude dům Izraelský, oni, králové jejich, knížata jejich, a kněží jejich, i proroci jejich,27Kteříž říkají dřevu: Otec můj jsi, a kameni: Ty jsi mne zplodil. Nebo se hřbetem ke mně obracejí a ne tváří, ale v čas trápení svého říkají: Vstaň a vysvoboď nás.28I kdež jsou bohové tvoji, kterýchž jsi nadělal sobě? Nechť vstanou, budou-li tě moci vysvoboditi v čas trápení tvého, poněvadž podlé počtu měst svých máš bohy své, ó Judo.29Co se vaditi budete se mnou? Vy všickni odstoupili jste ode mne, dí Hospodin.30Nadarmo jsem bil syny vaše, kázně nepřijali; sežral meč váš proroky vaše jako lev, kterýž dáví.31Ó národe, vy posuďte slova Hospodinova, zdali jsem byl pouští Izraelovi, zdali zemí tmavou? Proč říká lid můj: Panujeme, nepřijdeme více k tobě?32Zdali se zapomíná panna na ozdoby své, a nevěsta na tkanice své? Lid pak můj zapomněl se na mne za dny nesčíslné.33Proč zastáváš cesty své, hledajíc toho, což miluješ? Pročež i jiné nešlechetnice učíš cestám svým.34Nad to, na podolcích tvých nalézá se krev duší chudých nevinných. Nenesnadně nalézám to, nebo viděti to na těch všech podolcích.35A vždy říkáš: Poněvadž nevinná jsem, jistě odvrácena jest prchlivost jeho ode mne. Aj, já v soud vejdu s tebou, proto že pravíš: Nehřešila jsem.36Proč tak běháš, proměňujíc cestu svou? Jakož jsi zahanbena od Assyrských, tak i od Egyptských zahanbena budeš.37Také odtud vyjdeš, a ruce tvé budou nad hlavou tvou; nebo zamítá Hospodin troštování tvá, a nepovedeť se šťastně v nich.
1HERRENS ord kom till mig:2”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger HERREN: ’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen, hur du älskade mig som brud och hur du följde mig genom öknen, genom ett land där ingen sår något.3Israel var heligt för HERREN, det första av hans skörd. Alla som åt av det drog på sig skuld och blev drabbade av olycka, säger HERREN.’ ”4Hör HERRENS ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter!5Så säger HERREN: ”Vad var det för fel era fäder fann hos mig, eftersom de gick bort från mig och följde de värdelösa avgudarna och själva blev värdelösa?6De frågade inte: ’Var är HERREN, som ledde oss ut ur Egypten, genom öknen, genom ett öde, oländigt land, torkans och skuggornas land, ett land som ingen vill passera igenom och där ingen vill bo?’7Jag ledde er till ett bördigt land, för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda. Men när ni kom dit orenade ni mitt land och gjorde min egendom avskyvärd.8Prästerna frågade inte: ’Var är HERREN?’ De som hade hand om lagen kände mig inte, ledarna satte sig upp mot mig, profeterna profeterade i Baals namn och följde värdelösa avgudar.9Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger HERREN, ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.10Dra bort till kittéernas[1] kuster och se efter, sänd någon till Kedar för att noga undersöka om något sådant har skett:11Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar, som ändå inte är några gudar? Men mitt folk har bytt bort sin härlighet[2] mot en värdelös avgud.12Häpna över detta, ni himlar, rys och bäva, säger HERREN.13Mitt folk har begått en dubbel synd: Det har övergett mig, källan med det levande vattnet, och de har grävt dåliga brunnar åt sig, brunnar som inte håller vatten.14Är Israel en tjänare eller född till slav? Varför har han blivit ett byte?15Lejonen ryter och morrar mot honom. De har lagt hans land öde och bränt ner hans städer, så att ingen kan bo i dem.16Män från Memfis och Tachpanches betar din hjässa kal.17Är det inte du själv som har dragit detta över dig genom att du övergav HERREN, din Gud, när han ville leda dig på vägen?18Varför ska du nu gå till Egypten för att dricka Shichors vatten? Och varför gå till Assyrien för att dricka av Eufratflodens vatten?19Din ondska kommer att straffa dig, ditt avfall att tukta dig. Besinna och inse därför hur ont och bittert det är att du överger HERREN, din Gud, och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas HERRE.20För länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band.[3] Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’ På varje höjd och under varje grönskande träd lade du dig ner och prostituerade dig.21Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas för mig till en oduglig, vildvuxen ranka?22Även om du tvättar dig med lut och rikligt med såpa består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, HERREN.23”Hur kan du säga: ’Jag har inte orenat mig och inte sprungit efter baalsgudarna’? Tänk efter hur du bar dig åt i dalen, beakta vad du har gjort. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit,24som en vildåsna, van vid öken, som flåsar under parningstiden. Vem kan tygla dess begär? Ingen behöver springa sig trött efter den, i parningstiden är den lätt att finna.25Akta dig, så du inte springer av dig skorna och får din strupe torr. Men du säger: ’Det är ingen idé. Jag älskar främmande gudar, och dem måste jag följa.’26Som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam, med sina kungar, furstar, präster och profeter,27de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’ och till en sten: ’Du har fött mig.’ De vänder ryggen mot mig, inte ansiktet, men när olyckan kommer ropar de: ’Kom och rädda oss!’28Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv? Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan! Du har ju lika många gudar som du har städer, Juda.29Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger HERREN.30Till ingen nytta har jag straffat era söner, de tog inte emot någon tillrättavisning. Som rovlystna lejon har ert svärd ätit upp profeterna.31Ni släkte, ge akt på HERRENS ord! Har jag varit en öken för Israel, ett mörkrets land? Varför säger mitt folk: ’Vi går vart vi vill, vi kommer inte mer tillbaka till dig.’32Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken, eller en brud sin gördel? Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.33Hur skickligt hittar du inte vägen i ditt sökande efter kärlek! Till och med de sämsta bland kvinnorna har en hel del att lära av dig.[4]34Dina kläder är fläckade av blod från fattiga och oskyldiga. De ertappades inte vid inbrott. Trots allt detta[5]35säger du: ’Jag är oskyldig. Han är inte vred på mig längre.’ Jag ska döma dig, därför att du säger att du inte har syndat.36Varför far du än hit och än dit, för att ta en annan väg? Du ska bli besviken på Egypten på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.37Också därifrån kommer du att få gå med händerna över huvudet. HERREN har förkastat dem som du litade på, och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.