1Takto praví Hospodin pomazanému svému Cýrovi, jehož pravici zmocním, a národy před ním porazím, a bedra králů rozpáši, a zotvírám před ním vrata, a brány nebudou zavírány:2Já před tebou půjdu, a cesty křivé zpřímím, vrata měděná potru, a závory železné posekám.3A dám tobě poklady skryté, a klénoty schované, abys poznal, že já jsem Hospodin Bůh Izraelský, kterýž tě ze jména volám.4Pro služebníka svého Jákoba a Izraele vyvoleného svého jmenoval jsem tě jménem tvým, i příjmím tvým, ačkoli mne neznáš.5Já jsem Hospodin, a není žádného více, kromě mne není žádného Boha. Přepásal jsem tě, ačkoli mne neznáš,6Aby poznali od východu slunce i od západu, že není žádného kromě mne. Jáť jsem Hospodin, a není, žádného více.7Kterýž formuji světlo, a tvořím tmu, působím pokoj, a tvořím zlé, já Hospodin činím to všecko.8Rosu dejte nebesa s hůry, a nejvyšší oblakové dštěte spravedlnost; otevři se země, a ať vzejde spasení, a spravedlnost ať spolu vykvete. Já Hospodin způsobím to.9Běda tomu, kdož se v odpory dává s tím, jenž jej sformoval, jsa střep jako jiné střepiny hliněné. Zdaliž dí hlina hrnčíři svému: Což děláš? Dílo tvé zajisté ničemné jest.10Běda tomu, kterýž říká otci: Co zplodíš? A ženě: Co porodíš?11Takto praví Hospodin, Svatý Izraelský, a kterýž jej sformoval: Budoucí-liž věci na mně vyzvídati chcete, o synech mých a díle rukou mých mně vyměřovati?12Já jsem učinil zemi, a člověka na ní stvořil; já jsem, jehož ruce roztáhly nebesa, a všemu vojsku jejich rozkazuji.13Já vzbudím jej v spravedlnosti, a všecky cesty jeho zpřímím. Onť vzdělá město mé, a zajaté mé propustí, ne ze mzdy, ani pro dar, praví Hospodin zástupů.14Takto praví Hospodin: Práce Egyptská, a kupectví Mouřenínská, a Sabejští, muži veliké postavy, k tobě přijdou, a tvoji budou. Za tebou se poberou, v poutech půjdou, tobě se klaněti, a tobě se kořiti budou, říkajíce: Toliko u tebe jest Bůh silný, a neníť žádného více kromě toho Boha.15(Jistě ty jsi Bůh silný, skrývající se, Bůh Izraelský, spasitel.)16Všickni onino se zastydí, a zahanbeni budou, spolu odejdou s hanbou činitelé obrazů;17Ale Izrael spasen bude skrze Hospodina spasením věčným. Nebudete zahanbeni, ani v lehkost uvedeni na věky věků.18Nebo tak praví Hospodin stvořitel nebes, (ten Bůh, kterýž sformoval zemi a učinil ji, kterýž utvrdil ji, ne na prázdno stvořil ji, k bydlení sformoval ji): Já jsem Hospodin, a není žádného více.19Nemluvím tajně v místě zemském tmavém, neříkám semeni Jákobovu nadarmo: Hledejte mne. Já Hospodin mluvím spravedlnost, a zvěstuji věci pravé.20Shromažďte se a přiďte, přibližte se spolu vy, kteříž jste pozůstali mezi pohany. Nic neznají ti, kteříž se s dřevem rytiny své nosí; nebo se modlí bohu, kterýž nemůže vysvoboditi.21Oznamte a přiveďte i jiné, a nechať spolu v radu vejdou, a ukáží, kdo to od starodávna předpověděl, a hned zdávna oznámil? Zdali ne já Hospodin? Neboť není žádného jiného Boha kromě mne, není Boha silného, spravedlivého, a spasitele žádného kromě mne.22Obraťtež zřetel ke mně, abyste spaseny byly všecky končiny země; nebo já jsem Bůh silný, a není žádného více.23Skrze sebe přisáhl jsem, vyšlo z úst mých slovo spravedlnosti, kteréž nepůjde na zpět: Že se mně skláněti bude všeliké koleno, a přisahati každý jazyk,24Říkaje: Toliko v Hospodinu mám všelijakou spravedlnost a sílu, a až k samému přijde; ale zahanbeni budou všickni, kteříž se koli zlobí proti němu.25V Hospodinu ospravedlněni budou, a chlubiti se všecko símě Izraelovo.
1Så säger HERREN till sin smorde, Kyros, som han har tagit vid högra handen för att lägga folken under honom, för att avväpna kungar och för att öppna portar för honom, som aldrig mer ska stängas.2’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[1] krossa kopparportar och slå sönder järnbommar.3Jag ska ge dig skatter som ligger gömda i mörkret, och hemliga rikedomar, för att du ska förstå att jag som kallar dig vid ditt namn är HERREN, Israels Gud.4För min tjänare Jakobs skull, för Israel, min utvalde, kallade jag dig vid namn och gav dig ett hedersnamn, fastän du inte känner mig.5Jag är HERREN, ingen annan finns, utom mig finns ingen Gud. Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,6för att man i hela världen från öster till väster ska förstå att det inte finns någon annan än jag. Jag är HERREN, och det finns ingen annan.7Jag skapar både ljus och mörker. Jag skapar lycka och olycka. Jag, HERREN, gör allt detta.’8Låt det regna, himlar där ovan! Låt rättfärdighet flöda ur skyarna! Låt jorden öppna sig, frälsningen bära frukt, och rättfärdigheten växa fram. Jag, HERREN, har skapat allt detta.9Ve den som tvistar med sin Skapare, den som bara är en av många krukskärvor på marken. Inte säger väl leran till den som formar den: ’Vad gör du?’ Eller säger ditt verk: ’Denne har inga händer.’10Ve den som säger till sin far: ’Vad är det du avlar?’ eller till sin mor: ’Vad är det du föder?’ ”11Så säger HERREN, Israels Helige, dess skapare: ”När det gäller det som ska komma, ställer ni frågor till mig om mina barn, eller befaller ni mig vad jag ska göra?12Det är jag som skapat jorden och människorna på den. Med mina händer har jag utbrett himlarna och gett order till hela dess härskara.13Jag har låtit honom[2] uppstå i rättfärdighet, och jag ska jämna hans väg. Han ska bygga upp min stad och befria mina bortförda, utan betalning, utan lön,” säger härskarornas HERRE.14Så säger HERREN: ”Egyptens rikedomar, Kushs handel och Sebas resliga folk ska överföras till dig, alltsammans ska bli ditt. De ska följa dig som fångar i kedjor och falla ner inför dig och be och säga: ’Gud är sannerligen med dig, ingen annan finns, ingen annan är Gud.’ ”15Du är sannerligen en dold Gud, du Israels räddare.16Alla avgudatillverkare ska få skämmas och komma i vanära, förnedring är vad som väntar dem.17Men Israel kommer att räddas av HERREN, han räddar dem för evigt. Ni kommer aldrig någonsin att hamna i skam eller vanära.18Så säger HERREN som skapat himlarna, han som är Gud, som formade jorden, gjorde den, grundlade den, skapade den, inte till att vara tom utan bebodd: ”Jag är HERREN, och det finns ingen annan.19Jag har inte talat i hemlighet, någonstans i ett mörkt land, inte uppmanat Jakobs ättlingar att söka mig i tomheten. Jag är HERREN, vad jag talar är rättfärdigt och sant, mina ord är att lita på.20Samlas här, kom hit, kom samman, ni som räddats bland folken! De som bär omkring på trägudar och ber till en gud som inte kan hjälpa dem är utan vett.21Berätta, lägg fram vad ni har att säga, rådgör med varandra. Vem har förutsagt detta i en gången tid, berättat det för länge sedan? Är det inte jag, HERREN? Det finns ingen annan Gud än jag, en rättfärdig Gud och en räddare. Ingen annan finns.22Vänd er till mig för att bli räddade, alla från jordens ändar! För jag är Gud, och det finns ingen annan.23Jag har svurit vid mig själv, rättfärdighetens ord har utgått ur min mun och kan aldrig tas tillbaka: Alla människor ska böja knä inför mig, och alla ska komma till mig med sin bekännelse.24’Endast i HERREN finns rättfärdighet och styrka,’ ska man säga. Alla som har rasat mot honom ska komma inför honom i skam.25Genom HERREN ska alla Israels ättlingar vinna rättfärdighet och seger.”