1Aj, v spravedlnosti kralovati bude král, a knížata v soudu panovati budou.2Nebo bude muž ten jako skrýše před větrem, a schrana před přívalem, jako potokové vod na místě suchém, jako stín skály veliké v zemi vyprahlé.3A oči vidoucích nebudou blíkati, a uši slyšících pozorovati budou.4Pročež srdce bláznů nabude umění, a jazyk zajikavých prostranně a světle mluviti bude.5Nebudeť více nazýván nešlechetný šlechetným, a skrbný nebude slouti štědrým.6Proto že nešlechetný o nešlechetnosti mluví, a srdce jeho skládá nepravost, jak by provodil ošemetnost, a mluvil proti Hospodinu scestné věci, jak by znuzil duši lačného, a nápoj žíznivému odjal.7Také i usilování skrbného jsou škodlivá; nebo nešlechetnosti obmýšlí, jak by k záhubě přivedl ponížené slovy lživými, a mluvil proti nuznému před soudem.8Ješto šlechetný obmýšlí šlechetné věci, a takovýť při tom, což šlechetného jest, státi bude.9Ženy lhostejné, vstaňte, slyšte hlas můj; dcery bezpečně sobě počínající, ušima pozorujte řeči mé.10Za mnohé dny a léta vichrovány budete, ó vy v bezpečnosti bydlící; nebo přestane vinobraní, a klizení úrod nepřijde.11Třestež se strachem, ó lhostejné, pohnětež se, bezpečně sobě počínající; svlecte se, a obnažte se, a přepašte se po bedrách.12Kvílíce nad prsy, nad poli výbornými a nad kmeny úrodnými.13Na zemi lidu mého trní a hloží vzejde, anobrž na všech domích veselých a městě plésajícím.14Nebo rozkošný palác opuštěn bude, hluk města přestane, hrad vysoký a věže obráceny budou v jeskyně na věčnost, k radosti divokým oslům, a ku pastvišti stádům.15Dokudž nebude vylit na nás duch s výsosti, a nebude obrácena poušť v pole úrodné, a pole úrodné za les počítáno.16I bude na poušti soud bydliti, a spravedlnost na poli úrodném přebývati.17A zjeví se skutek spravedlnosti, pokoj, ovoce, pravím, spravedlnosti, pokoj a bezpečnost až na věky.18Nebo bydliti bude lid můj v obydlí pokojném, totiž v příbytcích nejbezpečnějších a v odpočívání nejpokojnějším,19Byť pak i krupobití spadlo na les, a velmi sníženo bylo město.20Blaze vám, kteříž sejete na všelikých místech úrodných, vypouštějíc tam vola i osla.
1En kung ska regera i rättfärdighet och furstar styra med rättvisa.2Var man ska då vara som en tillflykt i stormen och som ett skydd för stormvinden, som vattenströmmar i ödemarken och som skuggan av en väldig klippa i ett uttorkat land.3Då ska de seendes ögon inte slutas, och de som hör ska lyssna.4De tanklösa ska förstå och få kunskap, och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt.5Dåren ska inte längre kallas ädel och skurken inte längre respekteras.6För en dåre talar dårskap, han är upptagen med det som är orätt, han agerar gudlöst och talar lögner om HERREN. Han lämnar den hungrande i sin svält och låter inte den törstande dricka.7Skurkens metoder är onda och han gör upp onda planer för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal, när de fattiga vädjar om rättvisa.8Men en ädel människa har ädla planer och står för det som är ädelt.9Ni kvinnor som är så sorglösa, hör på mig! Ni döttrar som är så säkra, lyssna på vad jag har att säga!10Inom drygt ett år kommer ni att darra, ni sorglösa. Vinskörden kommer att slå fel, och frukten uteblir.11Bäva, ni sorglösa kvinnor, darra, ni säkra! Ta av er alla era kläder och klä er i säcktyg!12Sörj över era bördiga åkerfält och över de fruktbara vinstockarna,13över mitt folks marker, där törnen och tistlar växer fram, och över alla glädjefyllda hus och den muntra staden.14Befästningen ska överges, den befolkade staden tömmas. Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid, till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,15tills Anden från höjden utgjuts över oss. Då ska öknen bli bördig mark och åkrarna betraktas som skog.16Rätten ska bo i öknen och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.17Rättfärdigheten ger frid, dess frukt är lugn och trygghet för evigt.18Mitt folk ska bo på fridfulla ställen, i trygga hem, på ostörda viloplatser,19Men det ska hagla när skogen fälls och staden jämnas med marken.20Lyckliga är ni som sår vid alla vatten och låter er boskap och era åsnor beta fritt.