1Sarai pak manželka Abramova jemu nerodila; a měla děvku Egyptskou, jménem Agar.2I řekla Sarai Abramovi: Aj, nyní Hospodin zavřel život můj, abych nerodila; vejdi, prosím, k děvce mé, zda bych aspoň z ní mohla míti syny. I povolil Abram řeči Sarai.3Tedy vzavši Sarai manželka Abramova Agar Egyptskou děvku svou, po desíti letech, jakž bydliti počal Abram v zemi Kananejské, dala ji Abramovi muži svému za ženu.4I všel k Agar, kterážto počala. Viduci pak ona, že počala, zlehčila sobě paní svou.5I řekla Sarai Abramovi: Křivdou mou tys vinen; já jsem dala děvku svou v lůno tvé, kterážto viduci, že počala, zlehčila mne sobě. Sudiž Hospodin mezi mnou a mezi tebou.6I řekl Abram k Sarai: Aj, děvka tvá v moci tvé; učiň s ní, cožť se za dobré vidí. Tedy trápila ji Sarai, a ona utekla od ní.7Našel ji pak anděl Hospodinův u studnice vody na poušti, u studnice té, kteráž jest při cestě Sur.8A řekl: Agar, děvko Sarai, odkud jdeš, a kam se béřeš? I řekla: Od tváři Sarai paní své já utíkám.9Tedy řekl jí anděl Hospodinův: Navrať se ku paní své, a pokoř se pod ruku její.10Opět řekl anděl Hospodinův: Velice rozmnožím símě tvé, aniž bude moci sečteno býti pro množství.11Potom také řekl anděl Hospodinův: Aj, ty jsi těhotná, a tudíž porodíš syna, a nazůveš jméno jeho Izmael; nebo uslyšel Hospodin trápení tvé.12Budeť pak lítý člověk; ruce jeho proti všechněm, a ruce všech proti němu; a před tváří všech bratří svých bydliti bude.13I nazvala Agar jméno Hospodinovo, kterýž mluvil jí: Ty jsi silný Bůh vidění; nebo řekla: Zdaliž teď také nevidím po tom, kterýž mne viděl?14Protož nazvala studnici tu studnicí Živého vidoucího mne. Aj, ta jest mezi Kádes a Barad.15Porodila pak Agar Abramovi syna; a nazval Abram jméno syna svého, kteréhož porodila Agar, Izmael.16Abram pak byl v osmdesáti šesti letech, když mu porodila Agar Izmaele.
1Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Men Saraj hade en egyptisk slavinna, som hette Hagar,2och så sa Saraj till Abram: ”Eftersom HERREN inte har gett mig några barn, kan du ligga med min slavinna, för att jag kanske kan få barn genom henne.” Abram gick med på hennes förslag.3Så gav Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavinna Hagar till sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaans land.4Han låg med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, började hon se ner på sin husmor Saraj.5Då sa Saraj till Abram: ”Allt är ditt fel! Jag gav min slavinna i din famn, men när hon blev gravid började hon se ner på mig. Må HERREN döma mellan mig och dig!”6”Slavinnan är i dina händer. Gör vad du tycker är bäst”, svarade Abram. Då bestraffade Saraj henne så att hon flydde.7HERRENS ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Shur.8Ängeln frågade: ”Hagar, Sarajs slavinna, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?” ”Jag är på flykt från min husmor Saraj”, svarade Hagar.9Då sa HERRENS ängel: ”Gå tillbaka till din husmor och underkasta dig henne!”10HERRENS ängel sa vidare: ”Jag ska göra dina ättlingar så talrika att ingen kan räkna dem.”11Och HERRENS ängel sa vidare till henne: ”Du är med barn och du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael[1]. HERREN har nämligen hört din klagan.12Denne din son kommer att vara som en vildåsna. Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Han ska leva öster om[2] sina bröder.”13Därefter kallade Hagar HERREN som talat med henne för ”den Gud som ser mig”, eftersom hon tänkte: ”Jag har sett den som ser mig.”14Senare kallades brunnen för Beer Lachaj Roi[3]. Den ligger mellan Kadesh och Bered.15Så födde Hagar en son åt Abram, och Abram kallade honom Ismael.16Abram var åttiosex år gammal när Hagar födde Ismael åt honom.