1Když pak ty věci pominuly, stalo se slovo Hospodinovo k Abramovi u vidění, řkoucí: Neboj se, Abrame; já budu pavéza tvá, a odplata tvá velmi veliká.2Jemužto řekl Abram: Panovníče Hospodine, což mi dáš, poněvadž já scházím bez dětí, a ten, jemuž zanechám domu svého, bude Damašský Eliezer?3Řekl ještě Abram: Aj, mně jsi nedal semene; a aj, schovanec můj bude mým dědicem.4A aj, slovo Hospodinovo k němu, řkuci: Nebudeť ten dědicem tvým, ale kterýž vyjde z života tvého, ten dědicem tvým bude.5I vyvedl jej ven a řekl: Vzhlédniž nyní k nebi, a sečti hvězdy, budeš-li je však moci sčísti? Řekl mu ještě: Tak bude símě tvé.6I uvěřil Hospodinu, a počteno mu to za spravedlnost.7(Nebo byl řekl jemu: Já jsem Hospodin, kterýž jsem tě vyvedl z Ur Kaldejských, aťbych dal zemi tuto k dědičnému vládařství.8I řekl: Panovníče Hospodine, po čem poznám, že ji dědičně obdržím?9I odpověděl jemu: Vezmi mně jalovici tříletou, a kozu tříletou, a skopce tříletého, hrdličku také a holoubátko.10Kterýžto vzav ty všecky věci, zroztínal je na poly, a rozložil na dvě straně, jednu polovici proti druhé; ptáků pak nezroztínal.11Ptáci pak sedali na ta mrtvá těla, a Abram je sháněl.12I stalo se, když slunce zapadalo, že dřímota těžká připadla na Abrama; a aj, hrůza a tma veliká obklíčila jej).13Řekl tedy Bůh Abramovi: To zajisté věz, že pohostinu bude símě tvé v zemi cizí, a v službu je podrobí, a trápiti je budou za čtyři sta let.14Však národ, jemuž sloužiti budou, já souditi budu; a potom vyjdou s velikým zbožím.15Ty pak půjdeš k otcům svým v pokoji; a pohřben budeš v starosti dobré.16A čtvrté pokolení sem se navrátí; nebť ještě není doplněna nepravost Amorejských.17I stalo se, když zapadlo slunce, a tma bylo, a aj, ukázala se pec kouřící se, a pochodně ohnivá, kteráž šla mezi díly těmi.18V ten den učinil Hospodin smlouvu s Abramem, řka: Semeni tvému dám zemi tuto, od řeky Egyptské až do řeky té veliké, řeky Eufraten:19Cinejské, Cenezejské, Cethmonské,20A Hetejské, Ferezejské, a Refaimské,21Amorejské, i Kananejské také, a Gergezejské a Jebuzejské.
1Något senare kom HERRENS ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld och ska ge dig rik belöning.”2Men Abram svarade: ”Herre, HERRE, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.”[1]3Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”4Då kom HERRENS ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.”5Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande[2] bli.”6Och Abram trodde HERREN, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.[3]7Han sa till honom: ”Jag är HERREN, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.”8Men Abram svarade: ”Herre, HERRE, hur kan jag veta att jag ska få det här?”9Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva.10Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.[4]11Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.12När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom.13Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år.14Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar.15Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder.16I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.”17När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.[5]18Den dagen upprättade HERREN detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat,19kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas,20hettiternas, perisséernas, refaéernas,21amoréernas, kanaanéernas, girgashéernas och jevuséernas land.”