1Přednímu kantoru z potomků Jedutunových, s Azafem, žalm.2Hlas můj k Bohu, když volám, hlas můj k Bohu, aby ucha naklonil ke mně.3V den ssoužení svého Pána hledal jsem, v noci ruce své rozprostíral jsem bez přestání, a nedala se potěšiti duše má.4Na Boha zpomínal jsem a kormoutil se, přemyšloval jsem, a úzkostmi svírán byl duch můj. Sélah.5Zdržoval jsi oči mé, aby bděly; potřín jsem byl, aniž jsem mluviti mohl.6I přicházeli mi na pamět dnové předešlí, a léta dávní.7Rozpomínal jsem se v noci na zpěvy své, v srdci svém přemyšloval jsem, a zpytoval to duch můj, pravě:8Zdali na věky zažene Bůh? Nikdy-liž již více lásky neukáže?9Zdali do konce přestane milosrdenství jeho? A konec vezme slovo od pokolení až do pokolení?10Zdali se zapomněl smilovávati Bůh silný? Zdaž zadržel v hněvě milosrdenství svá? Sélah.11I řekl jsem: Toť jest má smrt. Ale učiníť proměnu pravice Nejvyššího.12Rozpomínati se budu na skutky Hospodinovy, a připomínati sobě divné činy tvé, od starodávna.13A přemyšlovati o všelikém díle tvém, a o skutcích tvých mluviti.14Bože, svatá jest cesta tvá. Kdo jest silný, veliký, jako Bůh?15Ty jsi ten Bůh silný, jenž činíš divné věci; uvedl jsi v známost mezi národy sílu svou.16Vysvobodil jsi ramenem lid svůj, syny Jákobovy a Jozefovy. Sélah.17Vidělyť jsou tě vody, Bože, viděly tě vody, a zstrašily se; pohnuly se také i hlubiny.18Vydali povodně oblakové, vydala hřmot nebesa, ano i kameníčko tvé skákalo.19Vznělo hřímání tvé po obloze, blýskání osvěcovalo okršlek zemský, pohybovala se a třásla země.20Skrze moře byla cesta tvá, a stezky tvé skrze vody veliké, a však šlepějí tvých nebylo znáti. [ (Psalms 77:21) Vedl jsi jako stádo lid svůj skrze Mojžíše a Arona. ]
Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag
1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.2Jag ropar högt till Gud. Jag ropar högt till Gud, och han ska lyssna till mig.3Jag söker Herren när jag är i nöd, på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand, men det finns ingen tröst för mig.4Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och förlorar allt mod. Séla5Du låter mig inte sluta ögonen, och i min oro kan jag inte få fram ett ord.6Jag tänker på hur det var förr, på år som för länge sedan gått.7Jag minns min sång i natten, jag tänker, jag grubblar.8Förkastar Herren för alltid? Ska han aldrig mer visa sin godhet?9Är hans nåd borta för alltid? Har han svikit sitt löfte för framtiden?10Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet? Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla11Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig: den Högste handlar inte som förr.[1]12Jag kommer ihåg HERRENS gärningar, jag minns dina under för länge sedan.13Jag begrundar alla dina verk, jag tänker på dina mäktiga gärningar.”14I heligheten går din väg, Gud. Vilken gud är så stor som du, Gud?15Du är en Gud som gör under! Du har visat folken din kraft.16Med din styrka befriade du ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar. Séla17Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen skälvde.18Vatten sprang fram ur molnen, åskan mullrade i skyn och dina pilar for omkring.19Din åskas dån hördes i stormvinden, blixtarna lyste upp världen, jorden skakade och darrade.20Du banade en väg rakt genom havet, din stig genom stora vatten, men dina fotspår syntes inte.21Du ledde ditt folk som en hjord, med Mose och Aron som herdar.