Žalm 69 | Bible Kralická :: ERF Bibleserver

Bible Kralická

1 Přednímu z kantorů na šošannim, žalm Davidův. 2 Vysvoboď mne, ó Bože, neboť jsou dosáhly vody až k duši mé. 3 Pohřížen jsem v hlubokém bahně, v němž dna není; všel jsem do hlubokosti vod, jejichž proud zachvátil mne. 4 Ustal jsem, volaje, vyschlo hrdlo mé, zemdlely oči mé od ohlídání se na tě Boha svého. 5 Více jest těch, kteříž mne nenávidí bez příčiny, než vlasů hlavy mé; zmocnili se ti, kteříž mne vyhladiti usilují, a jsou nepřátelé moji bez mého provinění; to, čehož jsem nevydřel, nahražovati jsem musil. 6 Bože, ty znáš sám nemoudrost mou, a výstupkové moji nejsou skryti před tebou. 7 Nechť nebývají zahanbeni příčinou mou ti, kteříž na tě očekávají, Pane, Hospodine zástupů; nechť nepřicházejí skrze mne k hanbě ti, kteříž tě hledají, ó Bože Izraelský. 8 Neboť pro tebe snáším pohanění, a stud přikryl tvář mou. 9 Cizí učiněn jsem bratřím svým, a cizozemec synům matky své, 10 Proto že horlivost domu tvého snědla mne, a hanění hanějících tě na mne připadla. 11 Když jsem plakal, postem trápiv duši svou, bylo mi to ku potupě obráceno. 12 Když jsem bral na se pytel místo roucha, tehdy jsem jim byl za přísloví. 13 Pomlouvali mne, sedíce v bráně, a písničkou byl jsem těm, kteříž pili víno. 14 Já pak modlitbu svou k tobě odsílám, Hospodine, časť jest dobré líbeznosti tvé. Ó Bože, vedlé množství milosrdenství svého vyslyš mne, pro pravdu svou spasitelnou. 15 Vytrhni mne z bláta, abych nebyl pohřížen; nechť jsem vytržen od těch, kteříž mne nenávidí, jako z hlubokostí vod, 16 Aby mne nezachvátili proudové vod, a nesehltila hlubina, ani se nade mnou zavřela prohlubně. 17 Vyslyšiž mne, Hospodine, neboť jest dobré milosrdenství tvé; vedlé množství slitování svých vzhlédniž na mne. 18 A neskrývej tváři své od služebníka svého, neboť mám úzkost; rychle vyslyš mne. 19 Přibliž se k duši mé, a vyprosť ji; pro nepřátely mé vykup mne. 20 Ty znáš pohanění mé, a zahanbení mé, i potupu mou, před tebouť jsou všickni nepřátelé moji. 21 Pohanění potřelo srdce mé, pročež jsem byl v žalosti. Očekával jsem, zdali by mne kdo politoval, ale žádného nebylo, zdali by kdo potěšiti chtěli, ale nedočkal jsem. 22 Nýbrž místo pokrmu poskytli mi žluči, a v žízni mé napájeli mne octem. 23 Budiž jim stůl jejich před nimi za osídlo, a pokojný způsob jejich místo síti. 24 Ať se zatmí oči jejich, aby viděti nemohli, a bedra jejich k stálému přiveď zemdlení. 25 Vylí na ně rozhněvání své, a prchlivost hněvu tvého ať je zachvátí. 26 Budiž příbytek jejich pustý, v staních jejich kdo by obýval, ať není žádného. 27 Nebo se tomu, jehož jsi ty zbil, protiví, a o bolesti zraněných tvých rozmlouvají. 28 Přilož nepravost k nepravosti jejich, a ať nepřicházejí k spravedlnosti tvé. 29 Nechť jsou vymazáni z knihy živých, a s spravedlivými ať nejsou zapsáni. 30 Já pak ztrápený jsem, a bolestí sevřený, ale spasení tvé, ó Bože, na místě bezpečném postaví mne. 31 I buduť chváliti jméno Boží s prozpěvováním, a velebiti je s děkováním. 32 A bude to příjemnější Hospodinu nežli vůl, neb volek rohatý s rozdělenými kopyty. 33 To když uhlédají tiší, radovati se budou, hledajíce Boha, a ožive srdce jejich. 34 Neboť vyslýchá chudé Hospodin, a vězni svými nezhrzí. 35 Chvaltež ho nebesa a země, moře i všeliký hmyz jejich. 36 Bůhť zajisté zachová Sion, a vzdělá města Judská, i budou tu bydliti, a zemi tu dědičně obdrží. [ (Psalms 69:37) Tolikéž i símě služebníků jeho dědičně jí vládnouti budou, a milující jméno jeho v ní přebývati. ]

nuBibeln

od Biblica

Den lidandes bön

1 För körledaren, enligt Shoshannim^[1]. Av David. 2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen! 3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, jag saknar fotfäste. Jag har kommit ut på djupt vatten, floden sveper över mig. 4 Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina ögon är matta och ser med väntan på dig, min Gud. 5 De som har hatat mig utan anledning är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är många som vill förgöra mig och som utan orsak är mina fiender, Jag måste ersätta vad jag inte har stulit. 6 Du känner min dumhet, Gud, min skuld är inte gömd för dig. 7 Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull, härskarornas HERRE, låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull, du Israels Gud. 8 Det är för din skull som jag hånas och mitt ansikte täcks av skam. 9 Jag har blivit främmande för mina egna bröder, en främling för min mors söner. 10 Min iver för ditt tempel förtär mig, och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig. 11 När jag sörjer och fastar hånar man mig. 12 När jag klär mig i sorgkläder blir jag en visa för dem. 13 De som sitter i porten sladdrar om mig, och i dryckesvisorna sjunger man om mig. 14 Men jag ber till dig, HERRE, vid rätt tid. Svara mig, Gud, i din stora nåd, i din frälsnings trofasthet. 15 Rädda mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen. 16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller djupet uppsluka mig. Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig. 17 HERRE, svara mig i din godhet och nåd, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. 18 Göm dig inte för mig, din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig att svara! 19 Kom nära mig och befria mig, friköp mig från mina fiender! 20 Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras. Du ser alla mina ovänner. 21 Deras förakt har krossat mitt hjärta, och jag är sjuk. Jag sökte medlidande men fann inget, någon som kunde trösta mig men hittade ingen. 22 De blandade gift i min mat och gav mig ättika att dricka i min törst. 23 Låt deras bord framför dem bli en snara och deras frid^[2] en fälla. 24 Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser, och deras höfter alltid vackla. 25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd, 26 och låt deras hem stå öde och ingen mer bo i deras tält. 27 De förföljer den som du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat. 28 Ställ dem till svars för synd efter synd, låt dem inte få del av din rättfärdighet. 29 Utplåna dem från de levandes bok! Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga. 30 Jag är i nöd och ångest, Gud, låt din räddning bli min tillflykt. 31 Då ska jag prisa Guds namn med sång, ära honom med tacksägelse. 32 Det behagar HERREN mer än en tjur eller en oxe med horn och klövar. 33 De förtryckta ska se det och glädja sig, ni som söker Gud ska få nytt mod, 34 för HERREN hör de fattiga och föraktar inte sina fångna. 35 Låt himlen och jorden prisa honom, haven och allt som rör sig i dem! 36 Gud ska rädda Sion och bygga upp Juda städer igen, de ska bo där och ta det i besittning. 37 Hans tjänares barn ska ärva det, och alla som älskar hans namn ska bo där.