1Zlatý zpěv Davidův. Ostříhej mne, Bože silný, neboť v tebe doufám.2Rciž, duše má, Hospodinu: Ty jsi Pán můj, dobrota má nic tobě neprospěje.3Ale svatým, kteříž jsou na zemi, a znamenitým, v nichž všecka líbost má.4Rozmnožují bolesti své ti, kteříž k cizímu bohu chvátají; neokusím obětí jejich ze krve, aniž vezmu jména jejich ve rty své.5Hospodin jest částka dílu mého a kalicha mého; ty zdržuješ los můj.6Provazcové padli mi na místech veselých, a dědictví rozkošné dostalo se mi.7Dobrořečiti budu Hospodinu, kterýž mi radí; nebo i v noci vyučují mne ledví má.8Představuji Hospodina před oblíčej svůj vždycky, a kdyžť jest mi po pravici, nikoli se nepohnu.9Z té příčiny rozveselilo se srdce mé, a zplésala sláva má, ano i tělo mé v bezpečnosti přebývati bude.10Nebo nenecháš duše mé v pekle, aniž dopustíš svatému svému viděti porušení.11Známou učiníš mi cestu života; sytost hojného veselí jest před oblíčejem tvým, a dokonalé utěšení po pravici tvé až na věky.
1En inskrift[1] av David. Skydda mig, Gud, för till dig tar jag min tillflykt.2Jag säger till HERREN: ”Du är min Herre, och allt mitt goda kommer från dig.”[2]3Hos de heliga i landet, de härliga, har jag all min glädje.4De som jagar efter andra gudar kommer att dra mer olycka över sig. Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem, och jag vill inte ens uttala deras namn.5HERREN själv är min arvedel, min bägare. Du bestämmer min del.6Jag har fått mig tilldelad en underbar lott, ja, ljuvlig är min arvedel.7Jag vill lova HERREN, som ger mig råd, på natten förmanar mig mitt innersta.8Jag har alltid HERREN inför mig, eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.9Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut mitt jubel, också min kropp vilar i trygghet,10för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket, eller låta din helige förmultna.11Du visar mig vägen till livet, du fyller mig med glädje inför dig, med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.