1Přednímu zpěváku, žalm Davidův. Hospodine, ty jsi mne zkusil a seznal.2Ty znáš sednutí mé i povstání mé, rozumíš myšlení mému zdaleka.3Chození mé i ležení mé ty obsahuješ, a všech mých cest svědom jsi.4Než ještě mám na jazyku slovo, aj, Hospodine, ty to všecko víš.5Z zadu i z předu obklíčils mne, a vzložils na mne ruku svou.6Divnější jest umění tvé nad můj vtip; vysoké jest, nemohu k němu.7Kamž bych zašel od ducha tvého? Aneb kam bych před tváří tvou utekl?8Jestliže bych vstoupil na nebe, tam jsi ty; pakli bych sobě ustlal v hrobě, aj, přítomen jsi.9Vzal-li bych křídla záře jitřní, abych bydlil při nejdalším moři:10I tamť by mne ruka tvá provedla, a pravice tvá by mne popadla.11Dím-li pak: Aspoň tmy, jako v soumrak, přikryjí mne, ale i noc jest světlem vůkol mne.12Aniž ty tmy před tebou ukryti mohou, anobrž noc jako den tobě svítí, rovně tma jako světlo.13Ty zajisté v moci máš ledví má, přioděl jsi mne v životě matky mé.14Oslavuji tě, proto že se hrozným a divným skutkům tvým divím, a duše má zná je výborně.15Neníť ukryta žádná kost má před tebou, jakž jsem učiněn v skrytě, a řemeslně složen, v nejhlubších místech země.16Trupel můj viděly oči tvé, v knihu tvou všickni oudové jeho zapsáni jsou, i dnové,v nichž formováni byli, když ještě žádného z nich nebylo.17Protož u mne ó jak drahá jsou myšlení tvá, Bože silný, a jak jest jich nesčíslná summa!18Chtěl-li bych je sčísti, více jest jich než písku; procítím-li, a já jsem vždy s tebou.19Zabil-li bys, ó Bože, bezbožníka, tehdážť by muži vražedlní odstoupili ode mne,20Kteříž mluví proti tobě nešlechetně; marně vyvyšují nepřátely tvé.21Zdaliž těch, kteříž tě v nenávisti mají, ó Hospodine, v nenávisti nemám? A ti, kteříž proti tobě povstávají, zdaž mne nemrzejí?22Úhlavní nenávistí jich nenávidím, a mám je za nepřátely.23Vyzpytuj mne, Bože silný, a poznej srdce mé; zkus mne, a poznej myšlení má.24A popatř, chodím-liť já cestou odpornou tobě, a veď mne cestou věčnou.
1För körledaren. En psalm av David. HERRE, du rannsakar mig och vet allt om mig.2Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig vet du vad jag tänker.3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger. Du vet om allt som jag företar mig.4Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, HERRE, vad jag tänker säga.5Du omsluter mig på alla sidor, och du håller din hand över mig.6Att veta detta är förunderligt för mig, mycket större än vad jag någonsin kan förstå.7Vart skulle jag kunna gå för din Ande? Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?8Om jag far upp till himlen är du där, och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar, eller gömma mig vid havets yttersta gräns,10kommer din hand att leda mig, din starka hand att gripa mig.11Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt,12så är inte mörkret mörkt för dig, utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.13Du skapade organen inne i min kropp, du vävde samman mig i min mors livmoder.14Jag prisar dig för det förunderliga, att jag är så underbart skapad! Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.15Mitt skelett var inte dolt för dig när jag formades i det tysta, när jag vävdes samman i jordens djup.16Du såg mig innan jag föddes. I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven innan någon av dem började.[1]17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud! Hur enormt är inte deras antal!18Om jag försökte räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar, är jag fortfarande hos dig.19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa, avlägsna de blodtörstiga från mig!20De som talar svekfullt om dig, de som har missbrukat dina städer.[2]21HERRE, skulle jag inte hata dem som hatar dig, avsky dem som reser sig mot dig?22Jag hatar dem starkt, de är mina fiender.23Granska mig, Gud! Känn mitt innersta och pröva mig, känn mina oroliga tankar!24Se om min väg leder bort från dig, och led mig på den eviga vägen.