Žalm 119 | Bible Kralická :: ERF Bibleserver

Bible Kralická

1 Aleph. Blahoslavení ti, kteříž jsou ctného obcování, kteříž chodí v zákoně Hospodinově. 2 Blahoslavení, kteříž ostříhají svědectví jeho, a kteříž ho celým srdcem hledají. 3 Nečiní zajisté nepravosti, ale kráčejí po cestách jeho. 4 Ty jsi přikázal, aby pilně bylo ostříháno rozkazů tvých. 5 Ó by spraveny byly cesty mé k ostříhání ustanovení tvých. 6 Tehdážť nebudu zahanben, když budu patřiti na všecka přikázaní tvá. 7 Oslavovati tě budu v upřímnosti srdce, když se vyučovati budu právům spravedlnosti tvé. 8 Ustanovení tvých budu ostříhati s pilností, toliko neopouštěj mne. 9 Beth. Jakým způsobem očistí mládenec stezku svou? Takovým, aby se choval vedlé slova tvého. 10 Celým srdcem svým hledám tebe, nedopouštějž mi blouditi od přikázaní tvých. 11 V srdci svém skládám řeč tvou, abych nehřešil proti tobě. 12 Ty chvály hodný Hospodine, vyuč mne ustanovením svým. 13 Rty svými vypravuji o všech soudech úst tvých. 14 Z cesty svědectví tvých raduji se více, než z největšího zboží. 15 O přikázaních tvých přemyšluji, a patřím na stezky tvé. 16 V ustanoveních tvých se kochám, aniž se zapomínám na slovo tvé. 17 Gimel Tu milost učiň s služebníkem svým, abych, dokudž jsem živ, ostříhal slova tvého. 18 Otevři oči mé, abych spatřoval divné věci z zákona tvého. 19 Příchozí jsem na tom světě, neukrývejž přede mnou přikázaní svých. 20 Umdlévá duše má pro žádost soudů tvých všelikého času. 21 Vyhlazuješ pyšné, zlořečené, kteříž bloudí od přikázaní tvých. 22 Odejmi ode mne útržku a potupu, neboť ostříhám svědectví tvých. 23 Také i knížata se zasazují, a mluví proti mně, služebník pak tvůj přemýšlí o ustanoveních tvých. 24 Svědectví tvá zajisté jsou mé rozkoše a moji rádcové. 25 Daleth Přilnula k prachu duše má; obživiž mne podlé slova svého. 26 Cesty své předložilť jsem, a vyslýchals mne; vyuč mne ustanovením svým. 27 Cestě rozkazů tvých dej ať vyrozumívám, a ať přemýšlím o divných skutcích tvých. 28 Rozplývá se zámutkem duše má, očerstviž mne podlé slova svého. 29 Cestu lživou odvrať ode mne, a zákon svůj z milosti dej mi. 30 Cestu pravou jsem vyvolil, soudy tvé sobě předkládám. 31 Svědectví tvých se přídržím, Hospodine, nedejž mi zahanbenu býti. 32 Cestou rozkazů tvých poběhnu, když ty rozšíříš srdce mé. 33 He Vyuč mne, Hospodine, cestě ustanovení svých, kteréž bych ostříhal do konce. 34 Dej mi ten rozum, ať šetřím zákona tvého, a ať ho ostříhám celým srdcem. 35 Dej, ať chodím cestou přikázaní tvých; nebo v tom svou rozkoš skládám. 36 Nakloň srdce mého k svědectvím svým, a ne k lakomství. 37 Odvrať oči mé, ať nehledí marnosti; na cestě své obživ mne. 38 Potvrď služebníku svému řeči své, kterýž se oddal k službě tvé. 39 Odvrať ode mne pohanění, jehož se bojím; nebo soudové tvoji dobří jsou. 40 Aj, toužím po rozkázaních tvých; dej, ať jsem živ v spravedlnosti tvé. 41 Vav Ó ať se přiblíží ke mně milosrdenství tvá, Hospodine, a spasení tvé vedlé řeči tvé, 42 Tak abych odpovědíti uměl utrhači svému skutkem, že doufání skládám v slovu tvém. 43 A nevynímej z úst mých slova nejpravějšího; neboť na soudy tvé očekávám. 44 I budu ostříhati zákona tvého ustavičně, od věků až na věky, 45 A bez přestání choditi na širokosti, neboť jsem se dotázal rozkazů tvých. 46 Nýbrž mluviti budu o svědectvích tvých i před králi, a nebudu se hanbiti. 47 Nebo rozkoš svou skládám v přikázaních tvých, kteráž jsem zamiloval. 48 Přičinímť i ruce své k přikázaním tvým, kteráž miluji, a přemýšleti budu o ustanoveních tvých. 49 Zajin Rozpomeň se na slovo k služebníku svému, kterýmž jsi mne ubezpečil. 50 Toť jest má útěcha v ssoužení mém, že mne slovo tvé obživuje. 51 Pyšní mi se velmi posmívají, však od zákona tvého se neuchyluji. 52 Neboť se rozpomínám na soudy tvé věčné, Hospodine, kterýmiž se potěšuji. 53 Děsím se nad bezbožnými, kteříž opouštějí zákon tvůj. 54 Ustanovení tvá jsou mé písničky na místě mého putování. 55 Rozpomínám se i v noci na jméno tvé, Hospodine, a ostříhám zákona tvého. 56 Toť mám odtud, abych ostříhal rozkazů tvých. 57 Cheth Díl můj, řekl jsem, Hospodine, ostříhati výmluvnosti tvé. 58 Modlívám se milosti tvé v celém srdci: Smiluj se nade mnou podlé slova svého. 59 Rozvážil jsem na mysli cesty své, a obrátil jsem nohy své k tvým svědectvím. 60 Pospíchámť a neodkládám ostříhati rozkazů tvých. 61 Rota bezbožníků zloupila mne, na zákon tvůj se nezapomínám. 62 O půlnoci vstávám, abych tě oslavoval v soudech spravedlnosti tvé. 63 Účastník jsem všech, kteříž se bojí tebe, a těch, kteříž ostříhají přikázaní tvých. 64 Milosrdenství tvého, Hospodine, plná jest země, ustanovením svým vyuč mne. 65 Teth Dobrotivě jsi nakládal s služebníkem svým, Hospodine, podlé slova svého. 66 Pravému soudu a umění vyuč mne, nebo jsem přikázaním tvým uvěřil. 67 Prvé než jsem snížen byl, bloudil jsem, ale nyní výmluvnosti tvé ostříhám. 68 Dobrý jsi ty a dobrotivý, vyuč mne ustanovením svým. 69 Složiliť jsou lež proti mně pyšní, ale já celým srdcem ostříhám přikázaní tvých. 70 Zbřidlo jako tuk srdce jejich, já zákonem tvým se potěšuji. 71 K dobrémuť jest mi to, že jsem pobyl v trápení, abych se naučil ustanovením tvým. 72 Za lepší sobě pokládám zákon úst tvých, nežli na tisíce zlata a stříbra. 73 Jod Ruce tvé učinily a sformovaly mne, dej mi ten rozum, abych se naučil přikázaním tvým, 74 Tak aby bojící se tebe mne vidouce, radovali se, že na slovo tvé očekávám. 75 Seznávámť, Hospodine, že jsou spravedliví soudové tvoji, a že jsi mne hodně potrestal. 76 Nechať jest již zřejmé milosrdenství tvé ku potěšení mému, podlé řeči tvé mluvené služebníku tvému. 77 Přiďtež na mne slitování tvá, abych živ býti mohl; nebo zákon tvůj rozkoš má jest. 78 Zahanbeni buďte pyšní, proto že lstivě chtěli mne podvrátiti, já pak přemyšluji o přikázaních tvých. 79 Obraťtež se ke mně, kteříž se bojí tebe, a kteříž znají svědectví tvá. 80 Budiž srdce mé upřímé při ustanoveních tvých, tak abych nebyl zahanben. 81 Kaph Touží duše má po spasení tvém, na slovo tvé očekávám. 82 Hynou i oči mé žádostí výmluvností tvých, když říkám: Skoro-liž mne potěšíš? 83 Ačkoli jsem jako nádoba kožená v dymu, na ustanovení tvá však jsem nezapomenul. 84 Mnoho-liž bude dní služebníka tvého? Skoro-liž soud vykonáš nad těmi, kteříž mi protivenství činí? 85 Vykopali mi pyšní jámy, kterážto věc není podlé zákona tvého. 86 Všecka přikázaní tvá jsou pravda; bez příčiny mi se protiví, spomoziž mi. 87 Téměřť jsou mne již v nic obrátili na zemi, já jsem však neopustil přikázaní tvých. 88 Podlé milosrdenství svého obživ mne, abych ostříhal svědectví úst tvých. 89 Lamed Na věky, ó Hospodine, slovo tvé trvánlivé jest v nebesích. 90 Od národu do pronárodu pravda tvá, utvrdil jsi zemi, a tak stojí. 91 Vedlé úsudků tvých stojí to vše do dnešního dne, všecko to zajisté jsou služebníci tvoji. 92 Byť zákon tvůj nebyl mé potěšení, dávno bych byl zahynul v svém trápení. 93 Na věky se nezapomenu na rozkazy tvé; jimi zajisté obživil jsi mne. 94 Tvůjť jsem já, zachovávejž mne; nebo přikázaní tvá zpytuji. 95 Očekávajíť na mne bezbožní, aby mne zahubili, já pak svědectví tvá rozvažuji. 96 Každé věci dokonalé vidím skončení; rozkaz tvůj jest přeširoký náramně. 97 Mem Ó jak miluji zákon tvůj, tak že každého dne on jest mé přemyšlování. 98 Nad nepřátely mé moudřejšího mne činíš přikázaními svými; nebo mám je ustavičně před sebou. 99 Nade všecky své učitele rozumnější jsem učiněn; nebo svědectví tvá jsou má přemyšlování. 100 I nad starce opatrnější jsem, nebo přikázaní tvých ostříhám. 101 Od každé cesty zlé zdržuji nohy své, abych ostříhal slova tvého. 102 Od soudů tvých se neodvracuji, proto že ty mne vyučuješ. 103 Ó jak jsou sladké dásním mým výmluvnosti tvé, nad med ústům mým. 104 Z přikázaní tvých rozumnosti jsem nabyl, a protož všeliké cesty bludné nenávidím. 105 Nun Svíce nohám mým jest slovo tvé, a světlo stezce mé. 106 Přisáhl jsem, což i splním, že chci ostříhati soudů spravedlnosti tvé. 107 Ztrápenýť jsem přenáramně, Hospodine, obživiž mne vedlé slova svého. 108 Dobrovolné oběti úst mých, žádám, oblib, Hospodine, a právům svým vyuč mne. 109 Duše má jest v ustavičném nebezpečenství, a však na zákon tvůj se nezapomínám. 110 Polékli jsou mi bezbožní osídlo, ale já od rozkazů tvých se neodvracím. 111 Za dědictví věčné ujal jsem svědectví tvá, neboť jsou radost srdce mého. 112 Naklonil jsem srdce svého k vykonávání ustanovení tvých ustavičně, až i do konce. 113 Samech Výmyslků nenávidím, zákon pak tvůj miluji. 114 Skrýše má a pavéza má ty jsi, na slovo tvé očekávám. 115 Odstuptež ode mne nešlechetníci, abych ostříhal přikázaní Boha svého. 116 Zdržujž mne podlé slova svého, tak abych živ byl, a nezahanbuj mne v mém očekávání. 117 Posiluj mne, abych zachován byl, a patřil k ustanovením tvým ustavičně. 118 Potlačuješ všecky ty, kteříž odstupují od ustanovení tvých; neboť jest lživá opatrnost jejich. 119 Jako trůsku odmítáš všecky bezbožníky země, a protož miluji svědectví tvá. 120 Děsí se strachem před tebou tělo mé; nebo soudů tvých bojím se. 121 Ajin Činím soud a spravedlnost, nevydávejž mne mým násilníkům. 122 Zastup sám služebníka svého k dobrému, tak aby mne pyšní nepotlačili. 123 Oči mé hynou čekáním na spasení tvé, a na výmluvnost spravedlnosti tvé. 124 Nalož s služebníkem svým vedlé milosrdenství svého, a ustanovením svým vyuč mne. 125 Služebník tvůj jsem já, dejž mi rozumnost, abych uměl svědectví tvá. 126 Časť jest, abys se přičinil, Hospodine; zrušili zákon tvůj. 127 Z té příčiny miluji přikázaní tvá více nežli zlato, i to, kteréž jest nejlepší. 128 A proto, že všecky rozkazy tvé o všech věcech pravé býti poznávám, všeliké stezky bludné nenávidím. 129 Pe Předivnáť jsou svědectví tvá, a protož jich ostříhá duše má. 130 Začátek učení tvého osvěcuje, a vyučuje sprostné rozumnosti. 131 Ústa svá otvírám, a dychtím, nebo přikázaní tvých jsem žádostiv. 132 Popatřiž na mne, a smiluj se nade mnou podlé práva těch, kteříž milují jméno tvé. 133 Kroky mé utvrzuj v slovu svém, a nedej, aby nade mnou panovati měla jaká nepravost. 134 Vysvoboď mne z nátisků lidských, abych ostříhal rozkazů tvých. 135 Zasvěť tvář svou nad služebníkem svým, a ustanovením svým vyuč mne. 136 Potůčkové vod vyplývají z očí mých příčinou těch, kteříž neostříhají zákona tvého. 137 Tsade Spravedlivý jsi, Hospodine, a upřímý v soudech svých. 138 Ty jsi vydal spravedlivá svědectví svá, a vší víry hodná. 139 Až svadnu, tak horlím, že se zapomínají na slovo tvé nepřátelé moji. 140 Zprubovanáť jest řeč tvá dokonale, tou příčinou ji miluje služebník tvůj. 141 Maličký a opvržený jsem já, však na rozkazy tvé se nezapomínám. 142 Spravedlnost tvá jest spravedlnost věčná, a zákon tvůj pravda. 143 Ssoužení a nátisk mne stihají, přikázaní tvá jsou mé rozkoše. 144 Spravedlnost svědectví tvých trvá na věky; dej mi z ní rozumnosti nabýti, tak abych živ býti mohl. 145 Koph Z celého srdce volám, vyslyšiš mne, ó Hospodine, abych ostříhal ustanovení tvých. 146 K tobě volám, vysvoboď mne, abych šetřil svědectví tvých. 147 Předstihám svitání a volám, na tvéť slovo očekávám. 148 Předstihají oči mé bdění proto, abych přemýšlel o výmluvnostech tvých. 149 Hlas můj slyš podlé svého milosrdenství, Hospodine, podlé soudů svých obživ mne. 150 Přibližují se následovníci nešlechetnosti, ti, kteříž se od zákona tvého vzdálili. 151 Ty blíže jsi, Hospodine; nebo všecka přikázaní tvá jsou pravda. 152 Jižť to dávno vím o svědectvích tvých, že jsi je stvrdil až na věky. 153 Reš Popatřiž na mé trápení, a vysvoboď mne; neboť se na zákon tvůj nezapomínám. 154 Zasaď se o mou při, a ochraň mne; pro řeč svou obživ mne. 155 Dalekoť jest od bezbožných spasení, nebo nedotazují se na ustanovení tvá. 156 Slitování tvá mnohá jsou, Hospodine; podlé soudů svých obživ mne. 157 Jakžkoli jsou mnozí protivníci moji a nepřátelé moji, však od svědectví tvých se neuchyluji. 158 Viděl jsem ty, kteříž se převráceně měli, velmi to těžce nesa, že řeči tvé neostříhali. 159 Popatřiž, žeť rozkazy tvé miluji, Hospodine; podlé milosrdenství svého obživ mne. 160 Nejpřednější věc slova tvého jest pravda, a na věky trvá všeliký úsudek spravedlnosti tvé. 161 Šin Knížata mi se protiví bez příčiny, však slova tvého děsí se srdce mé. 162 Já raduji se z řeči tvé tak jako ten, kterýž dochází hojné kořisti. 163 Falše pak nenávidím, a jí v ohavnosti mám; zákon tvůj miluji. 164 Sedmkrát za den chválím tě z soudů tvých spravedlivých. 165 Pokoj mnohý těm, kteříž milují zákon tvůj, a nemají žádné urážky. 166 Očekávám na spasení tvé, Hospodine,a přikázaní tvá vykonávám. 167 Ostříhá duše má svědectví tvých, nebo je velice miluji. 168 Ostříhám rozkazů tvých a svědectví tvých; nebo všecky cesty mé jsou před tebou. 169 Thav Předstupiž úpění mé před oblíčej tvůj, Hospodine, a podlé slova svého uděl mi rozumnosti. 170 Vejdiž pokorná prosba má před tvář tvou, a vedlé řeči své vytrhni mne. 171 I vynesou rtové moji chválu, když ty mne vyučíš ustanovením svým. 172 Zpívati bude i jazyk můj slovo tvé, a že všecka přikázaní tvá jsou spravedlnost. 173 Budiž mi ku pomoci ruka tvá; neboť jsem sobě zvolil přikázaní tvá. 174 Toužím po spasení tvém, Hospodine,a zákon tvůj jest rozkoš má. 175 Živa bude duše má, a bude tě chváliti,a soudové tvoji budou mi na pomoc. 176 Bloudím jako ovce ztracená, hledejž služebníka svého, neboť se na přikázaní tvá nezapomínám.

nuBibeln

od Biblica

Lovprisning för Guds lag

1 Lyckliga är de som lever klanderfritt och följer HERRENS lag^[1]. 2 Lyckliga är de som följer hans befallningar och helhjärtat söker honom, 3 de som inte gör något ont utan följer hans vägar. 4 Du har gett dina befallningar för att de ska följas noggrant. 5 Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad för dina bud! 6 Då skulle jag inte behöva skämmas när jag betraktar alla dina bud. 7 Jag prisar dig med uppriktigt hjärta, när jag lär mig dina rättfärdiga lagar. 8 Jag tänker hålla dina bud. Överge mig aldrig! 9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att hålla sig till ditt ord. 10 Jag har sökt dig helhjärtat. Låt mig inte irra bort från dina bud! 11 Jag har lagt dina ord på minnet, för att hålla mig borta från synd mot dig. 12 Välsignad är du, HERRE, lär mig dina bud! 13 Jag förkunnar alla de beslut som du har uttalat. 14 Jag gläder mig över att följa dina förordningar, såsom man gläder sig över rikedom. 15 Jag begrundar dina stadgar och beaktar dina vägar. 16 Jag är glad för dina stadgar och ska aldrig glömma ditt ord. 17 Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva, så vill jag lyda ditt ord. 18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt det underbara i din lag. 19 Jag är en främling på jorden. Dölj inte dina bud för mig. 20 Mitt inre slits ständigt sönder av längtan efter dina beslut. 21 Du tillrättavisar de stolta, de förbannade, som irrar bort från dina bud. 22 Ta ifrån mig hån och förakt, för jag lyder dina befallningar. 23 Om än furstar sitter och talar illa om mig, tänker din tjänare på dina bud. 24 Dina befallningar är min glädje och mina rådgivare. 25 Jag är nertryckt i stoftet. Håll mig vid liv genom ditt ord. 26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig. Lär mig dina bud. 27 Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under. 28 Jag gråter i min bedrövelse. Res mig upp, så som du lovat. 29 Håll mig borta från lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. 30 Jag har valt sanningens väg, rättat mig efter dina beslut. 31 Jag håller fast vid dina bud och lagar. HERRE, svik mig inte! 32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar, för du har ökat min insikt. 33 Lär mig, HERRE, dina budords väg, och jag ska följa den ända till slutet. 34 Ge mig förstånd, så att jag lyder och helhjärtat håller din lag. 35 Led mina steg efter dina bud, för den vägen går jag med glädje. 36 Bevara mitt sinne i dina bud så att jag inte strävar efter egen vinning. 37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst, och bevara mitt liv på dina vägar. 38 Håll dina löften till din tjänare, så att jag ständigt fruktar dig. 39 Ta bort vanäran som skrämmer mig, för alla dina beslut är goda. 40 Jag längtar efter dina stadgar. Bevara mitt liv i din rättfärdighet. 41 HERRE, låt din nåd komma till mig, den räddning du har talat om, 42 så att jag kan svara dem som hånar mig, för jag litar på det som du sagt. 43 Ryck inte bort sanningens ord från mig, för jag sätter mitt hopp till dina beslut. 44 Jag vill alltid lyda din lag, från evighet till evighet. 45 Då kan jag leva i frihet, för jag begrundar dina stadgar. 46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar utan att behöva skämmas. 47 Jag gläder mig över dina bud, som jag älskar. 48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar. Jag tänker på dina budord. 49 Tänk på vad du talat till mig, din tjänare, du har gett mig hopp. 50 Det du sagt ger mig tröst i lidandet och håller mig vid liv. 51 Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig, men jag viker inte från din lag. 52 Jag minns dina beslut från forna tider, HERRE, jag finner tröst i dem. 53 Jag grips av vrede när de gudlösa förkastar din lag. 54 Dina bud är min lovsång överallt där jag går fram. 55 Ditt namn, HERRE, begrundar jag på natten, och jag vill hålla din lag. 56 Det har blivit mig förunnat att lyda dina stadgar. 57 Du, HERRE, är min del! Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord. 58 Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig: var mig nådig, som du har sagt. 59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv och håller mig till dina befallningar. 60 Jag vill skynda mig och inte dröja att hålla dina bud. 61 De gudlösa vill snärja mig, men jag glömmer inte din lag. 62 Mitt i natten går jag upp för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar. 63 Mina vänner är alla de som fruktar dig och lyder dina stadgar. 64 Din nåd, HERRE, fyller jorden. Lär mig dina bud. 65 HERRE, du gör gott mot mig, din tjänare, som du har sagt. 66 Ge mig god insikt och kunskap, för jag litar på dina bud. 67 Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu lyder jag vad du säger. 68 Du är god och gör det som är gott. Lär mig dina bud! 69 De oförskämda smutskastar mig med lögner, men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar. 70 Deras sinnen är okänsliga som fett, men jag gläder mig över din lag. 71 För mig var det bra att jag fick lida, så att jag lärde mig dina bud. 72 Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig än stora mängder av silver och guld. 73 Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud. 74 De som fruktar dig ser mig och gläds, eftersom jag hoppas på ditt ord. 75 HERRE, jag vet att dina beslut är rättfärdiga, och det är i trofasthet du låtit mig lida. 76 Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat din tjänare. 77 Förbarma dig över mig, så att jag får leva. Din lag är ju min glädje. 78 Låt de oförskämda få skämmas, för de har smutskastat mig med lögn. Jag däremot vill tänka på dina stadgar. 79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar vända sig till mig. 80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud, så att jag aldrig behöver skämmas. 81 Jag förtärs av längtan efter din räddning, och jag hoppas på ditt ord. 82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte. Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?” 83 Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina bud. 84 Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma dem som förföljer mig? 85 De oförskämda gräver gropar för mig, de lyder inte din lag. 86 Alla dina bud är tillförlitliga. Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner! 87 De har nära nog utplånat mig från jorden, och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar. 88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så ska jag följa de bud som du gett. 89 HERRE, ditt ord står fast för evigt i himlen. 90 Din trofasthet består från generation till generation. Du har skapat jorden, och den består. 91 Enligt dina beslut består den, för allting tjänar dig. 92 Om inte din lag hade varit min glädje, skulle jag ha gått under i mitt elände. 93 Jag tänker aldrig glömma dina stadgar, för du ger mig liv genom dem. 94 Jag tillhör dig. Rädda mig, för jag begrundar dina stadgar. 95 De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig, men jag ska tänka på dina befallningar. 96 Allt som jag sett har sin begränsning, men för dina bud finns inga gränser. 97 Vad jag älskar din lag! Jag tänker på den hela dagen. 98 Dina bud gör mig klokare än mina fiender, de är ständigt hos mig. 99 Jag är visare än alla mina lärare, för jag begrundar dina förordningar. 100 Jag är visare än de gamla, för jag håller dina stadgar. 101 Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar, för jag vill vara lydig mot ditt ord. 102 Jag vänder mig inte bort från dina beslut, för du undervisar mig. 103 Hur söt är inte smaken av dina ord! De smakar sötare än honung i min mun. 104 Av dina stadgar får jag förstånd, därför avskyr jag all slags falskhet. 105 Ditt ord är en lykta för mina steg, de lyser upp stigen där jag går. 106 Jag har svurit och bekräftat en ed att följa dina rättfärdiga bud och lagar. 107 Jag har lidit mycket, men låt mig få leva, HERRE, som du har lovat. 108 Ta emot mitt tack som ett offer, HERRE, och lär mig dina bud. 109 Mitt liv är ständigt i fara, men jag glömmer inte din lag. 110 De gudlösa lägger ut snaror för mig, men jag villar inte bort mig från dina stadgar. 111 Dina förordningar är min egendom för evigt, de är mitt hjärtas glädje. 112 Jag har beslutat att följa dina bud för alltid, ända till slutet. 113 Jag hatar obeslutsamhet, men jag älskar din lag. 114 Du är mitt beskydd och min sköld, och till ditt ord sätter jag mitt hopp. 115 Försvinn från mig, ni som är onda! Jag vill hålla min Guds bud. 116 Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva, och svik mig inte i det jag hoppas på. 117 Uppehåll mig, så att jag blir räddad och alltid kan ge akt på dina bud. 118 Du förkastar alla som viker av från dina bud, deras svek leder bara till tomhet. 119 De ogudaktiga på jorden är som slagg, därför älskar jag dina bud. 120 Jag ryser av fruktan inför dig, ja, dina domslut skrämmer mig. 121 Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist, utlämna mig inte till mina förtryckare. 122 Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat, och låt inte de oförskämda förtrycka mig. 123 Jag längtar så innerligt efter din räddning, den som du utlovat till mig. 124 Behandla din tjänare utifrån din kärlek, och lär mig dina bud. 125 Jag är din tjänare. Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar. 126 HERRE, det är dags för dig att gripa in, för din lag har brutits. 127 Därför älskar jag dina bud mer än guld, renaste guld. 128 Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta, all slags falskhet avskyr jag. 129 Dina förordningar är underbara och därför håller jag dem. 130 När dina ord öppnar sig ger de ljus, de ger förstånd åt de okunniga. 131 Jag öppnar min mun och flämtar i min starka längtan efter dina bud. 132 Vänd dig till mig och var mig nådig, så som du är mot dem som älskar ditt namn. 133 Led mina steg så som du lovat, låt inget ont få makt över mig. 134 Befria mig från människors förtryck, så att jag kan följa dina bud. 135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina bud. 136 Tårarna strömmar från mina ögon för att man inte håller din lag. 137 HERRE, du är rättfärdig och allt vad du beslutar är rätt. 138 Du har gett dina befallningar i rättfärdighet och stor trofasthet. 139 Min lidelse förtär mig, när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord. 140 Dina ord är fullständigt rena, därför älskar din tjänare dem. 141 Själv är jag obetydlig och föraktad, men jag glömmer inte dina föreskrifter. 142 Din rättfärdighet är evig och din lag sann. 143 Nöd och ångest har kommit över mig, men jag gläder mig över dina stadgar. 144 Dina förordningar är rättfärdiga för evigt. Ge mig förstånd, så att jag får leva. 145 Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig. Svara mig, HERRE, så ska jag följa dina bud! 146 Rädda mig, ropar jag, och jag vill lyda dina befallningar. 147 Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar, jag hoppas på dina ord. 148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på vad du sagt. 149 Lyssna till mig i din nåd, HERRE, och ge mig liv, så som du lovat i din lag. 150 Nu närmar sig de grymma och onda, de som är långt borta från din lag. 151 Men du är nära, HERRE. Alla dina bud är sanna. 152 För länge sedan lärde jag känna dina befallningar, jag vet att du har fastställt dem för evigt. 153 Se hur jag lider och rädda mig, för jag har inte glömt din lag. 154 Ta dig an min sak och befria mig, ge mig liv, som du har lovat. 155 Räddningen är långt borta från de onda, för de bryr sig inte om dina bud. 156 HERRE, din barmhärtighet är stor. Ge mig liv, så som du lovat i din lag! 157 Mina förföljare och fiender är många, men jag viker inte från dina bud. 158 Jag känner avsky när jag ser de trolösa, de som inte lyder ditt ord. 159 Se hur mycket jag älskar dina befallningar. Ge mig liv, HERRE, i din nåd. 160 Alla dina ord är sanna, och dina rättfärdiga beslut är eviga. 161 Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta bävar inför dina ord. 162 Jag är glad över dina ord, precis som den som finner en värdefull skatt. 163 Jag hatar och avskyr falskhet, men jag älskar din lag. 164 Jag prisar dig sju gånger om dagen för dina rättfärdiga bestämmelser. 165 De som älskar din lag äger en djup frid, och inget kan få dem att snubbla och falla. 166 Jag väntar på räddning från dig, HERRE, och jag följer dina bud. 167 Jag lyder dina befallningar, och jag älskar dem högt. 168 Jag lyder dina stadgar och befallningar, för du vet om allt vad jag gör. 169 HERRE, låt mitt rop nå fram till dig! Ge mig förstånd så som du lovat! 170 Lyssna till min vädjan och rädda mig, så som du har sagt. 171 Min lovprisning flödar över för att jag får lära mig dina bud. 172 Jag ska lovsjunga ditt ord, för alla dina bud är rättfärdiga. 173 Grip in och hjälp mig, för jag har valt att följa dina stadgar. 174 HERRE, jag längtar efter din räddning, och din lag är min glädje. 175 Låt mig få leva så att jag kan prisa dig. Låt dina bud och lagar vara min styrka! 176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom du och sök reda på mig, din tjänare, för jag har inte glömt bort dina bud.